Hur ser det ut på ditt skrivbord – file or pile? Det låter lite tråkigare på svenska: pärm eller hög. I det ena fallet sätter man in sina papper i pärmar, vilket inte alls fungerar för min del, för då glömmer jag att de finns. ”Hög”-metoden är bättre, för när alla papper ligger där i olika högar på arbetsbordet påminner de en om vad som ska åtgärdas och då tar man till sist itu med det. Det känns ju lite slarvigt att ha det så. Men metoden har prisats av organisationskonsulter och här finns förslag på hur man kan förfina den. Det kan vara bra att vika om papper i olika färger kring sånt som hör ihop. Och man bör reservera ett hörn för bråttomsaker och bläddra igenom den högen ofta. Ja, inte bara bläddra, kanske.
Men det kommer en dag då högarna växt så att de ramlar 
och då måste man stoppa undan en del i ett mellanarkiv för halvaktuella papper. Dags att köpa boxar. Med sex boxar i en vinglig stapel i famnen tog jag mig fram till disken i specialbutiken för förvaring. Expediten log vänligt och sade: ”Här gäller det att tänka innanför boxen, förstår du!” Och så stoppade hon in boxarna i varandra på ett fiffigt och platsbesparande sätt.
Man kan också göra som en kompis som hade tre plastkorgar på skrivbordet med texterna:
TODAY, TOMORROW och TO DIFFICULT. Det är också en sorteringsprincip.
Uppdatering: Här är ett fint exempel på ”hög-metoden” som Skogsgurra skriver om i en kommentar.
Ibland kan jag leta i flera dagar efter ett viktigt papper, innan jag till slut inser att jag haft en ordentlig dag och satt in papper i de pärmar där de hör hemma. Nej, tacka vet jag högar – då vet jag exakt om ett papper tillhör jura eller krita och kan dra’ fram det.
Nästan alla mina papper och prylar tillhör den alltför svåra högen…
Margaretha
som verkligen borde
ge sig i kast med
högarna, och slänga
massor
Glöm inte att ta kopior bara, innan du slänger!
Subtilt. Ta dubbla. För säkerhets skull.
Usch. Jag kan visa bilder på hur det kan gå med högar. Den skylt som passar på dörren till högen måste väl bli Oöverstiglig.
Skärpning alltså, pärmar med register och superkoll annars hotar kaos och döden lurar bakom varje vildvuxen hög som lyder under tyngdlagen.
Problemet för min del är att alltför mycket hör ihop på ett rätt allmänt sätt och då blir pärmar med flikar just oöverstigligt. Eller i alla fall förvirrande. So, pile it is!
Jag kände ett par killar som hörde till den absoluta toppen inom elektronikkonstruktion. De två främsta inom analogteknik och legender långt innan de dog. Så här såg deras skrivbord och labb ut: http://gke.org/pub/files/BOB%20and%20JIM%20desk%20and%20lab%201.pdf
Så, jag tror att ni kan relaxa lite. Ordning och kreativitet/resultat är inte alltid så tätt knutna.
Lade in bilden med ”disaster area” som uppdatering. OK?
Jo, det är nog OK. Kan hända att EE Times kommer och har synpunkter. Skicka dem till mig i så fall.
Lapparna med pris för värsta skrivbordet och ”Katastrofarea” hade Bobs hyggliga kompisar hemliga original till. Varje gång Bob rev ner dem så kom det upp nya kopior efter lunch eller nästa morgon.
Till slut gav Bob upp och lät dem sitta. Men städa – det vågade han inte.
När jag jobbade på inköp på Oxelösunds järnverk fanns där en inköpare som varje morgon ny kom till sitt blanka tomma skrivbord. Där fanns inte en pryl. Men tittade du in till honom en kvart efter att han hade anlänt svämmade skrivbordet över av
en enastående röra. Travar av papper, pärmar i högar som hotade att rasa ner mm mm. Men varje kväll ny då han lämnat sitt kontorsrum var där lika fint och nystädat. Inte en enda dag lämnade han skrivbordet fullt. Hur orkade han?
