Det ska till utsocknes besök för att man ska komma iväg på allt det där som man tänkt göra så länge. Så idag blev det äntligen av att besöka Sven-Harrys nya konsthall och museum i Vasaparken.
Det var många som hade invändningar mot byggmästaren Sven-Harry Karlsson när han ville bygga ett eget konstmuseum mitt i stan för sin konstsamling. Borde han inte skänka konstverken till Moderna museet i stället? Vad är det för hybrisidé att bygga ett sånt där monument över sig själv? För inte nog med att det är en konsthall för tillfälliga utställningar; på taket av konsthallen finns också en kopia av den herrgård på Lidingö som han var hans hem i trettio år och som han numera sålt. I herrgårdsdelen av byggnaden finns hans fina samling av svensk konst.
Inte vet jag hur det skulle ha gått
med hans tavlor och skulpturer på Moderna. De hade säkert blivit ett uppskattat tillskott tills samlingarna, men inte sjutton hade man skaffat in en grön kakelugn för att matcha den grönögda kvinnan på en Munch-litografi. Men det har Sven-Harry gjort. Först väntade han länge innan fick en chans att köpa litografin, sedan gav han henne en grön kakelugn.
I ett rum finns konst av Hill, i ett annat av Josefsson, i hallen hänger fina Sjerfbeck-målningar allt verkar vara inköpt med kärlek och omsorg. Den röda tråden är förvisso Sven-Harry, men de verk han valt har mycket att säga varandra. Det är helt enkelt ett väldigt fint museum med de svenska konstnärer som han samlade på.
Munch och Sjerfbeck är väl inte svenskar, säger någon uppmärksam person. Det stämmer väl egentligen, men eftersom Sven-Harry verkligen ville ha med dem i sin samling menar han att eftersom Munch ändå växte upp under unionstiden är han på sätt och vis svensk och Sjerfbeck var ju ändå finlandssvensk.
Med herrgård på taket. Arkitektfirman Wingårdhs bild av bygget.
Det låter som om han är en tvättäkta färgnörd! Att skaffa en kakelugn för att matcha färgen på ögonen på en person på en tavla!
Ja, sannerligen! Fast inte på något påträngande sätt. Vackra mattor av Märta Måås-Fjetterström plockar diskret upp nyanser från tavlorna. Rummen har milda toner i gult, grönt eller blått på väggarna. Verkligen en färgnjutning hela museidelen.
Bra beskrivet!
Han gör det personligt, inte bara hus, inte bara konst.
Jag gillar det, varit där två gånger. Sett Synden.
Visst är det fint! Och Synden är nästan lite rörande. Ser mest förvånad ut.
Bra tips för Mirren och mig nästa gång jag kommer till Stockholm. Har hört talas om museet.
Önskar dig en skön helg!
Verkligen värt ett besök. Separatutställningarna var också fina, en akvarellist och så några mäktiga saker i olja. Restaurangen är helt OK, även om den är åt det dyra hållet. Fin terrass utanför mot Vasaparken, för varmare årstider. Trevlig helg på dig också i sol och snö!
Fanken! Jag hade tre timmar till godo i Stockholm i går. Detta var ju precis vad jag hade velat se! I stället åkte jag ut till Nacka och satt och tittade ut över en farled.
Men nästa gång! Då!
Men vet du vad. Hör av dig nästa gång så kan jag bidra med tips och vi kan ju dessutom ha en liten bloggträff!
Ja! Det där har jag läst om, tack för påminnelsen. Ska ses så snart tillfälle ges!