Vad är nu detta? Fort Knox? Bodens fästning? En upphottad version av kinesiska muren? 
Nej, det är Slussen-bygget, som det ser ut idag. Det stämmer dåligt med de bilder vi fick oss till livs vid projektstarten. Så här skulle det se ut, enligt en reviderad version.
Det märkliga med denna bild är att det är så mycket folk i farten, till och med små barn. Av skuggorna att döma är klockan ungefär fyra en sommarmorgon.
Någon verkar gilla branta trappor… Slussen ligger på Södermalms norra strand och sluttar ner mot Gamla stan. Nu har man BYGGT UPP nivån på Södermalmssidan. Det innebär att mycket av den där ytan som ser solig ut på bilden innan, där folk promenerar och cyklar, alltid kommer att ligga i skugga. I alla fall de tider det är folk där.
Det innebär också att det känns svårforcerat att ta sig upp till Södermalmstorg. Man kan ju alltid ta Slussbron, i stället, eller ”Guldbron”som den kommit att kallas i Slussen-projektets propaganda. Det blir en rejäl omväg om man kommer från Munkbrohållet, men det är i alla fall ett alternativ till trapporna.
Den mångfiliga motorvägs-liknande bron känns ödslig att gå på och jag är för kort att njuta av utsikten. Räcket sitter precis i ögonhöjd. Om denna bro kan man läsa följande i Wikipedia:
”Riddarfjärden, som i folkmun ironiskt kallats Gullfjärden på grund av föroreningar med bland annat urin, ligger väster om bron och Guldfjärdsplan ligger ovanför södra brofästet vilket gett smeknamnet en historisk, om än något kuriös, förankring.” Såvärst guldig är den dock inte.
Nåväl, dyr är den i alla fall. Senast jag kollade hade kostnaden ökat från 200 miljoner kronor till 450 miljoner.
Om man sedan ska vidare upp till Mosebacke, vilket jag ofta ska, stöter man på nya problem. Katarinahissen var förr den självklara lösningen, men efter renoveringen funkar den bara ibland. Om det blåser aldrig så lite stängs den av, eftersom hisslinorna trasslar ihop sig.
Ja, det framgår kanske att jag tycker att hela Slussenprojektet är dyrt, dåligt och misskött.
Vi har en bra tvättstuga i vårt hus. Mycket rymlig, maskiner som fungerar, bra torkmöjligheter, stora bord att vika tvätt på och en mangel som jag är förtjust i. (Jo, jag hör till en generation som har svårt för att lägga en omanglad duk på bordet, i den mån jag överhuvud taget använder duk.)
Det finns många förslag till lösningar. Att vira lakanet runt skallen ser jag som en allra sista utväg.

Nu är det fem år sedan sedan corona-pandemin tog fart på allvar för att sedan hålla på, av och till i ungefär tre år. Från de där åren finns mycket som jag hade glömt. Den där känslan av ödslighet, till exempel, som på målningarna av Hopper, till exempel.





I oroliga tider blir motiven stillsammare, verkar det som. Bortsett från ett och annat orosmoln.



Men när det sedan kom på fler vita på bussen, flyttade chauffören skylten som separerade de svarta och vita avdelningarna, så att hennes plats blev ”vit”.
Långt senare skrev hon i sin självbiografi (Rosa Parks, 1992) om hur det ibland framställt som att hon – den där bussdagen – var gammal och trött efter jobbet och helt enkelt inte orkade resa sig och byta plats: “Folk säger att jag inte lämnade min plats för att jag var trött, men det är inte sant. Jag var inte fysisk trött, i alla fall inte tröttare än jag brukade vara efter en arbetsdag. Jag var inte gammal, även om en del tror att jag var det. Jag var 42 år. Nej, det enda trött jag var, var trött på att ge efter.”
Jag har försökt lista ut vilka övriga som brukar hoppa på tåget men det var inte så lätt. Jag tror att det går att hitta dem
I broschyren Om krisen eller kriget kommer står det bland annat hur man ska göra om det blir elavbrott och inte går att använda toaletten. Möjligheten att spola toaletten hänger ju på att det finns el som pumpar upp nytt vatten till spoltanken.
Att gå på en utställning och se vad och hur andra har skapat piggar också upp. Alltid!
Jessica skulle också ha varit med på bilden men hon försvann någonstans.



Men vad i all sin dar är det här då? Jo det är skolbarn i USA som svär trohet till den amerikanska flaggan. Musk kanske bara gjorde den gest som han fick lära sig i skolan en gång? Knappast, eftersom den gesten avskaffades 1942. Musk är född 1971 och dessutom uppväxt i Sydafrika. Numera lägger man handen på hjärtat vid flagghälsningen. Tidigare gick det till så att handen sträcktes mot flaggan ”och vid orden ’till fanan’ vänds handflatan graciöst uppåt, mot fanan”.
