Vi har en bra tvättstuga i vårt hus. Mycket rymlig, maskiner som fungerar, bra torkmöjligheter, stora bord att vika tvätt på och en mangel som jag är förtjust i. (Jo, jag hör till en generation som har svårt för att lägga en omanglad duk på bordet, i den mån jag överhuvud taget använder duk.)
Det förekommer aldrig några arga tvättstugelappar. Alla gör som man ska och om någon missar att tömma torkskåpet i tid är det alltid någon som tar hand om det, tar ut den torra tvätten och viker ihop någorlunda snyggt. Jag har ofta fått hjälp och jag tar alltid hand om andras tvätt om det finns något kvar i torkskåpet när jag ska hänga min tvätt där.
Men – det finns en gräns. Det finns ett slags underlakan som inte har något riktigt bra namn på svenska. Fitted sheet på engelska, och de olika översättningar som föreslås är täckplåt(!), dra-på-lakan eller formsytt lakan, alltså ett sånt där som ska träs över madrassen. Sådana är hopplösa att vika på ett rimligt sätt; om det hänger kvar sådana i torkskåpet på mitt pass lägger jag dem bara i en hög. Jag har själv ett par som jag använder sällan och jag är inte ensam om att tycka att de är krångliga.
Det finns många förslag till lösningar. Att vira lakanet runt skallen ser jag som en allra sista utväg.
Jag tror mer på förslaget att knöla ihop det så gott det går och lägga det underst i lakanshögen och låtsas att det är OK. Det kan funka, i alla fall om man bara har ett par stycken sådana där krångliga lakan.
Jag har hört att spöken skulle vara personer som dött när de kämpat med att vika ett dra-på-lakan. Det är nog bara är en skröna, men man vet ju aldrig …
Om det är någon som kommit på ett fungerande sätt att vika sådana där lakan tar jag tacksamt emot tips!
Nu är det fem år sedan sedan corona-pandemin tog fart på allvar för att sedan hålla på, av och till i ungefär tre år. Från de där åren finns mycket som jag hade glömt. Den där känslan av ödslighet, till exempel, som på målningarna av Hopper, till exempel.
I oroliga tider blir motiven stillsammare, verkar det som. Bortsett från ett och annat orosmoln.
Men när det sedan kom på fler vita på bussen, flyttade chauffören skylten som separerade de svarta och vita avdelningarna, så att hennes plats blev ”vit”.
Långt senare skrev hon i sin självbiografi (Rosa Parks, 1992) om hur det ibland framställt som att hon – den där bussdagen – var gammal och trött efter jobbet och helt enkelt inte orkade resa sig och byta plats: “Folk säger att jag inte lämnade min plats för att jag var trött, men det är inte sant. Jag var inte fysisk trött, i alla fall inte tröttare än jag brukade vara efter en arbetsdag. Jag var inte gammal, även om en del tror att jag var det. Jag var 42 år. Nej, det enda trött jag var, var trött på att ge efter.”
Jag har försökt lista ut vilka övriga som brukar hoppa på tåget men det var inte så lätt. Jag tror att det går att hitta dem 
I broschyren Om krisen eller kriget kommer står det bland annat hur man ska göra om det blir elavbrott och inte går att använda toaletten. Möjligheten att spola toaletten hänger ju på att det finns el som pumpar upp nytt vatten till spoltanken.
Att gå på en utställning och se vad och hur andra har skapat piggar också upp. Alltid!
Jessica skulle också ha varit med på bilden men hon försvann någonstans.
Men vad i all sin dar är det här då? Jo det är skolbarn i USA som svär trohet till den amerikanska flaggan. Musk kanske bara gjorde den gest som han fick lära sig i skolan en gång? Knappast, eftersom den gesten avskaffades 1942. Musk är född 1971 och dessutom uppväxt i Sydafrika. Numera lägger man handen på hjärtat vid flagghälsningen. Tidigare gick det till så att handen sträcktes mot flaggan ”och vid orden ’till fanan’ vänds handflatan graciöst uppåt, mot fanan”.
Men hur spännande det än kan vara med ugglor, bilar, bussar och tåg, så är det ändå byggen som trollbinder mest. Här vid katolska kyrkan på Folkungagatan har det pågått ett bygge i något år.
När det var full fart på bygget blev vi ofta stående här, länge.
Slussenbygget har varit, och är, en ständig källa till fascination. Han är nog en av få Stockholmare som kommer att bli ledsen den dag det är klart.
