När det gäller akvarell betraktar jag mig som återfallsnybörjare och sällanmålare. Jag målar nästan bara när jag går på kurs. Utöver tisdagsgruppen som jag är med i på vintrarna har det blivit ganska många kortkurser under de sex-sju år som jag hållit på. Kanske i snitt tre veckoslut och någon endagarskurs per år. Plus vissa år en halv vecka i Malingsbo.
Malingsbo akvarellcenter är en idyllisk plats med en fin badsjö. Men just det här motivet har jag slutat försöka måla. Det är FÖR vackert.
Om jag räknar ihop alla dessa kurser och deltagare blir det – jösses! – bortåt trettio kurser och sammanlagt och kanske 350 kursdeltagare som jag mött. Alltid lika intressant att bekanta sig med olika trender och uppfattningar om hur det ska vara. Och alla kursledare har förstås olika förslag på utrustningslistor för deltagarna.
Detta kom jag att tänka på när jag inventerade mina färger inför sommaren och hittade bortglömda akvarellådor lite här och där. HUR kan det ha blivit så många? Och vilka konstiga färger jag har använt! Här finns lådor som jag tvekar att ha med på bilden, eftersom de är en smula pinsamma för en akvarellist.
De första lådorna köpte jag med färdigt innehåll, en till stan och en till landet. Plus ett par till barnbarnen. Det förklarar varför det finns några onödiga färger. Vit, som funkar dåligt i akvarell, men som ändå finns med i standardlådorna. Lila, som ju är plättlätt att blanda själv. Och grön! Vem vill ha ”köpegrön” när det går att blanda till så många vackra nyansrika gröna färger?
När jag blev mer intresserad av färgernas karaktär måste de klumpiga, nästan täckande kadmiumfärgerna kompletteras med mer transparenta färger. Därefter började jag gilla jordfärgerna och inredde en hel låda med sådana. Ganska snart upptäckte jag att de där små halvkopparna inte räcker någonvart och gick över till helkoppar. Sedan blev den så kallade Ryska lådan populär, billig och pigmentstark, men aldrig riktigt någon favorit för mig.
En kursledare menar att man kommer långt med tre färger. En annan sa strängt att max åtta färger är vad man behöver. En kall och en varm av vardera blå, röd och gul färg, plus bränd och obränd sienna. Jag har testat med en liten åttafärger-låda. Men det räcker ju ofta inte. Jag vill ju ha umbra också och helst fyra blå och fyra gula. Och så slank det med en trevlig färg som heter green gold, som egentligen inte behövs. Nitton färger! Jag vet många som skulle tycka att det är pinsamt.
”Men”, kommer nog någon av mina kurskamrater att invända, ”du använder väl tuber?”
Eh … jo. Också. För det mesta. Men de där platta praktiska lådorna är lättpackade och bra.
Men nu blir det köpstopp ett tag, tills jag lyckats använda upp det mesta av de här färgerna.
I sommar blir det en Malingsbokurs igen, med ny kursledare. Det skulle förvåna mig mycket om hans utrustningslista innehåller någon färg som jag saknar!
Det ante mig att det är en materialsport.
Men när jag hade opererat ena ögat för grå starr så visade det sig att linsen i det ögat var klar medan linsen i det inte opererade ögat hade gulnat. Det medförde att jag såg olika nyanser med vardera öga, inte mycket men tillräckligt mycket för att bli irriterad. Grönskan hade mist sin saftighet, kläder åkte ur garderoben för att de hade fel färg osv.
Slutsatsen blev att vi nog ser mer eller mindre olika nyanser allihop.
Nja, inte riktigt någon materialsport om man med det menar att man behöver skaffa sig en massa utrustning. Med akvarell är det ju alldeles tvärtom – man får skämmas lite om man har för mycket. Färst färger vinner! Och man bör kunna klara sig med tre penslar. Eller bara en pensel om man är riktigt duktig. (Tittar man på min penselsamling kan man nog bara dra slutsatsen att jag inte är så duktig.) Den där kursledaren som sa att vi behöver högst åtta färger hade själv bara sex färger i en liten ask, och tre penslar i bröstfickan. Han såg plågad ut när vi deltagare kom till kursen släpande på IKEA-kassar fulla med färger och andra tillbehör.
Jag tror att alla smyger med sina lådor när de målar hemma på kammaren, även de som frågar om du använder tuber…tror jag…så det så!
Om man ska snobba i den här branschen gäller det att vara minimalist. Vilket jag ju inte klarar som synes. Det är ju så kul att testa nya färger!
Fyra, åtta eller nitton färger… Apropå nuffror och tal såg jag en Lerin som gick för 600 000 Gurra. Eftersom du har nått 75 procent av hans nivå kostar alltså en ordinär akvarell av dig 450 000. Du bör alltså ha råd med ännu fler färger.
OK. Lägg ett bud! Jag har köksskåpet fullt med alster…
Undrar då vad skepparn här i köket kan bli värd.
Ja med tanke på att den kombinerar två av konsthistoriens mest populära motiv (Den gamle skeppargubben och Det gråtande barnet) måste det rimligtvis bli en ansenlig summa!
Malingsbo är för vackert!
På norska är färg/måla maling – så jag tänkte då att om en döper om Malingsbo till Målningsbo så … ha en fin vecka där eller om den var halv?
Och vad anbelangar antal färger i lådor, brukar och tub så kan jag berätta att jag har ett antal. Ett stort antal… för att inte tala om penslar.
Det är lite som att om jag har den rätta klädseln för gym så gymmar jag bättre kanske :-)
Japp, FÖR vackert! Det finns ett uttryck på swahili, som handlar om att något är övervackert på ett sätt som gör det oanvändbart: maridadi. Svåröversatt. Inte pråligt, inte överdekorerat, utan övervackert.
Visst känns det tryggt med en massa olika färger och penslar, även om det egentligen inte behövs. Och rätt kul är det ju också …