Alla helgons dag, Allhelgonadagen, Halloween, Dia de los muertos

Som tidigare motståndare mot halloween (”Nej, vi vill inte ha ett fånig kommersiellt amerikansk jippo till!”) är jag numera omvänd till en ganska entusiastisk halloweenfirare. Det beror förstås på barnbarnen. Det är kul att att pyssla, karva pumpor, fixa skrämmande outfits, dra runt i grannskapet på bus-eller-godisrundor och att frossa i godis.

Hösten är lång och mörk och det är en bit till jul och fem månader till påsk.

Som nybliven halloweenfirare blir jag såklart nyfiken på dessa traditioner som tycks finnas överallt i världen.

I latinamerika firas Dia de los muertos, den 31 oktober, en tradition som sägs gå tillbaka på aztekernas skapelseberättelse där de dödas ben användes av gudinnan Mictēcacihuāt för att skapa nya generationer av människor. En slags reinkarnation.

I Japan är det i stor utsträckning en vuxengrej. Istället för att klä ut sig till skrämmande monster och häxor klär många ut sig till vardagsångest.  I helt vanliga vardagskläder gestaltar man relaterbara och pinsamma situationer som: ”person som just har blivit utskälld av sin chef” och ”person som råkat bli utelåst från sitt hotellrum” eller ”person som tappat bort sitt månadskort på T-banan”.

Till halloweenrekvisitan kan man också räkna olika vardagsföremål som härsknat till för att de är oanvända. Om du inte använder de saker du har kan de bli arga

Det handlar om bortglömda prylar som efter hundra år av leda fått nog och protesterar. De kallas tsukumogami.

Ett av de vanligaste föremålen är bortglömda papperlyktor, som inte fått vara med på ett tag, Chōchin’obake, papperlyktsandar. De kan uppriktigt sagt bli riktigt förbannade och då ger de sig tillkänna med öppet gap och kanske en del oväsen (jag är lite osäker på hur de beter sig, men arga är de).

På Etnografiska museet har man påpassligt nog tagit fasta på den traditionen och ordnat tillverkning av arga papperslyktor för alla som vill vara med. Det ville vi, tolvåriga barnbarnet och jag. För en rimlig slant fick man både lite japansk kulturhistoria, lyktor att dekorera, allt material som behövs, färger, limpistoler, silkespapper och kartongbitar.


Intensivt pysslande resulterade i en chōchin’obake som räcker ut tungan, vilket de gör ibland. Ofta är de cykloper, med bara ett stort öga i pannan, men här blev det två ögon.

Säga vad man vill om halloween, men visst kan det lysa upp lite i höstmörkret.

Och av allt att döma gör det inte så mycket om det sammanfaller med Alla helgons dag, som i år. Det var många ljus på Katarina kyrkogård när jag var där i eftermiddags och många som samlades vid gravarna för att hälsa på de sina, på vår Dia de los muertos.

Uppdatering 1 november. Radioprogrammet God morgon världen påminner oss idag om att Allhelgonafirandet också är relativt nytt. Det var ovanligt eller obefintligt före 1940-talet och när det väl smög sig in på 50-talet var debatten intensiv. ”Vi är väl ändå ett protestantiskt land”, hette det. ”Att införa sådana där katolska fasoner är inte lämpligt.”

Idag är det Allhelgonadagen, som alltid infaller den 1 november. Alla helgons dag är helgdag och infaller på den lördag som ligger mellan 31 oktober och 6 november. Allhelgonadagen och Alla helgons dag kan alltså sammanfalla, precis som Halloween (31 oktober) och Alla helgons dag gjorde i år.

Det här inlägget postades i Att tolka, Döden, Livet, Traditioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Alla helgons dag, Allhelgonadagen, Halloween, Dia de los muertos

  1. Elisabeth skriver:

    Fast Alla helgons dag fanns ju hela tiden. Det gick ner med firandet efter reformationen och som helgdag togs den bort ur almanackan 1772. Den infördes igen 1953, men då på en lördag i månadsskiftet oktober-november. Och så finns en Alla själars dag också söndagen efter alla helgon.

    • Karin skriver:

      It’s complicated! Men jag börjar förstå att det finns inte mindre än fyra dagar nu kring månadsskiftet oktober-november, då man på olika sätt minns de döda:

      Alla helgons dag, som är helgdag och infaller en lördag mellan 31 oktober och 6 november, Allhelgonadagen, som inte är helgdag och som alltid infaller den 1 november, Halloween, som egentligen är den 31 oktober, men som flyttas lite hit och dit för att hamna i anslutning till ett veckoslut och så Alla själars dag, som är söndagen efter Alla helgons dag. Tror jag …

  2. Pysseliten skriver:

    Bra sammanställning av detta virrevarr av gravljus och pumpor. Jag har min kastanjetradution och köper godis till barnen, men ser MYCKET fram emot att få pyssla med barnbarnet när hon blir gammal nog.
    I år pyntade vi lite, men allt godis blev kvar ändå …

    • Karin skriver:

      Visst är det förvirrande! Men med så många alternativ, som alla ändå har svårt att hålla reda på, går det ju bra att göra lite som det passar en. Jag tycker att den stora behållningen är att det är en bra pysselhelg. Du FÅR pyssla, Pysse, även innan barnbarnet är pysselmoget!

      Men hur kan allt godis bli kvar? Det förstår jag inte riktigt. Problemet brukar väl snarare vara att man riskerar att äta upp det innan …

      • Pysse skriver:

        Klart jag pysslar ändå – men roligare med sällskap. Hösten och vintern är ju bästa tiden för pyssel. Också.

        • Karin skriver:

          Jag misstänkte att du inte kan avhålla dig! Särskilt inte när det är pysselsäsong, som nu. Sommaren inbjuder mer till stordåd i trädgården, medan höst och vinter passar bra för pyssel och då är ju en utpräglad pysselhelg som Halloween välkommen!

  3. Staffan Lagerström skriver:

    Dessa meningar gör mig förskräckt:

    ”Till halloweenrekvisitan kan man också räkna olika vardagsföremål som härsknat till för att de är oanvända. Om du inte använder de saker du har kan de bli arga.”

    I källaren ser två vinflaskor så stygga ut. Mitt nya men ännu icke använda tangentbord lipar åt mig och en sidsteppad mikrofon skriker oanständigheter åt mig så snart jag passerar.

    Dags att korka upp, installera tangentbordet och prata goja i micken!

    • Karin skriver:

      Bäst att ta itu med det där! Visserligen är det först efter hundra oanvända år som prylarna härsknar till ordentligt. Förhoppningsvis blir de i motsvarande mån samarbetsvilliga om man tar dem i bruk så snart som möjligt efter att man skaffat dem.

  4. Jag försöker verkligen gilla Halloween, men lyckas väldigt dåligt, tyvärr. Trots barnbarnens entusiasm.
    Jag har firat många El Día de Todos los Santos i Spanien. Fint vid kyrkogårdarna, men mycket blod och avhuggna händer och ben överallt, det gillar jag inte.
    Skön söndag!

    • Karin skriver:

      Jag vet, det får inte bli för makabert, för då är det inte kul längre. Eller för mycket köpeprylar. Det är själva pysslandet som funkar bra med barnen på Halloween och sedan på Alla Helgons dag samlas men vid gravarna, hälsar på döda släktingar och tänder ljus. I år sammanföll båda dessa dagar, men det gick bra att fixa pysslandet lite dagarna innan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.