Nu får jag skämmas lite. Efter en heldag i Smedjebacken har jag inte en enda bild att visa.
Jag har sett den fina hamnen, vackra kulturhistoriska byggnader, den fina kultur- utställnings- och evenemangsplatsen i gamla ”Meken”. Jag har varit i Johan Ahlbäcks hemtrakter och jag har inte en enda bild med mig hem.
Hamnen och lokstallarna i Smedjebacken ingår i Ekomuseum Bergslagen
Jag skyller på att det var så intressant att jag glömde ta fram kameran, helt enkelt. Och lånar bilder från Ekomuseum och Smedjebackens kommun.
Smedjebacken har fortfarande en fungerande stålindustri om än utlandsägd och fina bevarade miljöer från 1800-talet och framåt. Äsch, nu låter jag som om jag var anställd av kommunens turistbyrå, men det ÄR fint i Smedjebacken och samhället ger ett intryck av att satsa på kultur också. Den där kombinationen som i lyckliga fall kan hindra en utflyttning. I alla undersökningar som gjort av varför ungdomarna flyttar bort från utflyttningsorterna finns en stor andel utflyttade kvinnor som säger sig vilja ha lite mer kulturaktiviteter i sitt liv. Och rätt många män som klagar på att det finns för få kvinnor…
När valsverket i Smedjebacken firade sitt 150-årsjubileum, för sex år sedan, röjde man upp i den gamla mekaniska verkstad som inte varit i bruk på länge. Ahlbäcksstiftelsen och kommunen storstädade och gjorde lite varsamma anpassningar så att byggnaden kan användas för musik, utställningar, möten, konferenser och vad man nu hittar på.
Var Ahlbäck kompis med Amelin? Verkar som Amelin snodde rödfärgen för Ahlbäck. Annars tycker jag att de verkar vara barn av samma tid och stämning.
Kanske de kände varann – vore intressant att veta. De var ju nästan jämngamla (Amelin några år yngre), men Ahlbäck gick på Konstakademin och Amelin på det som senare blev Konstfack. Å andra sidan var väl konstvärlden ännu mindre då än idag och konstnärer som ägnade sig åt arbetarmotiv kände nog till varandra. Men motivmässigt skiljer de sig ändå åt, eftersom Amelin lutar lite åt den heroiska arbetarskildringen, medan Ahlbäck går åt motsatt håll, det oheroiska och ibland rentav eländiga.
Det är bara att inse: Du är inte en tvättäkta bloggare. En dylik har nämligen kameran i högsta högg – alltid. Jag är inte heller tvättäkta ;)
Du har nog rätt! Och jag tror inte jag vågar lova att jag ska skärpa mig. Å andra sidan är livet så fullt av bloggämnen, så om jag vore en äkta bloggare skulle inte allt få plats.
Tycker du gav ett fint porträtt av Smedjebacken ändå! Och tänk, även där finns det människor som lever härliga liv.
Så är det ju och jag är övertygad om att varje kulturkrona man satsar ger utdelning många gånger om i svårmätta kvantiteter som trivsel och kreativitet.