Hundra akvareller på hundra dagar, var det ja. Men jag tror inte riktigt att jag har sagt vilka dagar det handlar om, eller har jag det? Idag blir det i alla fall en hoppa-över-dag, pga av diverse. I stället hittade jag en gouache från förr i tiden, en stjärnflocka, som jag förenklat lite. Jag målade av den i min farbrors trädgård på 1960-talet.
Trevlig midsommarannandag!
PS. Hittade en bild från trädgården på den tiden då den vann priser.
Den skulle gå utmärkt att trycka. I ett antal olika tekniker.
Gör det!
Skulle bli ett snyggt draperi.
tycker
Margaretha
Det ligger nog lite tryckprylar någonstans, från den tiden då min mamma höll på med tygtryck. Men det verkar vara en tålamodskrävande verksamhet och tålamod är en bristvara för mig.
Mönster är märkliga. Varför gör vi dem? Varifrån kommer driften att göra nåt som upprepas i det oändliga?
Vid närmare eftertanke gör nästan allt det – upprepar sig. ;)
Eller hur? Mönster är nog ett sätt att skildra livet. Dessutom har man ju kul medan man håller på!
Gouache-ache, ache. Gouache-ache, ache. Var lustig att få se.
En trädgård, en trädgård – var kan man sådan se?
Hos Erland, hos Erland – och pris det vann den me.
Au pas au pas, au pas au pas men odlade han lök?
Kvack – vilket stämningsfullt poem!
Nej ingen lök, vad jag vet och inte kaffe heller!
PS. Hittade en bild på trädgården som jag lade till i inlägget.
Nej, Storfiskarn och jag har ju konstaterat det. Den hårda vägen.
Det slank med ett extra ”ett” – kan det korrigeras?
Eller ska jag tvingas leva med fadäsen?
Fixat, även om det var ett lite svårupptäckt det, särskilt om man är på jakt efter ett ”ett”.
Det finns ett ämne som handlar om Felfortplantningskunskap på en del tyska universitet. ”Fehlerfortpflanzungswissenschaft”
Kanske dags att köra den?
Hur mener du nu? Jag har svart bälte i ”Fehlerfortpflanzungswissenschaft”.
Min masteruppsats hade titeln
”Assumption is the mother of all fuckups.”
Den fullständiga sista meningen skulle lyda:
”Kanske dags för mig att köra den?”
Imponerad av din masteruppsats’ titel. Antar att Herr Murphy är en av de första referenserna.
Aha!
Såklart!
Milda makter vilken trädgård! Där fick du allt gno!
På den tiden var det min farbror som gnodde. Det lönade sig, för han fick diverse priser för finaste trädgården. Amatörodlarföreningar ordnade bussresor för att komma och titta på hans trädgård. När jag så småningom tog över härligheten gick det utför. Jag jobbade i Stockholm och en sån trädgård sköter man inte på enstaka helger och några semesterveckor. Så de där studiebesöken upphörde efter ett tag … Men fortfarande, 34 år efter att han slutade sköta den där perennrabatten, finns grunderna kvar som till exempel stjärnflockan.