Nästa projekt på listan är att måla om den lilla paviljongen. Den (eller i alla fall delar av den) har sitt ursprung i den närbelägna bruksparken, nedanför herrgården, där den en gång i tiden fungerade som musikpaviljong.
Men herrgården brann ner, brukslivet förändrades, bruket köptes upp, och sedan fanns just inget utrymme för bruksmusiker och söndagskonserter. Paviljongen förföll och hamnade på en skräphög, där min pappa hittade några skelettdelar, rekonstruerade den och byggde upp den på tomten.
Den är en trevlig fikaplats och det är ett bra ställe att hänga tvätt på om det ser ut att bli regn.
Så här såg paviljongen ut för ett par veckor sedan. Det där taket är vi många som försökt göra något åt. Mossa och lavar låter sig dock inte skuras eller skrapas bort utan vidare. Men med en högtryckstvätt gick det att få fram taket igen.
Nu på eftermiddagen hade jag tänkt att måla den. Det borde helst ske nu, när den är torr och fin. Jag är särskilt orolig för den där toppen högst upp på taket, som verkar ha en viktig funktion i hela konstruktionen. De sex bjälkar som håller upp taket strålar samman i dess fortsättning, under taket. Den börjar bli lite anfrätt av väder och vind och skulle verkligen behöva en omgång linolja eller något annat skyddande. Men …
… det började dra ihop sig och jag insåg att jag inte skulle hinna. Åskan mullrade i närheten och mörka moln drog in. Jag borde ha varit snabbare.
På något sätt ville jag ändå skydda den där toppen, så jag gick in i min nystädade snickarbod för att se om det fanns något användbart där. Och det gjorde det såklart. Jag hittade en liten aluminiumhink, som jag använder för penseltvätt. Den borde kunna fungera som tillfälligt skydd. Sedan behövde jag bara en stege och en långskaftad borste. 
Jag hoppas att grannarna – eller åtminstone deras barn – höll sig utom hörhåll när jag försökte få dit den lilla hinken. Det var SÅ nära flera gånger, men så tippade den åt fel håll och ramlande ner på backen. Det gick åt en hel del kraftuttryck, är jag rädd. Men efter en tio-tolv försök gick det äntligen och precis som jag fick dit hinken började regnet smattra mot den. Problemet är löst för tillfället och ja, jag inser att en del tillfälliga lösningar har en tendens att permanenta sig …
Uppdatering 23 augusti. Här har jag fått ett intressant förslag från Skogsgurra, med en föredömligt lättläst konstruktionsritning. Om plåtburken blåser bort kan jag fixa nytt toppskydd till paviljongen med hjälp av en blomkruka, mm. Såhär:
Den här historien tenderar att bli nästa drama att följa under en längre tid: ”Hur ska det gå för aluminiumhinken?”
Spännande!
Kan bli oliiidligt spännande. Höststormarna – bara det.
Att placera en väldigt, väldigt tung sten ovanpå hinken blir nog inte bra. En lite mindre sten kanske?
Men hur ska du få dit den? Helikopter? Risk att hela paviljongen blåser bort. Här behövs alla goda krafter för en lösning. Många stenar små i samverkan? Placeras ovanpå hinken med drönare. Måste finnas ett bättre sätt, som den välkända björnen tänkte med sin lilla hjärna.
Eller i värsta fall – apropå stenar och björnar – en pavé de l’ours?
Säkta, inte bekant med det uttrycket. Tungtass?
Björnsten. Inget man önskar sig direkt: http://karin.aait.nu/2011/04/bjorntjanst-eller-bamsetjanst/
Ja hur ska det gå för aluminiumhinken? Ett framtids-scenario skulle kunna vara att jag glömmer bort att den sitter där, att den inte slits bort av höststormarna, att jag målar om resten av paviljongen och alla lever lyckliga i alla sina dagar.
Du behöver kanske ge hinken en åskledare av något slag så att den inte blir träffad av blixten? Den lever ju farligt den lilla hinken, tror jag.
Paviljongen är som ett smycke, ljuvlig och praktisk och allt på en gång. Kom på att du kanske skulle ha en repstege upp till knoppen, typ brandstege.
Ser framemot nästa lösning med spänning.
För övrigt är du en fena på att fixa och dona. Farsgenerna lever vidare…
Åskledare! I boden finns extremt långa spikar. Det kanske skulle räcka att drämma i en sådan, genom den tunna plåten och en liten bit ner i trätoppen? Då sitter ju hinken säkert, dessutom.
Men repstege funkar inte eftersom taket nog är alltför ömtåligt. Det finns ett och annat att klura på här…
Flitiga Lisa i projektmålaompaviljongen heter i själva verket Karin vars inneboende förmåga + praktisk erfarenhet samlat under åren inte blir bet! öppen för nya ..
Tack Tove för den komplimangen. Flitig låter bra mycket bättre än rastlös!
