När jag packade ihop efter senaste målarutflykten fick jag syn på ett intressant par. En dam var ute och promenerade med sin häst i ”koppel”, som om det vore hennes hund. Hästen betedde sig som en hund också, böjde ner huvudet och nosade längs promenadvägen. Men så stannade de upp vid en stor gräsrik plätt vid Ladugårdsgärdet och jag förstod att det handlade om handbete. 
Innan en häst släpps ut på grönbete måste den få handbeta lite lagom mycket, så att den inte föräter sig på färskt gräs när den väl släpps ut för sommaren. En lite längre stund varje dag tills den har vant sig vid färska grönsaker. De stod stilla länge så det gick bra att sätta sig på närmaste sten och skissa motivet. Hästträning för mig också … Lite trind var den faktiskt, den där hästen. Och välryktad så att den glänste.
I bakgrunden ser man hus som jag inte visste fanns. Troligen nybyggnation borta vid Hjorthagen.
Upploppet närmar sig! Och det blir bättre och bättre.
Du får ursäkta att jag spontanrecenserar – men de här senare produkterna av iakttagelseförmåga och penselflit har varit så bra att jag inte kan låta bli.
Hästen ser trind och välmående ut och gräset saftigt och välsmakande. Var kommer detta att sluta? Hur som helst så tittar jag numera ganska ofta in här för att se vad du gjort sen senast.
Bara 27 målningar kvar! Undrar om jag verkligen kan sluta där. Well, det ger sig.
Recensera på du, det är välkommet!
Handbete. Det ordet snor jag, trots att det inte finns. Har sökt på handbete/handbeta i alla tre böcker på S A utan framgång.
Båda är alltså unika!
Vessego och sno. Då är det bara hästen som fattas.
Hon ser verkligen välryktad ut, hästen. Där fick jag också lära mig något nytt – handbete inte handarbete…
Mina molnövningar går inte särskilt bra, men som du skrev – man måste öva, öva och åter öva. Ser så enkelt ut när man tittar på filmerna på Youtube.
Ingrid
Ja, de där molnen … Det går för fort på Youtube, tycker jag. Eller är för stor skillnad på deras resultat och mitt. Så jag tänker att det bästa är att testa själv, tills man tycker att det börjar funka.
Ditt initiativ att måla en akvarell om dagen är härligt. Jag är så imponerad men också förundrad över att du hittar motiv överallt. Du får ju aldrig tråkigt. Toppen, för det får inte jag heller då…
Man lär sig så mycket också när man ser på din konst. Handbete kände jag inte till alls men har full förståelse för att det måste gå till på det sättet så att hästen inte föräter sig och spricker.
Ska du säga, som hittar underbara motiv att fotografera överallt:)
Det var rätt naturligt att sätta igång akvarellprojektet när jag insåg att det skulle bli något av en ökenvandring med den här isoleringen. Med så mycket överbliven tid måste jag ju verkligen ha ett bra en-bräda-om-dagen-upplägg.
Men inte minns jag att min barndoms hästar handbetades? Undrar varför.
Allting är ju jättefarligt numera och den heliga Försiktighetsprincipen tillämpas i tid och otid. Utom vid vård av äldre.
Vår barndoms hästar var ju arbetshästar och när betet var klent så fick dom ”torrskaffning”. Framåt våren kom det färska gräset spirande och då betade de sådant utan överdrift och utan risk.
Värre var det med korna när de kom loss på klöverängen. Då åt dom så dom fick trumsjuka. Fram med troakaren och punktera innan dom sprack.
Jag avstår från etymologisk utläggning om ”troakar” men kan i sammanhanget påminna att Piraten har en historia om hur en sån spelade roll i samband med utpressning.
Lite på språng, men en etymologisk utmaning måste ju fångas i flykten. Troakar måste rimligtvis ha något med franskans trois-quarts att göra, med tanke på att den där läskiga manicken är trekantig. Men om Piraten hade en fanstasifullare förklaring blir jag glad! Tycks ha varit en fantasifull använding, i alla fall.
Lämnar detta som en nöt för övriga läsare.
Pris i form av kasse med axelremmar, stadga och volym (klarar utan vidare tio stycken A3 ritblock) utlovas. Med litet externt fack för smågrejer.