Jag får sällan förslag och köperbjudanden via e-post och det tolkar jag som att de kommersiella algoritmerna har klurat ut att jag inte är någon aktiv shoppare. Jag har det liksom inte i mig. Jag har kompisar på båda sidor Atlanten som tycker det är KUL att shoppa. Vad som helst: kläder, kosmetika, prylar, möbler… Som en av mina USA-vänner brukar säga: ”It’s not the having, it’s the getting!” Och så shoppar hon vidare. Jag tycker att det verkar både jobbigt och dyrt.
Nu har jag i alla fall fått ett sånt där förslag om något jag borde skaffa mig. Såvitt jag förstår är det ett slags kreditkort som anses vara helt rätt för mig. Och så får jag detta förslag på hur det i så fall skulle kunna se ut. Eller hur jag skulle kunna se ut, snarare.
Den finstilta texten uppe till vänster lyder: ”Klarnakortet passar din stil.”
Klart jag känner mig missförstådd. Men jag är å andra sidan nöjd med att det allvetande nätet, med sin finmaskighet, inte har lyckats bättre med att identifiera ”min stil”. Jag tycks befinna mig under radarn och det känns bra. Min stil är dessutom rätt diffus. Retrolook, kanske? För säga vad men vill om 90-talet, men de kläder som tillverkades då, de håller än!
Har du så nya kläder?
Margaretha
Också hon oupptäckt
allsköns försäljare
Japp, krympmalen härjade nämligen svårt i min garderob på 90-talet, så jag köpte lite nytt. De kläderna betraktar jag fortfarande som nya, kanske för att jag just inte har några nyare.
Haha, skrattar åt Margarethas kommentar!
Här har jag också rätt gamla kläder och märker att de börjar komma i ropet igen. Bra gjort Karin med tanke på att de nog egentligen inte har ”hittat” dig och din stil. Rätt åt dom! Jag har också fått vara ifred men vete gudarna hur det går nu när jag besöker dig…de har dig på spåret och där finns ju Margaretha och jag med. Nu lever vi farligt eller i alla fall spännande.
Du måste rapportera om du får pigga förslag om stilar som algoritmerna tycker skulle vara lämpliga för dig! Jag undrar vad de kan hitta på …
AI verkar inte ha så mycket koll, en bekant frågade om det fanns ullspinneri i Dalarna och AI svarade att det fans det, ett som spann garn av dalahästar. AI tycker tydligen att jag är ointressant som konsumet, det har nog med pensionen att göra.
Klarna är inte heller till att lita på, jag sa upp relationen med dom (=dem) när de installerade en slumpgenerator.
Varför ska man behöva vara misstänksam hela tiden, det är ju jobbigt ju.
Ja, lite barnsjukdomar verkar de ha. Jag fick för mig att be den där GPT:n måla en dalahäst, men då sa den hjälpsamt att den är textbaserad, och att jag borde vända mig till en annan robot, vars namn jag nu har glömt. Så det gjorde jag. Varför sparade jag inte de bilderna, undrar jag nu. Rätt galet blev det, ungefär lika galet som att spinna ull av dalahästar!
Hej! Sökte på nätet efter konstnärsignatur CL och hittade din trevliga blogg. 2013 skriver du om månskensmålaren CL som jag tror är okände roslagsmålaren CL.
I mitt kök hänger en liten målning i en vacker guldram, den föreställer en stuga, några träd, havsvik? liten eka med två personer och på avstånd en segelbåt men min målning saknar signatur. När jag idag sökte på en auktionsfirma dök två målningar upp av samme konstnär, gick inte att ta fel, jag har en CL med typiskt
motiv, stuga träd vatten liten båt och segel. Så var det med den fina ramen.
Hej, vad kul att du hittade hit via CL, som ju inte är Carl Larsson. Nu letar jag efter namnet på denna alternativa CL, men hittar det inte. Återkommer om/när det dyker upp. Men om du läste inlägget från 2013: Visst fanns det en viss sannolikhet att en ung Carl Larsson, som hälsade på målarkompisen Osslunds syrra kan ha lämnat en tavla som tack. Fast inte särskilt Carl Larson-lik, förstås.
Men en tavla i fin guldram med en stämningsfull kvällsbild låter ju rätt trivsamt, tycker jag!