Slut på en epok

Här låg Sagers ateljé i stora fina lokaler, med utsikt över Nytorps gärde, mellan Kärrtorp och Björkhagen. Där har jag målat akvarell på tisdagarna, sedan 2019. Ja, även under pandemin; lokalerna är så stora att vi utan risk kunde ses och måla i varsin vrå.

Peter Sager var ateljéinnehavare och varsam akvarellcoach och vi brukade kalla oss ”Peters lärjungar”, något som Peter tyckte var pinsamt.

Här är Peter med en av lärjungarna, när vi hängde en utställning för ett par år sedan.

Varje år, den sista april, hade vi utställning och Valborgmässofirarna på Nytorps gärde brukade strömma till för att beundra våra akvareller (eller kanske för att värma sig en stund inomhus). Stora akvareller hänges på väggarna i ateljén och små akvareller ställdes i de många fönstren ut mot gärdet.  Både mot insidan …

… och mot utsidan.

På den här bilden ser man hur hotfulla moln speglar sig i ateljéfönstret. Årets utställning blev den sista. Bostadsrättsföreningen, som har varit hyresvärd, har bestämt att ateljélokalerna ska bli lägenheter och ateljén är nu tömd.

En epok är slut vi lärjungar känner oss ganska vilsna.

Uppdatering 6 oktober: ”Hur skulle du sammanfatta det du lärde dig under de där åren i Sagers ateljé?” frågade en kompis i helgen. Det går inte att sammanfatta, men den viktigaste lärdomen är nog att ju mer färgerna får jobba på egen hand, desto bättre. Samt att det inte är så viktigt vad målningen föreställer, bara den ser ut som en akvarell. Alltså att man tar tillvara de möjligheter som akvarellfärgerna ger. Annars kan man lika gärna använda olja, akryl eller pastell, där man bestämmer allt själv. Akvarellmåleri är mer av ett teamwork.