En släkting berättade för mig, när jag var barn, att det funnits en författare i mina hemtrakter som var så omåttligt populär att hela Sverige stannade upp när han läste sina noveller i radio, på 40- 0ch 50-talen. Släktingen jobbade på en telefonstation på den tiden då alla samtal kopplades manuellt.
”Men när Johan-Olov läste i radio, då var vi sysslolösa, för då var det ingen som ringde.”
Mannen i fråga var smeden, för- fattaren, Metallordföranden, med mera, Johan-Olov Johansson.
I går var det dags igen för den årliga Johan-Olov-dagen, som firas i början av augusti varje år vid hans barndoms- hem Tvåbo i Horndal, i södra Dalarna.
För att det ska fungera måste det vara vackert väder. Eftersom det ofta kommer uppåt åttio personer blir det för trångt att vara inomhus i den gamla smedbostaden. Reservplanen är att hålla hela tillställningen i den stora modellboden nere på bruksområdet. Det är en ganska omfattande historia att flytta scenografi, instrument och all mat, så det gäller att man vet i god tid hur vädret ska bli. I går var det lite mer spännande än vanligt.
Lars Hjertner som smeden och spelmannen Bjurbäcken i dramatiseringen av novellen Änglaknäpp
Det såg hyfsat ut på morgonen. På förmiddagen började det regna. En timme före start klockan ett, öste regnet ner och tjugo i ett höll det fortfarande på. ”Äsch, det klarnar upp”, sade optimisterna. ”Ser ni inte att det är jämngrått”, sade realisterna, ”vi får nog ställa in, för nu är det för sent att flytta allting.”
Fem i ett slutade det äntligen regna och sedan klarnade det upp och blev en strålande eftermiddag, mycket folk och en fin dramatisering av novellen Änglaknäpp.
Det hör också till att vi äter smedmat, dvs glödstekt sill och potatis, med svagdricka till. Och kaffe med kringlor eftersom det är lite fest.
I år var det också släppfest för en bok med några av Johan-Olovs mest omtyckta noveller. Johan-Olov-sällskapet, som ordnar det hela, firar sitt tjugoårsjubileum med att ge ut novellsamlingen och det råkar dessutom sammanfalla med 100-årsjubileet av Johan-Olovs första bok.
Omslagsbilden visar Johan-Olov sittande till vänster, med sin fästmö Stina bredvid sig. Bakom står Stinas syster och blivande man. Många av novellerna handlar om kvinnornas viktiga roll på bruken; ett exempel på det finns här. På sätt och vis var Johan-Olov Johansson feminist, trots alla sina tidstypiska patriarkala drag.
Delar av publiken under björkarna på vedbodbacken vid Tvåbo
En fin skildring av dina regnskogar – men jag tycker du är väl blygsam kring dina egna insatser i sammanhanget! Kul att se medverkande och publik, kanske jag kan komma nästa år som publik själv! Hoppas du får en fin dag idag och kan koppla av efter regn mm.
Tack, Margareta! Mina insatser är i stort sett att se till att det finns dukar till alla borden och att gräset är klippt. Fast den där boken tog ju mer tid än man kan tro, med inscanning och allt fix.
Hoppas verkligen du kan leta dig hit nästa år – och dessförinnan också, förstås!
Verkligt spännande att höra om Johan-Olov. Och att du skrivit en bok igen. Man blir ju väldigt nyfiken. Det verkar som om allt blev väldigt lyckat. Vad blir det härnäst?
Hälsar Kristina
Jo, det blev en lyckad dag och kul att se att även yngre personer kan ta till sig Johan-Olovs texter. Fast jag har inte skrivit boken, det är en sammanställning av några av hans noveller. Min uppgift var att scanna in tjugofem noveller från olika böcker, rätta alla scannerns läsfel när den till exempel försöker få kaffefläckar och fluglortar att betyda något och så layouta i Indesign, som jag inte kan och så allt fix med tryckeriet. Ja du vet. Det tar tid. Hade varit om inte lättare så kanske mindre tidsödande att skriva alltihop själv!