Ändringskommittén är enligt min mamma den högre makt som styr våra liv och ser till att det ofta blir annorlunda än vi tänkt oss. När vi t.ex. kommit överens om tågordningen för jul- eller midsommarfirandet och nöjt konstaterade: ”Vi har en plan!” log vår mor milt och påminde oss om att Ändringskommittén kanske hade andra idéer.
Med andra ord har det varit lite snärjigt på senaste tiden, men midsommar blev det i alla fall.
Och dessutom, strax innan själva midsommaren, en dugnad som heter duga. Dvs en gemensam arbetshelg, som vi inte riktigt har något bra ord för på svenska. Dugnad i Norge, talko i Finland.
Här inspekterar delar av arbetsstyrkan en av arbetsuppgifterna. En väderbiten bastu i stort behov av ny färg.

Här inspekteras resultatet av tre av de sju dugnadsdeltagarna. Godkänt tycker de. Jättefint säger jag.
Det syns bäst på de vita partierna, men de röda är lika illa medfarna. När jag skaffade Falu rödfärg till väggarna, funderade jag lite på vilken sorts vit färg jag skulle ha. ”Falu, såklart!” sa färghandeln. Det finns alltså vit Falu rödfärg också, toppen!
Det klipptes också gräs, rensades rabatter, bakades bröd, lagades en diskmaskin och en åkgräsklippare och allt avlöpte utan att Ändringskommittén ingrep.
”Så kan vi inte ha det”, sa Ändringskommittén och såg till att bilen plötsligt tog oroväckande hoppsasteg, ungefär som när bensinen är slut (men det var den inte). STOP sa instrumentpanelen och jag stannade. Efter att ha konsulterat två bilverkstäder och några bilkunniga personer vågade jag starta igen, körde försiktigt hem och parkerade bilen. Man kan uträtta många midsommarförberedelser med hjälp av en cykel också
Dottern och minstingen, Lilla T, ville komma lite i förväg till midsommaren, medan lilla T:s syskon var på fotbollsträning och annat i stan. De hittade en perfekt förbindelse med tåg och buss hela vägen till stugan; tur när bilen inte funkade för hämtning i Krylbo.
”Ha, ha!” sa ändringskommittén och såg till att tåget blev så försenat att sista bussen hann gå. Det löste sig dock, tack vare snälla grannar som lånade ut sin bil.
I stället för att åka tillbaka till Stockholm idag sitter jag på en bilverkstad och väntar på bilbesked. Spännande!
Och under tiden försöker jag få någon rätsida på min avloppssituation. Det är översvämning i källaren och det handlar tydligen INTE, som jag trodde, om att jag överdoserat tvättmedel i tvättmaskinen. Tvättvattnet rann ut på källargolvet och jag tänkte att det kanske stoppades upp av en massa lödder i systemet. Det löste jag med hjälp av farmors matt-tvättbalja, som jag ledde tvättvattnet till.
Men sedan upptäckte jag att ALLT vatten rinner ut på källargolvet, från dusch, från diskmaskin, från kökskran, badrumskran och från toaletter.
Åsså lite midsommarhelgbilder:


Midsommarstången är en rejält hög färsk björk, till skillnad från i andra trakter där man gärna använder en lättare torraka till stång. Den här har dessutom en rejäl lösvruska kvar längst upp. Ett bra vindfång som gör resningen extra spännande. Det gick bra i år också!
Lilla T utforskar den enda krans vi hade i år, till skillnad från tidigare år då vi tillverkat överdådiga kreationer.
Ungdomarna dansar faktiskt kring midsommarstången. Och kan de olika danserna dessutom!



Tro inte på dem som säger att nu vänder det! Sommaren har nyss börjat!
Jag har varit
Här har jag skurit ner målningen på högerkanten och nertill från 70×50 till ungefär 50×40. Jag har förstärkt skuggorna, förtydligat kronbladen tagit bort några gröna blad så att det är mindre rörigt och skuggat och definierat andra. Den blev såpass OK att den fick följa med på utställningen. Den heter ”Kanske hibiskus”.
En annan tidig målning som jag också fixade till lite grann har fått namnet ”Ej artbestämd”. Jag minns inte vad det var jag försökte måla och tycker inte att jag känner igen just några av de blommor som omger mig. Kan det eventuellt vara höstanemon?
Så här ser den fina utställningslokalen ut. Gamla sjukstugan säger jag. Rättarbostaden säger andra, eftersom den haft båda funktionerna. Nu renoveras den och två ljusa lokaler är redan klara, med ljusgrå väggar som fungerar bra som bakgrund till målningarna. 
Visakortet finns i ett litet fack i handväskan och det tar jag inte fram i stressiga situationer som när jag försöker hinna med ett tunnel-banetåg. Men, om min väska med Visakortet kommer närmre avläsaren än en decimeter dras en biljett även från det kortet, fullt pris.




I prosalyriska texter skildrar hon glädjen och vedermödorna med odlandet, men ger också glimtar av koloniträdgårdarnas historia och tidigare kolonisters tankar.
Det har spekulerats mycket. Skulle reaktionära krafter vinna den här gången, eller skulle det bli en påve i Fransiscus anda?







Eftersom någon var missnöjd med den ordningen, satte man in en extra stol åt honom längst fram. Tror jag.
Ett av de mer livaktiga sällskapen, med ett roligt och varierat programutbud är Hjalmar Bergman-samfundet. Samfundets medlemmar finns på olika håll i landet, mest i Örebro-trakten och i Stockholm.
Många av Bergmans romangestalter råkar ju ut för just detta, Markurell, fru Ingeborg, Farmor och många andra. På samma sätt gick det för Job i Jobs bok i bibeln, han som drabbades av allt tänkbart elände. Det, menade samfundet, kunde vara ett bra tema för en träff. Man engagerade därför biskop Mikael Mogren, uppvuxen i Örebro, och skådespelaren Pontus Plaenge för högläsning och diskussion på Job-temat i Bergmans romaner.
Ser stilen lite bekant ut? Det kan bero på att det är Sven Hemmel som illustrerat reklambladet, Ture Sventons illustratör.



