Albert Camus avslutar sin bok Myten om Sisyfos med att ”man måste tänka sig Sisyfos lycklig”.
Kom jag att tänka på när jag såg den här killen jobba på gården. I värsta ruskvädret rullade han tålmodigt sin snöboll uppför kullen och så rullade den ner igen. Upp – och så ner igen.
Men till sist lät han snöbollen stanna vid kullens fot och byggde vidare på den tills det blev en ganska pampig snögubbe. Och en till. Tänk om Sisyfos gjort så? Slutat streta med att rulla sin sten uppför branten och hittat på något kul där vid bergets fot. Det alternativet diskuterar aldrig Camus, men han lanserar tanken att Sisyfos kan ha varit lycklig Om han accepterade att hans livsuppgift var att rulla upp stenen uppför branten – inte att få upp den hela vägen – ja då hade han en livsuppgift, som han utförde väl. Och då kunde han vara lycklig. Lite deppigt, kan jag tycka och hejar på min lilla Sisyfos på gården som tänkte om.
Jag tänker på killen jag såg som körde lövblås i en höststorm. Han hade gett sig f@# på att löven skulle åt ett speciellt håll, tyvärr var det motvind men han gav sig inte. Han fick förklarat för sig att det var omöjligt, hans diagnos tillät inte att ändra riktning men han var nöjd och glad. Ja då kanske även Sisyfos var nöjd och glad!
Se där, en modern Sifyfos i Camus anda! Fast det väsnas ju inte lika mycket att rulla en sten uppför berget. Möjligen lite när den rullar ner igen.
Så underbart! Så där är ju barn. De bryr sig inte det minsta om s.k. naturlagar, de drar på som de vill, rullar snön till stora bollar och så finns snögubben där mitt i allt. Brorsdotterns kommentar säger allt. Härligt! Jag blir varm inombords!
Entusiasmen och ihärdigheten värmde i ruskvädret. Min första impuls var att gå ut och hjälpa honom, men så insåg jag att det vore att ta ifrån honom lite arbetsglädje, så jag lät bli.
Sisyfos hade det väl ändå ganska bekvämt, bara en sten att hålla reda på. Han behövde inte tänka på tvätten, städningen, maten, disken… och allt annat som ska nollställas dagligen. Att han sedan ställt till det för sig genom avtalsbrott är en annan sak, om än förståeligt.
Kanske det var det där med tvätten, städningen , maten, disken … som Camus tänkte på, när han skrev att Sifyfos var lycklig?
Jag är dåligt bevandrad i den grekiska gudavärlden, Sisyfos har jag blivit bekant med endast via SVT:s Mästarnas mästare där deltagarna svettas med ett enormt stort klot som ska rullas upp och ner för en kulle, precis som din lilla kille. Men jag har nyss börjat lyssna på ljudboken Kirke av Madeline Miller, en mastig historia om gudavärlden på ca 18 timmar som jag ägnar mig åt medan jag målar. Hoppas allt är bra med dig , hälsningar från pörtet
De där grekiska gudarna och halvgudarna hade ju mycket spännande liv som skulle passa bra i Hänt i veckan (eller vad skvallertidningarna heter nuförtiden). Jag läste Alf Henrikssons ”Antikens historier” för länge sedan och den var mycket underhållande. Han väljer ut de mest spännande historierna och gör inte anspråk på att det ska vara korrekta historieskildringar.
Allt väl här! Hoppas du har det bra i pörtet!
Härliga bilder som säjer så mycket.
Tänk vad ihärdiga barn kan var när det är något de verkligen vill. Då är inget för jobbigt.
Trevlig advent!
Tack Lena! En unge som gått igång på ett projekt kan orka hur mycket som helst. Men när samma unge ombeds göra något den inte har lust med finns det ju ingen ork alls. Ja, ungefär som med oss vuxna, alltså …