Den i övermorgon före detta presidenten i USA har satt sig över gällande lagar och regler i många avseenden.
Nu är det JAG som är president och då är det JAG som bestämmer, tyckts han tänka, utan att alltid bekymra sig om den maktdelningsprincip som råder mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt.
Det finns listor på nätet om detta, så jag tar inte upp plats med det här.
Utom när det gäller en fråga som svider i hjärtat och där jag undrar vad som händer: alla dessa barn, som skildes från sina föräldrar när familjer från Sydamerika kom till USA för att söka asyl.
Barnen sattes i läger, föräldrarna utvisades. Fortfarande har över sex hundra barn inte återförenats med sina föräldrar.
Den nya presidenten tillträder i övermorgon. Överlämningen till Joe Biden sker klockan 12.00 den 20 januari och det är bara att hålla andan och tummarna, så att den avgående presidenten inte hittar på något otäckt innan dess.
Trumpadministrationens arkiv tas om hand …
Men när framtida forskare vill undersöka exakt vad som hände under den trumpska eran kommer det att bli problem. Presidenten har haft som vana att riva sönder inkommande post som han inte gillar. När han ändrat sig om något och påstår att han aldrig påstått… etc kan man förmoda att mycket av den dokumentation som borde finnas har försvunnit. Vid utländska statsbesök har han sagt åt tolkarna att de inte får anteckna och i den mån de gjort det, har han lagt beslag på alla papper efteråt.
Rose Mary Woods move
Och just som jag funderar över bristerna i de senaste fyra årens USA-administration sänder P3 påpassligt en repris av en dokumentär om hur Nixon trixade, ljög och lät radera inspelningar under sin tid i Vita huset. Mest kända är de 18,5 minuter som raderades från en inspelning (”The smoking gun-tapes”) där det tydligt framgick att Nixon var ordentligt inblandad i den så kallade Watergate-skandalen.
Hans extremt lojala sekreterare, Rose Mary Woods sa att hoppsan, jag höll på att skriva rent och svarade i telefon och råkade visst trycka på fel tangent så att de där minuterna försvann! Den domare som undersökte anklagelserna sa att det var ju olyckligt. Kan jag få se hur det går till när man gör ett sånt misstag. På bilden ses en rekonstruktion av det där knapptryckandet och det visar att det är fysiskt omöjligt att klara av att både svara i telefon och hålla ner den aktuella knappen. Nixon avgick, för att slippa ställas inför riksrätt.
När man undersökte de saknade 18,5 minuterna närmre upptäcktes att de handlade om flera stopp och raderingar, minst nio, kanske fler. Men när det gäller dokumentationen av de senaste fyra åren i Vita huset finns det säkert mycket mer som saknas. I en artikel i The Guardian i går läser jag om hur tjänstemännen i vita huset försöker tejpa ihop sönderrivna dokument. Och arkivarien inom mig ropar högt: NEJ! INTE TEJP! Jag hoppas verkligen att personalen i Vita huset har bättre koll än så på hur man hanterar papper som ska sparas.
I morgon är en glädjens dag. Vi är befriade.
Vad gäller tejp har jag länge drömt att få tejpa igen munnen på ”den fåfänge, ansiktsbronserade gamlingen”. Nu behövs inte det.
Många dokument är säkert raderade. Men världen har hans tweets – att skrämmas av.
Det som blev Nixons fall var ju att han dokumenterade så många samtal, även de riktigt skumma. Troligen, på bästa maffiavis för att ha bevis om någon skulle börja jiddra med honom. Men det var ju faktiskt bevis mot sig själv som han spelade in. Och sedan, lite klumpigt, raderade delar av.
Drygt sjutton timmar to go – världen kanske klarar sig …
Minnesota Mining & Manufacturing Company har tagit lärdom. Den gamla dokumentförstörande cellotejpen har ersatts av olika specialsorter som nog skulle kunna göra ett bra jobb. Men för den renläriga Arkivarien är det nog bäst att avstå.
En mig närstående svärmor var inte lika kritisk. Hon tejpade ihop sånt som gick sönder. Stolar till exempel. Förvånad att det inte blev så bra. Så långt som till kaffekoppar och glas gick hon dock inte.
Ja, jag tror det finns bokbindartejp, numera. Hoppas att det är något sådant man använder.
