Det fotograferades rätt mycket förr, också. Dock inte så mycket som idag, med alla lättillgängliga fotomöjligheter, som framför allt mobilen. ”Den bästa kameran är den som man alltid har med sig.”
I fotointresserade familjer blev det ändå en hel del dokumenterat, även före mobilepoken. På det där mödosamma sättet med en film som skulle laddas i en kamera och som sedan, när den var exponerad, lämnas in till en framkallningsfirma som tog fram negativ, alternativt hemframkallas i en liten vansklig burk. När man sedan hade de framkallade negativen var det svårt att se vad som var vad.
Negativ måste omvandlas till positiv, dvs göras till de pappersbilder man ville ha, med hjälp av en förstoringsapparat. Ack, alla dessa timmar i mörkrummet för att få fram en hyfsad bild av kompisarna! Lite längre exponering? Ett annat papper? Kortare exponering och längre tid i framkallningsbadet?
En grannlaga process att välja papper (mjukt eller hårt), belysa i rätt antal sekunder, kanske skugga någon del av bilden för att det skulle bli bra. Och så framkallningsskålarna, fixativet och sköljskålarna. Så mycket finlir och fingertoppskänsla för att få fram det perfekta fotot.
Min pappa fotograferade mycket men orkade inte riktigt framkalla sina negativ. Resultatet blir förstås att vi har en massa oframkallade negativ, som vi undrar vad de kan föreställa. Jag har försökt att hitta skanners som kan ta hand om alla olika format, från stora svartvita glasplåtar till minimala färgnegativ. De finns, men kostar ohemult mycket. Därför fick jag tipset (tack Kjell & co!) att försöka med en app i stället. En app som läser av och omvandlar negativet till positiv direkt i mobilen. Det är bara att hålla upp negativet mot en ljuskälla och kolla och direkt ser man om det är en bild man vill ha eller ej. Så smidigt!
Det här negativet är en stor glasplåt, ungefär 9×6 cm, tagen någon gång kring 1900. Den är inte tagen av min pappa, men han samlade på allt han kom över i fotoväg. Så när någon tänkte använda gamla glasplåtar för att göra en glasveranda ingrep han och köpte upp plåtarna.
Och varför framkallades aldrig denna förtjusande bild kan man undra.
Kanske för att jag inte skulle börja fundera över den fina kaninpälsen och kaninpälsmössan, som jag fick lagom till vintern efter att våra kaniner ”sprungit till skogs”.
Hursomhelst har jag aldrig sett bilden förut, men med hjälp av den där appen blir den tillgänglig på en sekund.
Och här är en bild som kanske inte säger så mycket, i alla fall om man inte haft just den här vyn som morgonutsikt under de första tjugo åren av sitt liv. 
Men kul att se, just för dem som hade detta som morgonutsikt under många år.
Bra app! Det finns lite olika varianter och jag har bara testat en. Söker man på ”omvandla negativ”, eller något liknande kommer det upp en hel del förslag. Rekommenderas till alla som har en hög oidentifierade negativ därhemma!
Uppdatering 8/6: Syrran önskar sig fler negativomvandlingar. Här kommer en, som möjligen fångat henne på bild. Fast det är lite svårt att säga.
Åh så kul, fortsätt omvandla jag väntar med spänning.
Jag vill också omvandla. Men jag misstänker på goda grunder att många av våra ärvda negative är från när svärmors bror låg i lumpen, och det känns inte så angeläget.
Fortsätt omvandla, säger du. Man ska se upp med sina önskningar, säger jag, de kan bli uppfyllda! Kolla uppdateringen. Visst är det du bakom masken?
Jahadå, det ska bli maskerad. Minns inte riktigt vad jag är utklädd till eller var maskeraden var eller ens om det var kul. Men det var ett fasligt bestyr med alla prickarna. Kul med omvandling, fortsätt!
Undrar vilket träd du har klättrat upp i – känner inte igen det riktigt. Ett av äppelträden?
Ja jag tror granen i bakgrunden står bakom Gustavsons garage, möjligen skulle man kunna ana uthusen vid kofferten bortom åkrarna.
Ja, det stämmer. Kofferten i bakgrunden.
Glöm inte doften som spred sig i huset när mörkrumsarbete pågick – och en bra stund till.
Måste utforska den där appen. Fast jag har en känsla av att man kan bli helt uppslukad av sina negativ – och inget annat blir gjort återstoden av livet.
Margaretha
Ja, lukten! Lite syrlig. Det var väl fixeringsvätskan som luktade, vill jag minnas. Eller var det kanske avbrytningsbadet, som innehöll ättika?
