Och bergen som vi landade bland i går var så blå som de ska vara på påskafton, även om de i det här fallet ligger på Korsika.
Och apropå färger fick jag anledning att tänka på den där killen som satt i baren på Titanic och sa:
– Visst bad jag om is, men det här är ju löjligt!
Eller pojken i sagan som önskade sig en gryta som kokade gröt åt honom om han sade ”Koka gryta!” Det var bara det att han glömde fråga hur han skulle få stopp på den och så översvämmades hela trakten av gröten från hans gryta.
Häromdagen skrev jag att jag visst tycker om lila, att alla färger är fina osv.
När jag öppnade dörren till hotellrummet möttes jag av veritabel lilachock, så mycket lila har jag nog a
ldrig sett samtidigt, så intensiv och så koncentrerad till ett enda rum.
Så nu får jag försöka leva upp till mina 
bedyranden under den kommande veckan.
Jag börjar med att plocka fram reselektyren, Lila Hibiskus.
Vilken tur att jag inte följde med jag har svårt för lila. Däremot åkte vi till Högbo bruk och tittade på Gästrikekonst, Bl a Lisbeth http://fyrspann.blogspot.com/
Mycket fint.
Vilken tur att jag inte följde med, jag har svårt för lila. Däremot åkte vi till Högbo Brik och tittade på gästrikekonstnärer. Riktigt fint.
Jag har ju i privat kommunikation (som man säger när det skrivits brev eller pratats i telefon eller man meddelat sig på annat sätt – kanske rent av träffats) talat om de fyra olika benämningarna lila, violett, gredelin och syrenfärgad. Dessutom har jag talat mig varm för den blåröda skinkan som man hittar uppe i Korsikas berg.
Det slår mig då, lite sent kan jag tycka, att blåröd ju egentligen också kan användas om färgen lila. Upp i bergen med er och ät lila skinka! Men glöm inte att ta bilder INNAN ni äter upp den!
Ska bli. Plåta innan vi äter, alltså.