När man går av tunnelbanan vid Slussen och ska upp till Mosebacke är det en mycket stor höjdskillnad. Förr kunde man gå ut på Slussplan och ta Katarinahissen hela vägen upp. Så här såg det ut på den tiden vid Slussen, sett från Katarinahissen. 
En välfungerande knutpunkt för trafiken, där man kunde komma från alla håll till alla håll. Slitet och nedgånget på grund av eftersatt underhåll, men helt och hållet reparabelt.
Möjligheten att ta Katarinahissen upphörde för ungefär tolv år sedan. Sedan kunde man under några år smita in i restaurang Gondolens hiss och smyga upp till bron som leder över till Mosebacke. Sedan stängde Gondolen.
Då skulle man i stället kunna ta rulltrapporna upp till Götgatan och fortsätta därifrån till Mosebacke. Det innebär visserligen att man måste kämpa uppför ytterligare en backe, men man har i alla fall kommit lite mer än halvvägs. Men, just rulltrapporna vid Slussen verkar vara i extra stort behov av reparation. De funkar ofta inte.
I värsta fall är samtliga avstängda och då handlar det om mycket långa och jobbiga trappor som man måste gå uppför. (Det står på skylten att reparationen ska vara klar den 29 februari. Det måste jag kolla. Datumet har redan ändrats några gånger. )
Glädjen var stor för ett par månader sedan, då Slussenprojektet stolt tillkännagav att Katarinahissen fungerar igen. Hurra! Så smidigt att kunna åka upp hela vägen, särskilt om man kämpar med en tung barnvagn i snömodden.
Jag drog en lättnadens suck och tog hissen upp. En gång. Sedan hände något som verkar lite oklart, men resultatet blev i alla fall att hissen är avstängd, tills vidare.
Vi är en tålmodig befolkning och ibland önskar jag mig lite mer franska tag. När slussenprojektet startade var propagandainsatserna intensiva. Vi fick ta del av många tjusiga bilder om hur fint det skulle bli. 
Ungefär såhär skulle det se ut idag, enligt slussenprojektets informatörer. Det gör det inte.
Kostnaderna skenar. Bussterminalen i Katarinaberget, för Nackabussarna, hade en budgeten på 1,4 miljarder, men har sedan förra vintern en ny budget på totalt 5,7 miljarder kronor, mer än fyra gånger så mycket! Dessutom är projektet försenat och lär bli klart ungefär samtidigt som tunnelbanan till Nacka; då kommer behovet av en bussterminal att vara rätt begränsat.
I går såg det ut så här vid Slussenbygget. Jag tänker, som så ofta: varför är inte alla jättearga hela tiden?
Så glad jag är att jag inte längre bor i Stockholm! Utan att låta mig störas av dagens elände, kan jag minnas hur det såg ut när spårvagnarna skramlade fram över skeppsbron, T-banestationen inte hade tak och det kostade fem öre att åka Katarinahissen – det fanns en automat där man köpte biljett.
Margaretha
Förstår precis vad du menar! Jag hittade det här fotot (som jag tror att din pappa tagit) på din hemsida och laddade ner det, för jag tycker att det är så fint. Det ligger i min samling med Slussenbilder. Jag hade inte tänkt använda det utan din tillåtelse, men jag hoppas att det är OK att jag lägger upp det här.
Svensken är beskedlig. Och skraj. Jag märker att många inte vågar stå för sina åsikter i de mest banala frågor, till och med på min lilla blogg. Nä, lägg ut slaktade grisar på Slussen. Dränk hissarna med blod, tapetsera husväggar med porträtt av de ansvariga. Kräv tillbaka skattepengar och låt stora högtalare pumpa ut sanningen – dygnet runt! Upp till kamp mot ängsligheten! ;)
Kreativa idéer, som jag ska fundera på! Ansvarsutkrävandet är viktigt, men svårt, när ansvaret är lite diffust, delat mellan stad och region (och i någon mån stat), med majoriteter som skiftat genom åren. Alla är mer eller mindre insyltade, men mest insyltad är nog stadsbyggnadsborgarrådet Kevius, som gick direkt från Skanska till stadshuset och satte fart på hela projektet. Sedan dess har staden bytt stadsbyggnadsborgarråd ett par gånger, men Skanska fortsätter att jobba på Slussenprojektet …
Ok. Det är snart 50 år sen jag lämnade Stockholm så jag varken minns eller bryr mig så mycket. Men ämnet är både viktigt och intressant. Läser Peter Wennblads ledare om Stockholms stads ofattbart fördyrade avloppsprojekt, som blivit ”åtskilliga miljarder dyrare än beräknat”. Miljarder! Och ingen ställs till svars!
Tur att man bor på vischan!
Ja, jag såg det där. Och en TV-intervju med någon ”ansvarig” som framkastade tanken att man i fortsättningen kanske ska försöka få en bild av hela projektkostnaden innan man drar igång. Visst låter det som en smart idé!
Ja, så oerhört smart – att försöka få en bild av hela kostnaden – INNAN man drar igång. Det är bara att gratulera.
Kanske en alltför omstörtande idé, men man kan alltid hoppas!
När hela eländet är färdigt – kommer man då att förstå varför Stockholm ligger där det ligger? Alltså vattenlåset mellan Mälaren och Saltsjön eller är upplevelsen bortschabblad av ”storslagenheten” i bredd och höjd? Tråkigt och katastrofalt i så fall.
Jag tror det blir svårt att se vad det handlar om. Och det kommer i värsta fall att bli svårt att förstå hur man kunde bygga en så svårhanterlig, klumpig och otrivsam lösning.
Milda Limpa, håller Slussenföljetongen på ännu?
Vaffor har man gjort på detta viset? Förstört det som man kunde ha gjort så bra med enkla medel.
Jag har idkat högläsning för Uffe nu om Slussen och vi suckar …må Katarinahissen gå igång snabba ryck.
It goes on and on and on …
Jag funderar på en namninsamling i kvarteren kring Mosebacke till förmån för en snabb reparation av Katarinahissen. Eller kanske en folkstorm, där alla skriver pappersbrev, e-post, sms-meddelanden, whatsapp, messenger, osv, till alla politiker och tjänstemän i stadshuset. Känns som att det är på tiden att göra något, till den verkan det hava kan.
Tack för intressant och förstås smått nedslående inlägg. Allting blir hela tiden mycket dyrare än beräknat och tar mycket längre tid… osv. Jag ler när jag kommer till din avslutning ”Jag tänker, som så ofta: varför är inte alla jättearga hela tiden?” Mycket igenkänning där!
Ja, visst är vi lite väl tålmodiga ibland. Jag funderar på nästa inlägg, som kanske kommer att handla om SJ. Jag åkte upp till Dalarna idag, för att kunna hämta barn och barnbarn vid tåget och skjutsa de sista milen till huset, eftersom tågen slutat gå den sträckan. Förr (till ett par år sedan) kunde man hoppa på tåget i Stockholm, byta i Krylbo och sedan kliva av tåget några hundra meter från stugan. Det går inte längre. När jag väl kom hit ringde dottern från Centralen i Stockholm och meddelade att tåget ställts in, tre minuter före avgång. GRRRRR!!!!!