Jag har följt några radio- och TV-program genom åren. Paradexemplet är förstås På spåret, som jag alltid brukade se tillsammans med redaktör’n (min sambo) medan han levde. Han ansåg alltid att vi vann mot de tävlande. Jag hävdade att även om vi kanske var och nosade i rätt region, innebar det inte att vi hade rätt om resmålet.
År 2009 blev det kris i tittandet, då Kristian Luuk blev programledare. Vi hade svårt för hans högljudda programledarstil, men sa att vi får stå ut med honom, för programmet är ju bra. Jag har fortsatt att att titta; om jag har en ledig fredagskväll blir det På spåret.
Ett annat stående inslag i mina medievanor är Spanarna i P1. Det kan vara lite ojämnt, men det innehåller i regel några intressanta reflektioner om vår samtid och framtid.
Några favoritspanare, Niklas Källner, Sissela Kyle och Calle Norlén
MEN, sedan den mångåriga programledaren Ingvar Storm slutade, har det varit alternerande programledare och då dyker Kristian Luuk också upp ibland. Han har en dominerande och självupptagen programledarstil som gör programmet svårlyssnat. Han föregriper spanarnas spaningar, han pratar för mycket om sig själv och tar upp för mycket programtid. Det kanske är önsketänkande, men nog verkar de olika spanarna lite irriterade på honom? I fredagens sändning ställde han frågor som fick Sissela Kyle att säga till honom att lägga av. Mycket uppfriskande.
Jag skulle kunna rada upp oändligt många exempel på klumpiga Luuk-inlägg, men mitt hopp står till de massmedier som brukar blåsa upp minsta meningsutbyte till krisrubriker. När kommer Expressenlöpsedeln Sissela Kyle i storbråk med Luuk?
Håller helt med dig, det var mycket trevligare med Ingvar Storm. Lugnt och stilla och man visste vem som ledde programmet och det var roliga spaningar. ”På minuten” var också trevligare förr.
Luuk är ju så full av sig själv att han ställer en fråga till de närvarande spanarna, men svarar på den själv innan de hunnit svara och glömmer att de kanske också hade något att bidra med. Eller går in snor inledningen av en spanare, eller … Nä, jag får lugna ner mig lite. Spaningarna är ju fortfarande intressanta för det mesta, särskilt när det är de där tre på bilden, eller till exempel Jessica Gedin, eller Camilla Lif.
På minuten ligger numera tydligen på tider då jag inte lyssnar, så det har jag inte hört på ett tag. Men även där var ju Ingvar Storms begåvade programledning en stor tillgång.
Jag har gett upp På Spåret, K L har till och med knuffat undan Fredrik Lindström, som åtminstone är kunnig och påläst.
På minuten är numera ett petimäteriprogram där deltagarna ostyrslat får utöva internskämt, gasta och där själva idén med berättande totalt försvunnit. Lördagar klockan 16 om nån vill kontrollera. Det är så att man nästan önskar Stig Järrell tillbaka. Fast det är ju inte K L som är programledare, utan han vars namn jag inte kan komma på för tillfället.
När det gäller Spanarna var det ju så bra när Ingvar Storm på sitt ytterst vänliga sätt styrde upp spaningarna, höll tiden och såg till att spanaren kom med nån sorts slutsats.
O tempera, o mores!
Ja, det är trist att se hur Luuk gör allt han kan för att Lindström inte ska få en chans att berätta något av allt det han kan. Jag fattar inte att han får hållas! Jag har hittills inte hört någon som tycker att det funkar med hans gapiga stil; de som ser programmet gör det – i likhet med mig – trots honom.
På minuten låter inte så lockande, i din beskrivning. Undrar om det inte är en f.d. På-minuten-deltagare som leder programmet nu. Rosenqvist, eller nåt sånt. Han var väldigt skicklig som deltagare, men det gör honom ju inte nödvändigtvis till en bra programledare.
Hans Rosenqvist är det.
Javisstja, just så! Jag vill minnas att han ofta satte helminutare med underhållande och ganska galet innehåll, på den tiden han var På-minuten-deltagare.
Gnolar: ”Ingenting är längre som förut, alla trevliga program tog slut…”
Fritt efter Fugelstad.
Jag är på jakt efter lyssningsvärda program och har haft stor behållning av Människor och Tro, när de körde serien ”Som fan läser bibeln”. Folkbildande och kul. Men det ska läggas ner nu… Tipsa gärna om du hittar något bra!
Rosenfeldt!
SÅ var det ju! Tack hyttis!
Kristian Luuk kan förstöra vilket program som helst.
Han har alltid varit större själv än programmet han gjort.
Otrevligt självupptagen. Senast förpestar han ”Spanarna”. De verkar inte så roade om man lyssnar mellan raderna.
Per
Eller hur! Jag tycker mig ha anat en viss irritation hos flera spanare när han klampar in och tar över för mycket. Dessutom betygssätter han de olika spaningarna på ett störande sätt och sammanfattar dem ganska osakligt. Varför, varför får han hållas?!
Karin. Du avslutar ditt inlägg med en fråga: När kommer Expressenlöpsedeln Sissela Kyle i storbråk med Luuk?
Jag vet inte när den kommer, men kan redan nu bjuda dig en smaskig artikel om det blodiga bråket.
Rubrik: ”Sissela Kyle och Kristian Luuk i Episk Showdown – Kryssförhör på Spåret!”