Och hur fick han plats med allt i skrivbordslådorna? Frågade du honom om något ärende plockade han snabbt fram det önskade. Visste precis var alla papper fanns.
Det låter som om han tillbringade dagarna med att först plocka fram och sedan lägga undan papper. Arkivarie?
här finns gott om högar. De behandlas när de rasar, glider, faller vid minsta beröring:) Sedan bygger vi snart upp nya högar. Att leta efter papper tillhör vardagen. Jag har fina pärmar också, men det tar liksom alltid ett tag till papprena letar sig dit:)
Jane, du verkar vara en typisk pile-person! Hur ser det ut på skrivbordet på din dator? Hos mig är det högar där också: https://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2012/02/pile2.jpg
Nej nu jä…. Förekommer censur här? Var det för att jag påstod att syskonen Englund har taskiga gener när det gäller ordningsinne och planering som min kommentar försvann?
Man kan skylla på trögt nät också.
Men pärmar är lurigt i kombination med högsystem, de är kilformade och därmed blir högarna instabila. Antingen eller ska det vara.
Kan man utveckla pappersallergi? i så fall är jag på god väg.
???
Inte sett skymten av impertinenta påståenden om oordentlig arvsmassa. Är du SÄKER på satt du skickade den till denna adress? Jag menar saker kommer ju lätt på avvägar om man har råkat ärva den där läggningen…
Ditt förra inlägg ser ut att vara skickat 14.04, sedan har jag inte sett till något. Vågar du skicka om det?
ja det är främst på mitt skrivbord de där högarna tornar upp sig. Jag hade en period där mitt mål var att ha ett snyggt skrivbord, det var när det stod i köket, som jag kämpade, papperna var som vilda djur som bara kastade sig rakt ut i luften runt mig;) men nu, åh vad härligt, är skrivbordet i en hörna bakom ett skåp där ingen behöver få går förbi och nu är det lugnar och fler torn:)
Hörn är bra. Väggar överhuvudtaget, intill arbetsbordet. Då kan man bygga högarna dubbelt så höga!
Ja kära nån, jag har ett arbetsrum, med skrivbord, ett skrivbord i sovrummet. men på köksbordet ligger i högar sedan två månader en misslyckad bokföring. Ibland kommer det gäster. Då rafsar jag ihop högarna så vi får plats att äta och måste sedan börja från början igen.
Och varje gång påminns du lyckligtvis om bokföringen. Sånt som hamnar i pärmar blir, som sagt, lätt bortglömt.
Ha ha, nu förstår din kommentar! Jag är definitivt en hög-människa men imponeras av pärmfolket. Att de vet vad pärmarna innehåller! Jag kör med tre högar: Att göra + Att läsa igenom + Att arkivera. Att göra-högen brukar få marinera tills vissa ärenden är så gamla att de självdött. Att läsa-högen hinner jag aldrig med men det ger mig mindre dåligt samvete om jag väntar med att slänga alla tidskrifter och annat jag borde åtminstone ögna igenom. Att arkivera-högen är den enklaste, den går jag igenom två gånger per år – jul och sommar.
Även om man får dåligt samvete för de där självdöingarna är det rätt skönt att slänga ett ärende eller två emellanåt.
Plastfickor i högar är min melodi, där det mest väsentliga så småningom hamnar i en pärm. Eller återvinningen, har gubevars det mesta i digitala arkiv.
Minns ni det kommande papperslösa kontoret? Ah, en sån vacker illusion!
Efter min förra dators tragiska bortgång till följd av hjärnsläpp (trasigt logikkort), panikångest (kernel panic) och tarmvred (sprängda batterier) är jag en varm anhängare av det pappersbaserade kontoret.