Åren 2011 till 2014 hände det ovanligt mycket i Tyskland, åtminstone enligt Sveriges Radios sändningar. Det var inslag om Tyskland mest varje dag. Ett par år senare började det hända extra mycket i Storbritannien, vilket föreföll någorlunda befogat, på grund av Brexit. Men det var också en hel del bagateller som dök upp i nyhetssändningarna: vilken musik som ska spelas på Last Night of the Proms, diverse förvecklingar inom brittiska kungahuset och liknande. Samt ett otal intervjuer från olika pubar i London, med glada öldrickare när Coronarestriktionerna hävdes. Det var då jag fick syn på Allingeffekten. Daniel Alling har en tendens att bli överrepresenterad var han än är. Jag skrev till SR för ett par år sedan och frågade om de inte borde fundera på att införa en Allingkvot och fick följande svar:
”Haha, träffsäkert! Vi är svårt förtjusta i entusiastiska berättare och en sådan är han ju sannerligen. Men du har rätt, kanske läge att lyfta fram några av de andra duktiga korrespondenter vi har.”
Nu är Alling i Tyskland igen. Visst är det en viktig nyhet att Tyskland sannolikt kommer att sända stridsvagnar till Ukraina, men nu har jag tappat räkningen på hur många gånger de senaste dygnen som Alling har berättat om det. Att det kanske ska bli så, att det är nästan bestämt, att det kommer att beslutas idag och vad olika personer tycker om beslutet. Han är en bra korrespondent, absolut, men det finns ju andra duktiga korrar också …
Ymnigt förekommande, som flugsvamp.
Den där killen som jag blev så åksjuk av och som pratade som om han jobbade på amerikansk reklamradio den har dom i alla fall plockat bort tror jag. Har inte hört honom på länge.
Lisa Frosts väderprat är trevligt, varje liten regnskur är som en fin present.
Vi är inte släkt.
Ja, han som stoltserade med sin dialekt och var lite too much, som heter …
Henrik Torehammar! Prisbelönt för att han är ”en formuleringsfantastisk enfant terrible som reformerar, attraherar och rör om med halsbrytande iakttagelser och oefterlikneliga liknelser”. Som sagt, lite too much. Har tydligen rekryterats över till Svenska Dagbladet.
Varför finns det så få radiorecensioner numera undrar jag ofta. Det är mest bara sommarpratarna som kan få några omdömen då och då.
Lyssnar ju aldrig på radion här men jag blev naturligtvis tvungen att googla på detta, visst är det mycket med honom, han verkar ju vara väldigt effektiv iallafall. ;)
Undrar om han har mer betalt än de andra korrarna?
Halva världen tycktes ju vara på väg att skicka dessa stridsvagnar till Ukraina, ja, nästan iallafall, måste han ha hela kakan kan man ju tycka, blir ju lite tjatigt. ;)
Ha en fin torsdag.
Men jösses, lyssnar du inte på radion? Inte ens när du kör bil? Eller som insomningshjälp på kvällarna? Eller på långpromenader? Eller när du städar och viker tvätt? Försök! Jag tror du kommer att gillad det!
Gott att höra att jag inte är ensam om att irritera mig på ”röster i radio”, men jag har märkt att jag vänjer mig vid somliga, men jag stänger av när andra kommer.
Margaretha
Jag tror att mina aversioner delvis kan bero på att jag växt upp med ett mer ”neutralt” förhållningssätt från radiofolket. Kanske lite för opersonligt en gång i tiden, men nu har pendeln svängt över åt andra hållet. En slags ”poddifiering” av sändningarna där folk tramsar med varandra om sina privatliv.
Men Allingproblemet är snarare att han hörs för ofta. Medan jag skriver detta dyker Alling upp igen i nyheterna i ett ganska långt inslag om att det är presidentval i Tjeckien idag. Det kan bli si eller så och resultatet kommer troligen i kväll. Vore jag ansvarig för sändningen skulle jag säga till Alling att då väntar vi till i kväll då vi vet hur det gått.
Om vi nu ändå är på gnällhumör så har vi alla dessa tramsiga ljudillustrationer, det ger intryck av att man har svårt att fylla ut programtiden. Eller har man klåfingriga ljudkreatörer?
Jag har en teori: numera läggs ju mycket av produktionen ut på externa bolag (enligt ett direktiv från EU om fristående producenter). De vill såklart få bra betalt för sina produktioner och erbjuder färdiga paket med ljudillustrationer och allt, inklusive rätt långdragna musikinslag på obefogade platser. Och när det blivit allt vanligare att ha ljudillustrationer och musikläggning i pratprogrammen gör man likadant på SR.
Det Frost säger om Frost håller jag med om. Lisa är en pärla.
Som gammal SR-anställd hör jag inte mycket på radio i dag, och ser knappast mer än nyheter på teve. Där finns dock det stora problemet: Aptitretarna. Fastän jag bara går förbi teveapparaten då och då har jag nog sett trailern för ”Händelser vid vatten” hundra gånger. Därför tål jag nu varken Pernilla August eller Rolf Lassgård och inte ens om jag fick tusen kronor i timmen skulle jag se serien.
Det kan väl knappast vara SVT:s mening?
Helt enig! Och om du lyssnade på radio mer skulle du upptäcka att deras aptitretare är oproportionerligt långa. När man lyssnat en stund tror man att det är själva programmet som går, men då bryts det och man får veta att det kommer att sändas på måndag eftermiddag, eller nåt sånt. Oerhört irriterande och det ökar verkligen inte lusten att lyssna när det väl kommer att sändas, tvärtom.