Leta i boa. Där finns säkert nån gammal mortel av järn eller marmor eller en av de
fina mässingsmortlar som jag tror mig minnas fanns i köket. En mortel är ju en tung klump som vilar stadigt. Frågan är hur du ska få dit den utan att den slår tillbaka på dig.
Barn eller barnbarn kanske kan övertalas att hjälpa till.
Intressant idé! Den där hinken borde verkligen vara tyngre. Men jag är tveksam till att släppa upp barnbarn på paviljongtaket. Ungarna klarar sig nog, men taket känns sprött och skört. Och det borde vara något med en ögla upptill för då kan den kanske anbringas med båtshaken. En mycket liten kyrkklocka, kanske …
Det finns säkert en mycket liten kyrkklocka i bon, undanstoppad i en vrå.
Nu har jag letat i och omkring boden, samt i och runtomkring huset men utdelningen var lite mager. Jag hittade inte minsta lilla kyrkklocka, men väl en vällingklocka i lämplig storlek. Den är dock lite för fastskruvad på sin nuvarande plats och behövs för att kalla samman till kvällsvällingen, så den får nog sitta kvar.
Det ser ut som om den skulle behöva dammas …
Det finns ju dessutom ingen ögla upptill så då föll idén med båtshaken. Vilken fin klocka, var sitter den?
Vällingklockan sitter i trappen till övre hallen i Tvåbo och utan ögla sitter den tryggt där den sitter.
Mitt andra fynd hade ögla, men hade andra brister. Det är nog egentligen någon slags ljushållare, här upp och ner. Den skulle ha funkat om den varit större och inte haft så många hål.
Annars är ju principen rätt. Du kanske kan dreja nånting själv?
Annars vet jag nån som kan. Men då får du nog vara beredd på ett hjärta i glasyren.
Men, vad tänker jag på?
Den uppenbara lösningen är förstås en lagom stor, gärna glaserad blompotta med hål i botten och i sina bästa år. Stoppa i en propp i bottenhålet och säkra den på insidan.
Med en ögla eller annat båtshakevänligt tillbehör är det sedan en enkel match för en händig karl, förlåt kvinna, att sätta den på plats.
Det där börjar likna en lösning! Jag tror dock mer på blomkruka utan hål i botten, för att hindra läckage ner på den där träbiten som måste skyddas mot fukt. Det borde kunna gå att anbringa någon slags bygel av ståltråd som fungerar som ögla för ditsättandet. Typ luffarslöjd.
Keramikerns ugn vill inte….
Dags för utryckning?
Men det borde ju den lokala förmågan också kunna fixa.
Taktoppstuppen fortfarande på idéstadiet. Men i väntan på att ugnen blir brukbar skissar jag på tät inverterad blomkruka.
Här anar jag nya oanade talanger!
Det är släpvagnshandlarns brors fru som är keramikern. Så jätteduktig! Jag kan knåda en lerklump, sen tar det stopp!
Den lokala förmågan fixar!
Nu finns SG:s förslag som uppdatering i inlägget Känns helt genomförbart.
Vilket jobb du gjort och vad fint det blev.
Fantastisk historia bakom också. Härligt att kunna bevara denna lilla byggnad.
Trevlig helg!
Tack Lena! Ja, den där lilla paviljongen har ju en hel del samtidshistoria med sig, från det lilla brukssamhället, som var en egen värld, till koncernbildning, uppköp och nedläggning.
Trevlig fortsatt helg!
Ett lusthus är min stora dröm, den kräver förstås en trädgård runtomkringsig…som god tvåa kommer en liten paviljong, lik den du har! Den kommer att bli en prydnad i trädgården vad det lider, och tänk så mycket du får uppleva under förvandlingstiden! Det blir både akrobatiskt och roligt…
Ha en skön söndag, om ca 30 minuter infaller den
jamen ser man på, söndag blev det minsann medan jag sov!
En liten paviljong är ett trevligt slags ”ute” som tillåter en att sitta kvar även om det börjar regna och där det inte är någon katastrof om man glömmer att ta in dynorna. Samt ett förträffligt ställe att hänga tvätt!
Trevlig Fredriksbergssöndag!
Å vilken underbar liten paviljong! Och så har du en snickarbod också! Och som det inte räckte med det är den nystädad också! Grön av avundsjuka. Spännande lösning på gång i alla fall :-)
Snickarboden är jag väldigt nöjd med. Från att ha varit ett stort mörkt rum som man knappast kunde ta sig in i, fyllt med en massa odefinierbart, har det (efter ett loppis och två 33:an-turer och en vända till återvinningen) blivit ett användbart arbetsrum.
Frågan är snarare om det inte drar ihop sig mot en nytt blogginlägg?
Ja, det är frågan, det. Jag tror faktiskt det. Även om vägen dit är full av snubbeltrådar.