Jo så här gick det sedan med frågan om amerikansk närvaro på 17 baser i Sverige. I förrgår kväll röstade riksdagen om DCA-avtalet, efter en ovanligt lång debatt. Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade emot; i andra hand ville de se att beslutet skjuts upp så att det blir mer tid för debatt. Det tycker jag också var en bra idé, men riksdagens majoritet ville annorlunda.
Så nu handlar det, som Karl Vennberg skrev en gång, om att hantera sin besvikelse. Och inse att demokrati ofta gör oss besvikna, som Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap konstaterat i olika sammanhang och böcker. Demokratin innebär att vi långt ifrån alltid får som vi vill. Själva meningen med demokrati är att makten ska spridas, inte samlas hos en enda individ eller grupp. (Ja, ja, tänker jag, men ÄNDÅ! )
Jag får väl gå in i midsommar-mood så länge och försöka hantera besvikelsen på måndag.
Här har jag hittat en bild från tiden som färdledare för Club 33, en researrangör för ungdomar upp till 33 år. Vi fixar midsommarstång i Westerland, som är huvudort på den lilla tyska badön Sylt.
På norra delen, kanske det är bäst att tillägga, eftersom ön är känd för sina nudistbad på södra delen. Söderut är det Textilfrei, som det heter. Badstränderna på norra delen kallas för Manhattan (Man hat an = man har på sig).
En riktigt trevlig midsommar önskar jag alla!


Den 7 juni skrev Hans Blix (tidigare folkrätts-sakkunnig, utrikesråd, utrikesminister och generaldirektör för IAEA) en artikel i Svenska Dagbladet. Han har ju lång erfarenhet av att handskas med USA och han är orolig.
Plantorna fick tillbringa första delen av sitt liv på min balkong, som är inglasad och därmed har lite ont om pollinerare. Jag vet inte riktigt hur just dessa tomater vill ha det, men jag tänkte att det är bäst att jag gör en insats. Så jag tog finaste akvarellpenseln och borstade försiktigt först i en blomma på ena plantan sedan på den andra, sen på den första plantan igen osv. Med lite tur kanske jag kan få fyra tomater som belöning.





Eller mera troligt en strykjärnsspis till en skräddare. Man tröttnade väl på de relativt ineffektiva lodstrykjärnen och ville ha hetare sula på strykjärnet. Då var det bättre att kunna ställa strykjärnet direkt på spisen, än att värma en järnklump i elden, som man sedan stoppade in i ett ihåligt lodstrykjärn (järnklumpen, inte elden).
Uppdatering 4 juni: 
Det började med att ett av barnbarnen ville plantera några basilikafrön som han fått i skolan. Så det gjorde vi.
Man klipper av stjälken på ett strategiskt ställe där det finns en bladrosett. Sedan plockar man av de flesta bladen på den avklippta biten – det räcker att ha kvar de fyra toppbladen för att den nya plantan ska klara sig. 
Och tomatplantorna som måste tjuvas, alltså de där små extrakvistarna som växer ut i bladvecken och tar näring från plantan i onödan, kan man plantera dem? Det känns alltid konstigt att ta bort de fina små kvistarna och slänga dem.
I vintras knäcktes hennes kraftiga arm, som hon sträckt in över land. Snötyngderna blev henne till sist övermäktiga. 

Hon ger inte upp så lätt, den gamla damen!
Här har jag kvistat av den kraftiga grenen. Om någon är pigg på att göra träskedar eller träskor finns det virke att hämta. Just al lär vara extra bra till det. Den där kraftiga grenen är tjock som en ordinär trädstam och den del som ligger längst bort i bild, med mossa på, ser ut som en krokodil på väg ner i sjön.

Där möttes jag av en ny värld. Det var tomt i receptionen. Det enda tecknet på mänsklig närvaro var en handskriven lapp att kölappsautomaten var trasig.


Det finns också kriminella som försett sig med kraftfulla scanners som kan läsa av ett betalkort på en halvmeters håll, men hittills är det bara SL som agerat digital ficktjuv mot mig.
Nu har jag köpt ett blockerings-fodral och ska ge mig ut på stan för att kolla om det funkar.
Om skyddet inte fungerar förlorar jag 42 kronor för resan, i stället för att betala ingenting när jag använder mitt månadskort.
