Nu när beskedet kommit att vi får resa fritt i landet från den 13 juni känns det plötsligt som en fantastisk frihet. Jag vet att jag troligen inte kommer att utnyttja resmöjligheterna, mer än jag redan gjort, dvs inom Tegnellradien på två timmar (lite drygt). Men den där mentala bromsen som funnits tidigare vid alla tankar på längre utflykter är borta. Jag skulle ju till och med kunna ta bilen till Skåne!
Jag lever bara upp till uppmaningen ”Paint a sky a day” ibland. Det här är kanske en landskapsbild från Skåne.
Men så hör jag på radion att skåningarna verkligen inte vill ha dit några Stockholmare, för då kommer det troligen inte att gå så bra att komma överens med Danmark om resor över gränsen.
Ja, ja, det kan jag förstå och jag hade troligen inte åkt ändå. Men jag SKULLE KUNNA och det känns i alla fall som någon slags frihet. Och eftersom jag är så karantänad som jag är och troligen inte medför några farliga virusar kan jag kanske ändå våga mig ut på lite utflykter
Vetskapen om att kunna göra en sak, även om man inte gör den, är fundamental. Om man förstår det fattar man också hur vidrigt det är att leva i en diktatur där andra bestämmer vad jag får göra, hur jag får tänka.
Ja, så är det ju. Och jag tror att det gäller när man ansvarar för barns utveckling också.
Vilken otrolig frihet ni haft för resande och mer frihet får ni.
Vi här i Wales är glada att vi äntligen får resa 5 miles (8 km) hemifrån.
Ta det varligt och trevlig nationaldag!
Ja det är ju stora skillnader när det gäller restriktioner. Men inte riktigt lika stora skillnader om man ser hur det går i våra olika länder, verkar det som. Men att tolka statistiken är svårt och som vår stadsepidemiolog säger om mycket: ”Det är för tidigt att säga…”
Trevlig nationaldag till dig också i Wales, för lite firande blir det väl?
Hur man än vänder sig så har man rumpan bak! Så uttryckte sig min mormor. Och lite så tycker jag det är med tillvaron just nu. för-och nackdelar med allt, inga tydliga gränsdragningar. Jag bor på en ort som är mycket beroende av turismen, både svenskar, tyskar, danskar och holländare som kommer till Säfsens fritidsby för naturupplevelser, cykling, hajking, osv. Samtidigt är ortsbefolkningen ganska ålderstigen och tycker det är otäckt att stöta på turisterna både i affären och fiket osv. Jag jobbade igår när vi efter månaders stängning öppnade upp byns loppis och visst var jag lite orolig. Men den oron kom på skam. allt avlöpte väl, och alla var så glada att vi åter höll öppet. Ingen trängsel eller köbildning men bra försäljning.
Trevlig nationaldag!
Ja, visst är det kluvet på många sätt. Men så skönt att det fungerade med loppiset! Och man kan ju hoppas att just det faktum att det handlar mycket om fritidslivsturism gör allt lite enklare och mindre riskabelt.
Kluvet är ordet!
Lätt är det inte, men man får väl göra som vanligt, hålla avstånd, nysa i armvecket och se till att tvätta händerna ordentligt.
Drömmen om Skåne? Är det så din akvarell heter? Jag tycker om allt det gröna sköna lite utslätande. Ger mig luft under vingarna rent mentalt.
Drömmen om Skåne är det nog. Det var det första jag tänkte på när fria resor inom Sverige rapporterades: JA, Skåne!
Men till Finland får vi inte åka (för att åldringsvården och hemtjänster är svårt Corona-drabbade här hos oss, till följd av pulvrisering, jag menar privatiseringar och nedskärningar) och det är ju extra tråkigt just i år, när det kunde ha passat med en tur till Åland.