I ett oväntat tvistande tv-universum har två svenska ikoner, Sissela Kyle och Kristian Luuk, hamnat mitt i ett bråk större än ett avsnitt av ”Game of Thrones.” Det hela började när Luuks programledarstil i ”Spanarna” och ”På spåret” hamnade i hetluften och kritiker flockades som älgar under brunsten.
Det var som om en osynlig ketchupflaska hade exploderat och täckt de svenska TV-rutorna med saftig kritik. Detta fick den käcka och färgstarka Kyle att höja ögonbrynen och slå upp sin paraplydrink med ett ”Oh no, you didn’t!”
I en dramatisk vändning bokades ett exklusivt TV-möte mellan de två tv-stjärnorna. För att sätta kronan på verket valde de att lösa sina olikheter på det mest klassiska sättet i svensk TV-historia: genom en omgång ”På spåret.”
Publiken satt på helspänn när de två kämpade genom ledtrådar som ”Svenska hollywoodfruar,” ”Köttbullar” och ”ABBA.” Varje rätt svar åtföljdes av ett triumferande fnys från Kyle och ett skämtsamt snobbigt skratt från Luuk.
De drog även in i en intensiv diskussion om vem som var bättre på att spana – Kyle med sina fantastiska kläder och sin kaxiga attityd eller Luuk med sina torra skämt och sitt käcka leende.
Det hela kulminerade i en rysare av en finalrunda där de båda behövde lösa gåtor som var mer intrikata än en Agatha Christie-roman. Till slut, i ett oväntat ögonblick av enighet, stod de framför kameran och sa samtidigt: ”Vi kanske inte är så olika trots allt. Kanske borde vi sluta bråka och istället starta ett gemensamt program – ’Spanarna på Spåret’!”
Och så blev det. Kyle och Luuk förenade sina krafter och skapade ett unikt TV-koncept där de både spanar och tävlar om vem som kan lösa de knivigaste gåtorna. Så låt oss alla skåla i en paraplydrink för den svenska TV-historiens mest oväntade allians – ”Spanarna på Spåret” är här för att stanna!
PS. Texten är producerad av ChatGPT efter mitt kommando: Skriv en rolig text om idén att Sissela Kyle och Kristian Luuk råkat i bråk med varandra efter att många kritiserat Luuks programledarstil i ”Spanarna” och ”På spåret”!
Hujedamej! Man skulle kunna gå i landsflykt för mindre. Eller som min farmor brukade säga när hon blev bjuden på alkohol: ”Nej, Gud bevare mig, usch då!”
Ja, visst är det förfärligt. Vad gör vi människor? Men å andra sidan: Medicinsektorn gör stora framsteg med AI och illustratörerna lever farligt. Har vänner som inte alls tror på AI, inte vill inse vad som är på g. Jag kan LOVA att inom tio år skriver AI läsbara romaner. Tyvärr.
Jag tänkte mer på programförslaget som sånt, än på att det är AI-skapat. Omgiven som jag är av programmerare, IT-lärare och annat löst folk har jag mest bara hört gott om AI. Och att tolka röntgenplåtar och benfrakturer lär höra till AI:a bästa grenar.
Just precis, och varför skriker karl? Kan han inte bli fotbollsreferent istället (även om det har sina risker).
Tips på program att somna till kan t ex vara Meny, där har ris, oljor, vetemjöl mm avhandlats men ibland är det så intressant så jag måste lyssna en gång till eftersom jag somnade ifrån det, återanvändning är ju bra. Filosofiska rummet kan också funka.
Agnes Volt undviker jag däremot, blir bara irriterad.
Sportjournalist, kanske, men det kräver en hel del kunskap och inlevelse, trots allt. Jag tycker han skulle kunna jobba som auktionsutropare:
”Sjuhundraåttio bjudet!! Sjuhundraåttio … har vi flera bud? Åttahundra!!! Flera bud, skilj er åt!”
Filosofiska rummet funkar alltid bra. Meny har också varit bra de gånger jag råkar höra det. Ska leta upp fler avsnitt.
Sällar mig till kören av missbelåtna lyssnare.
Margaretha
grinig radiokonsument
Varför, undrar jag ofta, finns det inte längre någon seriös bevakning av radioprogrammen? Recensioner. Nu är det mest bara sommarpratarna som kommenteras i pressen.
På spåret gillar jag också. Fast tycker ibland att frågorna inte har med målet att göra.
Spanarna lyssnar jag inte på, men lyssnar på många poddar, främst historia.
Luuk kan vara lite irriterande ibland, men också bra ibland. Mina känslor för honom är blandade.
Ha det fint!
Intressant med en annan Luuk-vinkel! Jag tänker ofta att det måste finnas något som han gör bra (och som jag och många andra missar) eftersom han anlitas så flitigt av SVT och SR.
Det här är ju jättekul! Karlsloken tycker nämligen precis som du och har gnölat i alla år, medan jag har sagt att han är ju programledaren och Fredrik Lindkvist är domaren. Alltså, jag har inte ens reflekterat över att Kristian tar utrymmet, snarare tvärt om. Däremot är ju domaren charmig med sina kunskaper, det stör ju inte mig att han babblar, heller.
Å andra sidan gillar jag matlagningsprogram allra mest.
Han må vara programledare, men domaren sitter inne med kunskaperna, så jag är helt överens med Karlsloken! Dessutom har jag svårt för folk som skriker i onödan och det tycker jag att Luuk gör.
Gärna matlagningsprogram också, jatack!