Du har rätt i din förmodan att det kan bli lite uppslukande och precis som när jag höll på med framkallning en gång i tiden försvinner tidsuppfattningen. Det har blivit några mycket sena nätter på sistone.
Måste ha varit fina kaniner! Är det så på riktigt att det är kaninerna som sprang till skogs? En kompis åt upp kaninen Pontus till middag, eller hon började äta tills storebror informerade henne om att det var Pontus! Dumt att ge kaninerna namn när man har uppfödning av ”matkaniner”.
Fin faster Kicki också! Dräkten klär dig.
Kaninernas öde är lite ovisst. Troligen blev det en god gryta av dem + päls och pälsmössa. Storyn var dock att de ville ut på äventyr och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Men man kan ju aldrig så noga veta … Älgkalven Miranda åkte ju inte till slaktarn, som man skulle kunna tro, utan till Öland. (http://karin.aait.nu/2012/02/nar-vi-anda-pratar-kungligheter/)
Oj vad kul, alla gamla bilder och minnen tänk vilken teknik som finns.
Den där appen är fantastiskt användbar. Jag diskuterade som sagt skanners med Kjell & co, men insåg att det skulle handla om apparater för många tiotusentals kronor för att klara alla konstiga format. Visserligen blir inte upplösningen hundraprocentig med appen, men man kan i alla fall se vilka negativ som det kan vara värt att satsa lite jobb på.
PS. Kollade din sida. väldigt fina foton!
Tack för att du tittade in på min blogg. :)
Vilken söt kaninklädsel…men förstår dilemmat…många vänner i tidigare hembyn i Fredriksberg hade kaninuppfödning när de var barn och då sågs det som naturligt att de slaktades och man tillvaratog allt på djurkroppen. Men om djuret ifråga varit ett tamt keldjur, då är det ju lika illa som att jag skulle göra en pälshatt av min hund! Iiiiik, hemska tanke!
Tack flytten har gått mycket bra så god hjälp som jag fick. För första gången någonsin riktiga flyttkarlar med bil, en dotter som organiserar och en kompis som flyttstädar!
Ja hugaligen en sån pälshatt skulle inte vara kul att ha.
Kaninerna blev aldrig särskilt intressanta – kanske mina föräldrar insåg att de borde placeras på något ointressant ställe, inte ges några namn och inte släppas ut för att gosas med. Jag kan inte minnas att jag var särskilt ledsen när de ”sprang till skogs”.
Men så skönt att flytten blev skonsam. En kompis som flyttstädar är det nog inte många som har! Nu kan du packa upp i lugn och ro och komma tillrätta i nya pörtet.
Apropå kaniner så kände jag en kille som hade kaniner i sin ungdom. När sommargästerna flyttade ut till sina sommarstugor ville stadsbarnen ha gullig kaninunge och det fick dom köpa. När hösten kom och sommargästerna drog tillbaka till stan så ville dom ju inte ha med sig en kanin så killen kunde väl ha hand om den då – mot skälig ersättning. Sen slaktade han alla välmatade kaniner och sålde dom. Lönsam kaninuppfödning.
Intressant affärsidé! Den kan troligen tillämpas på lite av varje. Höns kanske? Lamm?
Det finns hyrkaniner i Hällefors, bur ingår i priset. När ungarna tröttnat så lämnar man tillbaka. Går även att köpa ut sin lilla kanin efter prövotid! Jättebra, då slipper man ”sommarkaniner”
Mycket sympatiskt! Möjligen finns det också lånelamm (eller kanske hyrlamm?) någonstans, vilket känns som en lockande idé, så här efter två dagars intensivt gräsklippande.
Dom är flockdjur och brääääker.
Bara dom håller tyst om nätterna får dom gärna vara en liten flock. Och bräka på dagarna.
Man kan kalla dem ”konserverad tid”, celluloidremsorna och glasplåtarna med okänt innehåll. Jag har själv många tusen främst svartvita bilder som ingen nånsin har sett, inte ens jag, fotografen.
Appen är nog bra, men jag låter tiden ligga kvar där i pärmar i källaren – osedd. Andra får ta vid – om intresse finns.
Om du skulle ändra dig är den där appen en ovanligt smidig och lättanvänd konservöppnare!
Vad roligt med alla dessa gamla bilder.
Fantastiskt vad man kan gör med dagens teknik.
Kanske jag kommer tillbaka till dina tips och kommer igång och sorterar mer bilder.
Ha det bra!
Väldigt kul och förödande tidsödande! Allmänheten varnas! Man fastnar lätt i det förflutna. Men roligt är det!