I kryddlandet har två sorters timjan (tror jag) överlevt och gräslöken börjar titta upp.
Rabarbern är så ivrig att jag måste sätta upp-och-nervända hinkar över knopparna, annars växer de upp för fort och blir träiga till midsommar.
Och alla buskar som tyngts av snön i vinter kommer nog att kunna räta upp sig, med lite hjälp och stöd.
När sedan blåsipporna tittar upp med sina vänliga ansikten frestas man tänka att det kanske ändå var värt det, all denna vintriga väntan, som äntligen verkar vara över.
PS. Råkade ta del av brottstycken ur budgetdebatten i riksdagen i förrgår och hajade till när jag tyckte mig höra Anders Borg om ”mullret från cementhäckarnas redskap”. Årets mest misslyckade metafor? Måste illustreras, tänkte jag och gjorde ett försök. Det får ni inte se, men jag kan ju inte hindra någon att använda sin fantasi…
Sa han inte ’betonghäckarna’?
Cementhäckar ger associationer till cementsäckar – och det blir lite annlesser, som vi säger i Värmland.
Hörde tidernas missförstånd beträffande betonghäck – den upprörda damen trodde att man satt upp häckar (murar) av betong någonstans för att hindra vad det nu var. Jag förstår att hon var upprörd. Det blir ju nästan lite berlinmur – eller isrealisk avspärrning.
Jag kan gott föreställa mig att din fantasi skapat ett och annat mullrande redskap. Men knappast en betongblandare, va?
Medger att lyssnandet på tretimmarsdebatten var sporadiskt och förstrött men jag kunde konstatera att cement* och betong var favoritmaterial för metaforer av varierande kvalitet. Miljöpartiet satt till exempel fast i ett rödgrönt betongalternativ, enligt Borg. Och när jag sedan såg citatet ”cementhäckarnas redskap” i Aftonbladet tyckte jag det stämde med det jag hört. Men det ska man ju inte ta för givet. Svårillustrerat är det i varje fall.
*Mikaela Valtersson använde både cementsäckar och cemethäckar.