En dagsutflykt från kusten in till Corte, ger nya perspektiv. Corte var Korsikas huvudstad under den korta period på 1700-talet då Korsika var en självständig stat.
Hjältarna Jean Pierre Gaffori och Pascal Paoli står staty på var sitt torg. Den korsikanska flaggan syns överallt. Graffiti på murarna talar om att drömmen om självständighet lever vidare.
Här finns det enda universitetet på Korsika och inslaget av ungdomar i gatubilden är ovanligt stort.
På den trevliga huvudgatan Cours Paoli hittar jag en bokandel och efter inledande missförstånd kommer vi bra överens, bokhandlerskan och jag. Jag gick in i butiken och frågade henne om hon möjligen hade någon turistguide till salu. Hon tog sig bokstavligen för pannan och utbrast (ungefär i fri översättning): ”Mäh! Alltså, vet du vad!” Vis av erfarenheterna från bageriet häromdagen beslöt jag att ligga lågt. Jag bedyrade att det gick bra ändå, men kanske det fanns någon helt liten karta, eventuellt?
Då ledde hon mig till fram skyltfönstret som jag missat vid min entré. Där hade hon skyltat upp med alla befintliga turistguider, inför den stundande säsongen. Det blev en Lonely Planet-bok.
Hon ville veta varifrån jag kommer. ”Ah, Suedoise! Underbart.” Hon undrade om hon kunde få ställa några frågor, helt privat: Hur har drottning Silvia det nuförtiden? Är hon fortfarande ledsen? Och vad hände henne i New York? Jagad av gangsters? Och Viktoria, den förtjusande varelsen, hon borde ju ta över snart – eller blir det för svårt med tanke på alla bébés och stackars lilla Madeleine, men hon verkar ju ha repat sig ganska bra.
Damen i bokhandeln var bättre informerad om det svenska kungahuset än jag, men jag förklarade i alla fall att Silvia verkar må bättre och man har vänt blad och allt det där. Och inga gangsters i New York, bara en klantig fotograf.
Hon frågade om jag skulle titta på det engelska bröllopet idag och jag skyllde på dåligt fungerande TV. Men hon skulle väl titta? Hon knep ihop munnen.
”Non. De där anglikanerna. Man ska inte gifta sig på en fredag, det borde de veta. Inte på fredagar och söndagar och inte under september.” Hon skakade bestämt på huvudet och önskade mig en trevlig dag.
Sedan gick jag på museet högst uppe i det gamla citadellet och såg en välkänd installation, Duchamps flasktorkare. Men jag tror att den här var på allvar, så att säga.
Idag fungerade TV:n på 
hotellrummet och tack vare damen i bokhandeln visste jag vad det var frågan om när de dök upp, de brittiska kungligheterna.
Det har spekulerats väldeliga om bruden skulle ha burka eller ej. Det hade hon. Hennes far ledde fram henne till altaret, så tog han hennes hand och gav den till biskopen, som i sin tur överlämnade henne till sin nye make. Och hon utrustades med guldboja, men inte han, vad jag kunde se. Men klänningen var snygg, såg man, när hon väl fick av sig de döljande tygsjoken.
Om du kollar Mys blogg http://sittinginarainbow.blogspot.com/så skriver hon faktiskt att ”Brudgummen leddes enligt belgisk tradition in av sin mamma.”
Undrar vad bokhandlerskan sagt om det.
Men jag håller med henne, det är märkliga seder i England.
Vackra bilder, avundsvärd yoga på stranden – lila koftor på staty, engelskt kungabröllop – jag tycker verkligen om dina bilder och dina texter! När du väl kommer hem, och när du har tid och lust tycker jag att du ska titta in på en skrivsajt som blivit viktig för mig, 1av3.se. Bli medlem du också, och dela med dig! Kram och välkommen hem småningom.
Men Kicki, var håller mamman hus på bilden från Westminster Abbey, eller var 17 det hela ägde rum? Hon måste ha skyfflat in sonen och sedan schappat illa kvickt, för hon var osynlig helt och hållet. Jag tror inte bokhandlerskan skulle ha gillat några mammor på kyrkogången, eller vad det heter. Måste kolla med Mys blogg.
Tack Margareta. 1av3 ser spännande ut! Jag kollade för ett tag sedan och tänkte ta tag i det vid lämpligt tillfälle. Tack för tipset!
Oj, ber om ursäkt – hittade Mys blogg först nu – det var ju i ett helt annat sammanhang som det förekom en belgisk mor på bröllop. Att det i detta fall inte fanns någon mor som kunde ledsaga brudgummen till altaret borde jag kanske ha kunnat dra mig till minnes, men detta med kungahus i Europa är nog inte min bästa gren…