Förstår din svärmor mycket väl. Man tager vad man haver. Själv har jag försökt laga ett bord med snören. Det gick så dåligt att bordet numera är helt försvunnet!
Ja stackars barn! Begriper inte varför de skulle skiljas åt från början. Tänker i min enfald att det är väl bara att skjutsa hem dom men det finns säkert nån knölig regel nånstans.
Rosemary Woods kanske är gammal gymnast! Måste googla lite på Watergateskandalen, jag var ju ganska ung när det hände och det jag vet har jag lärt mig när jag tittat på Forest Gump! :)
Hoppas att Befrielsens dag imorgon går lugnt och sansat till…. Känns som hela världen håller andan.
Sorry, hon heter ju Rose Mary, jag döpte om henne lite. Nu har jag googlat, hon råkade visst peta på knappen med tårna t o m…
Jag tror det var ett sånt där pedalsystem som är bra att ha om man vill använda båda händerna att skriva med, medan man lyssnar på en bandinspelning. Men att ”spela-in-knappen” också var en pedal verkar opraktiskt. Hursomhelst verkade hon själv inse att den där välmenade lögnen, för att skydda chefen, inte riktigt funkade omsatt i verkligheten.
Jag blev riktigt rörd under ceremonin idag, både Kamala och Biden såg glada ut, Bidens tal var fint, allt fungerade, stjärnor som sjöng, patriotiskt som det är därborta. Kul att höra om brevet som den avgående presidenten lämnar i skrivbordslådan. Man vet inte om Trump lämnat något meddelande…eller om vi någonsin får veta. Hoppas nu att Trumpen får tillräckligt att syssla med när han blir åtalad, krävd på enorma pengabelopp från olika håll osv. så att han inte har tid med fler tabbar som förstör för den nya administrationen.
Ja, det var en fin ceremoni och den unga poeten, Amanda Gorman, imponerar. Vilken tjej!
Tydligen har Trump lämnat ett brev till Biden, men jag har inte hört något om innehållet än, mer än att Biden citeras att det innehöll ”ett generöst erbjudande”. Man blir ju nyfiken!
Jag brukar inte uttala mig offentligt på detta sätt, men han är ju inte riktigt funtad i huvudet! Skönt att han är borta från tronen!
Ja, stor lättnad! Just oberäkneligheten har känts farlig. Han har visserligen för vana att backa och ändra sig om han möter allvarligt motstånd, men det är ju inte säkert att motståndarna alltid har lust att backa och då hade det kunnat bli otäckt i världspolitiken.
Har vi redan nämnt Zaphod Beeblebrox?
https://en.wikipedia.org/wiki/Zaphod_Beeblebrox
I boken beskrivs han som en person som är väldigt lik olyckan D. J. Trump. Till och med frisyren stämmer. Och att ha två huvuden, i trumpens fall i ett och samma kranium, kan förklara en del av egendomligheterna. Men inte alla.
Good riddance.
”… not so presidential …” läser jag om Beeblebrox ena skalle. Det skulle ju kunna dyka upp som ytterligare en av dessa förmildrande omskrivningar som jag retar mig på när det gäller Trumpen. ”Normbrytare” till exempel.
Tape är djevuelns present till människorna.
Tape består av en plastremsa med klibb på, klibbet innehåller lösningsmedel som avdunstar och då faller plastremsan bort och kvar blir klibbet som sjunkit in i pappret. Försöker man ta bort klibbet med lösningsmedel så försvinner texten.
Bokbindartape är bara reklam
Hälsar f d bokbindare.
3M har förbättrat sin tejp avsevärt och i många avseenden.
Men för arkivbeständig pappersreparation är Lineco Document Repair Tape nog bättre lämpad. Den gulnar inte, den släpper inte häftämne och förstör inte.
Problemet är att det är svårt att verifiera att den inte ställer till det över hundratals år. Den kanske inte fungerar som tillverkaren lovar? Om man inte tillsätter en tjänst som tejpkontrollör, gärna ärftlig för att klara tidsrymden, och ser till att tjänsten inte rationaliseras bort vid presidentskiften, revolutioner och kometkrockar med mera som väntar runt hörnet.
Jag följde under min arkivperiod med stigande häpnad en nätdiskussion om bästa sättet att klistra fast etiketter på arkivboxar. Alla former av självhäftande djefvulskap var förstås uteslutet. De möjliga lösningarna var många, men några hemkokta varianter var populärast. Typ mjölklister!