Den lilla bilen till himlen flög …

Nej, bilen flög inte riktigt till himlen, men visst känns det lite ängsligt när ens bil hivas upp, högt upp på flaket på en bärgningsbil! Och jag som glömde fotografera. Snopet, för det var en väldans stor och fin bärgningsbil.

I stället har jag letat upp en bild (för en bild måste ju inlägget ha) från en bärgning, för många år sedan. Den lilla flickan på bilden är mamma till bebisen i förra inslaget.

Den här gången hände inget dramatiskt alls. Jag backade ut från parkeringen vid mataffären, la i framåtväxeln och körde tre meter. Då lade motorn av. ”Dumheter!” sa jag och startade den igen. Den gick igång som den ska, motorn spann några sekunder, sedan ruskade den liksom på sig och la av. Igen. Och igen. Det fanns bensin, startmotorn funkade finfint, bilen är relativt nyservad (6 maj) och det hela är obegripligt. Bilbärgaren kliade sig i huvudet och sa att det kanske trots allt är ont om bensin. Det kan vara fel på bensinmätaren. Så han skjutsade bilen och mig till närmaste mack och jag fyllde på en slurk. Det hjälpte i tolv sekunder, sedan var det samma sak igen. Nu är den på verkstad och där kliar man sig också i huvudet.

Suck! Strandsatt utan snus försmäktar jag nu i ett trevligt hus på landet med tillgång till cykel och med dottern med familj i grannhuset. Det kunde ha varit värre!

Det här inlägget postades i Livet, När det skiter sig, otur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

23 svar på Den lilla bilen till himlen flög …

  1. Precis, det kunde ha varit värre och om du har tillgång till snus så blir säkert allting bra i slutänden. Mitt i allt så har din bil bara tappat en skruv? Lycka till!

  2. Brorsdottern skriver:

    Säkert solinoiden, har hört att det kan vara fel på den!

  3. Brorsdottern skriver:

    SolEnoid heter det visst….likt förb—-t tror jag det är fel på den:)

    • Karin skriver:

      Aha! De finns på riktigt (konstaterar jag när jag googlar). Och verkar riktigt användbara, dessutom. Men kanske mest i startmotorsammanhang och startmotorn är ju hur pigg som helst. Kanske bränslepumpen också har en sån där solgrunka?

  4. hyttfogden skriver:

    Eller också ”sk-t i förgasarn”

  5. Paula skriver:

    Det låter onekligen förargligt, men bilar är som karlar, man vet aldrig var man har dom. Hoppas bildoktorn hittar felet och fixar till det utan att det kostar skjortan!

    • Karin skriver:

      Just precis. Rätt oförutsägbara. Men nu är felet diagnosticerat, dyrt blev det, men hoppeligen tar försäkringsbolaget en del av kostnaden.

  6. Kicki Englund Frost skriver:

    Dom nya bilarna är som datorer på fyra hjul, inte kan man meka med dom! Verkstan som ska göra nåt åt problemet sitter fast i ett supportavtal och det är dyrt. Gissa vem som får betala när det lagade felet dyker upp igen och igen och igen.
    Min bil gallskriker (och skrämmer passagerare) och varnar för igensatt filter. Jag har tappat räkningen på hur många gånger problemet är åtgärdat. Vad det kostat har jag också tappat räkningen på. Den skriker fortfarande.

    • Karin skriver:

      Hörde du Ulla Skogs lilla utvikning häromdagen. Helt Off Topic i programmet husesyn. Hon berättade hur hon hängt med in på verkstaden för att hon så gärna ville se sin bil underifrån. 30 minuter senare var bilen servad och klar med nya oljefilter och sånt. Utöver kostnaderna på arbetstid, filter mm, fanns en post ”service” på 6000 kronor. När hon ville få den specificerad tog verkstaden bort den i stället. Nåt man borde ta efter kanske?

  7. hyttfogden skriver:

    Låset på bakluckan vill inte samarbeta ibland, fast övriga dörrar på Nissan (eller Grodan som den kallas) är upplåsta. Servicekillarna säger att man måste smörja låset ibland och det har dom gjort men efter några dagar är det likadant. Men jag har kommit på ett knep: Försök öppna den motsträviga bakluckan och gå sen några varv och gör nåt annat,, kanske starta motorn eller prata lite med katten som kommer och hälsar på ibland. Sen kan du med ett raskt tag och kläm på låset lätt öppna luckan och sen är det inga problem såvida du inte obetänksamt låser när du parkerar nånstans.
    Det har hänt några gånger, när jag stått och uslats med luckan, att någon hjälpsam oftast äldre herre vill hjälpa den stackars gumman som inte förstår sig på teknik och han har raskt tagit tag i luckan och öppnat och han har då råkat komma just i det skede då luckj-v-ln varit beredd. Vilken triumf för den manliga stoltheten!
    Jag misstänker att det rör sig om en liten bugg i programmet, jag har ju varit med SG åtskilliga gånger och sökt fel, men jag törs inte tala om för bilkillarna vad jag tror för tänk om de börjar riva i bildatorn och ställa till det värre eller göra så att mina små knep inte längre fungerar utan man måste finna på andra sätt. För att inte tala om så dyrt det skulle bli att ha folk hållas och rota i maskineriet.
    Så jag får ha min trilskande baklucka som den är, för jag vet ju att den öppnar sig så småningom. Vill man undvika folksamling och diskussioner kan man lämpligen före avfärden från hemmet redan då öppna luckan och sedan slå igen den för då fungera den.

    • Karin skriver:

      Men det där tycker jag att ni måste ta ett samtal om, du och Grodan. Så där osolidariskt får ens bil inte uppföra sig! Min har åtminstone vett att uppträda lika avvisande mot främmande herrar som mot mig. Jag har en motorhuv som är extremt svåröppnad och som kräver två knep: Framdörren måste vara öppen och öppningsgrunkan är en liten svårupptäckt ring som man måste kroka lillfingret kring och dra. (Jo, det är en fransk bil.) Mången gång har jag tackat ja till att få hjälp med att öppna och det brukar sluta med att personal på bensinmacken tillkallas för att fixa det.

  8. Musikanta skriver:

    Bor man på landet är man helt beroende av bilen. Hoppas de hittar felet så du kan använda bilen igen.
    Den första (begagnade) bilen vi köpte var en Volvo Amaz0n. ”För den kan varje kille på en mack fixa.” Min pappa hade länge en Renault som ingen begrep sig på när den kärvade (vilket den ofta gjorde.)
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Nu är vi återförenade, min bil och jag. Väldigt skönt att veta att jag kan ta mig dit jag behöver, om det händer något, även om jag kan använda cykeln för det mesta.

      Franska bilar har ju rykte om sig att de är lite svåra att förstå sig på – det gäller tydligen min Peugeot också.

  9. Ja, det kunde varit värre, fast det är lite irriterande ändå.
    När jag läser detta är jag glad över mitt val att inte ha bil, trots att det många gånger gör livet lite mer komplicerat och ger mer motion.
    Hoppas de hittar felet.

    • Karin skriver:

      Ja, bilen är fixad, reparationen betald och försäkringen funkade!

      Jag funderar ibland på ett liv utan bil, men med det pendlarliv jag lever just nu, mellan landet och stan, skulle det vara svårt. Indragna tågförbindelser och helt osynkad buss- och tåg-trafik gör att jag har svårt att klara mig utan bil. Men när jag väl är framme på ena eller andra stället är det cykel som gäller!

Kommentarer är stängda.