Korsikaveckan var solig och varm, men en dag tröttnade vädret tydligen på att vara vackert för det slog om på några minuter och började regna. Precis som här hemma ”blåste det regn” i platanernas kronor (ja här hemma är det björk och lönn och sånt, men det lät som samma regnsus i platanernas löv) en stund innan regnet. Jag hann ta mig till hotellet och från hotellfönstret såg jag hur himlen bokstavligen öppnade sig. 
Det regnade inte på vanligt sätt utan såg ut mer som jättehinkar med vatten som tömdes över stan. Hällregn på riktigt. Eller skyfall.
Jag har aldrig sett något liknande och stan tömdes snabbt på folk. Även efter regnet var det som om ingen bodde i staden, totalt öde. Därför blev jag både lättad och glad när en ensam vandrare dök upp nere på strandpiren. Han måste förstås förevigas.
Det gick lite fort och när jag tittade på det färdiga resultatet såg det ut som om han stod på pirkanten och kissade i havet.
Så kan vi ju inte ha det, tänkte jag och lyckligtvis var han så pass liten att det gick att ”bygga om” honom så att han promenerar i stället.
Annars såg det ut så här om dagarna, som på den vänstra bilden. Svårmålat. Hur jag än försökte var det för plottrigt med en massa människor på stranden.
Lite tråkigt också med alla mörka fasader. Å andra sidan var det väldigt folktomt tidigt på morgonen då solen låg på från andra hållet.
Vad gör man då? Jo, man möblerar om. Jag valde morgonsol och ett par personer ur eftermiddagsvimlet och då blev det så här.
Sista kursdagen var det vernissage med våra alster på hotellet och minsann dök det inte upp en spekulant på min ensamma vandrare efter regnet! Vi var överens att vi skulle ses efter vernissagen men så hamnade jag på annat håll och min spekulant gav antingen upp, eller ångrade sig. Halloj, här är jag. Hör av dig!
Efter regn ÄR jättefin! Spekulanten fick nog förhinder på nåt vis tror jag. Toalåset kanske gick i baklås eller nåt annat hinder
Oj då! Jag hoppas verkligen att någon släppt ut henom vid det här laget! Det låg mycket riktigt ett gäng fina gammaldags toaletter i anslutning till vernissage-salongen. Med gammaldags lås …
Jamen du ser…
SG och jag upplevde ett rejält åskväder på Korsika och det var verkligen rejält! Inga småfjuttiga blixtar och kastvindar som tog i och, som du skrev, hinkvis med vatten. Praktfullt dessutom eftersom det var på kvällen och mörkt.
Det måste ha varit en fantastiskt skådespel! Kanske de höga bergstopparna bidrar till att dramatisera vädret? Monte Cinto är drygt 2500 meter högt, lärde jag mig förra veckan. Och då blir vädret kanske, som SG brukade säga, fullt av extremiteter.
Men så fin bild av regnet, hinkregnet. Underbar, magisk. Först trodde jag att du hade målat den.
Hoppeligen så hör spekulanten av sig när han har sluppit ut från toan.
Eftermiddagsdamerna på morgonstranden är ljuvlig. Jisses så bra du har blivit i målandet,trots att du var så bra redan tidigare.
Så fascinerande med detta regn som såg mer ut som ridåer är regn. Jag försöker måla regnmotivet och akvarell borde ju verkligen vara rätt sorts metod. Men det är lite kinkigt det där. Det måste vara rätt sorts papper och det har jag, tror jag. Det måste vara rätt pigment och pigment som man känner till väl hur de beter sig. Det har jag också. Pappret bör (nog) blötas och sen gäller det att vänta på rätt fuktighet. Då händer det att jag glömmer mig och gör något annat och då hinner det torka för mycket. Sen ska man ha tur också och det har jag ibland. Jag kämpar på!
Tack!
Han som pinkade, men sen ångrade sig och började promenera i stället, vandrar i en fin akvarell. Hälsa honom det.
Tack, det ska jag hälsa!