”Målar du aldrig några människor?” undrade en bloggintresserad kompis. Va! tänkte jag, jag ritar ju pinsamt mycket människor. Fast så kom jag på att det är ju tuschteckningar, inte akvareller och jag bloggar inte om mitt telefonklotter.
Så, det är ont om människor bland mina hittills 53 akvareller, det har kompisen rätt i. Det måste ju åtgärdas. Här kommer ett helt gäng arkivarier på konferenscentret i Uppsala.
Jag har gjort om lite. Det blev pillrigt att måla utsikten i panoramafönstret, som går hela vägen ner till golvet, så jag byggde en betongramp längst ner. Och så ser jag till att arkivarierna håller avstånd från varandra.
Idag skulle Arkivveckan ha startat i Uppsala, eller AVEC, som det förkortas i arkivsvängen. Det är ett arrangemang som hålls vart tredje eller fjärde år och som samlar hela arkivvärlden: Riksarkivet, med landsarkiven, folkrörelsearkiv, näringslivsarkiv, kommunala arkiv, regionarkiv och så UFO-arkivet i Norrköping, som är lite svårt att placera i någon kategori. Eller AFU, som det heter numera Archives for the unexplained. Mycket tyder på att det är världens största i sitt slag.
Det brukar vara mycket trevliga och lärorika tillställningar med fyra- femhundra deltagare och många framstående föreläsare, nationellt och internationellt. Man får lära sig att när arkivet drabbats av en översvämning är det bra att ha en lista till hands på ställen där man fryser ner saker: glassfabriker, slakterier, frystransportfirmor och sånt, för det bästa man kan göra med vattenskadade arkivalier är att frysa ner dem tills det går att hantera dem mer individuellt. Till exempel. Men årets AVEC-tillställning är uppskjuten till nästa år av lätt insedda skäl. Att samla fyra hundra arkivarier vore helt enkelt olagligt.
You got mail om att rita folk. Men tror inte att Anna Holmström hade tillåtit akvarellövningar i Krook-Almquist. En ambitiöst antecknande elev (som hon nog trodde) var mera acceptabelt.
Tack för den påminnelsen om pinsamheterna! Jag undrar vad det kallas när man bara inte kan låta bli att klottra? Här verkar det dessutom vara ett urval av det mest mekaniska och håglösa jag brukade åstadkomma. Klottrets kvalitet brukade stå i direkt proportion till lärarnas (och ju bättre lärare desto mindre klotter) och Anna H var väl inte någon favorit.
Så du ämnar ligga ett år i en frysbox?
Den där läroboken ser misstänkt bekant ut.
Margaretha
Nej då, det är bara när man är översvämmad som man behöver frysas in.
Krook-Almquists flora – i varje barns hand. Vi förväntades till och med göra herbarier, men jag tror att det inte blev så mycket av med det. Ingen orkade väl kolla upp höfnaset som vi samlat under sommaren. Men jag vill minnas att jag till och med hade en portör, en sån där liten plåtlåda som ansågs lämplig för växtinsamling.
Tror faktiskt inte att vi hade Krok-Almquist i skolan (bara hemma), så jag höll till i andra böcker, inklusive skrivböcker och lösa papperslappar, med mina illustrationer.
Margaretha
som hade en portabel
växtpress förutom den
stora klumpiga som stod
hemma
Både stationär och portabel växtpress – respekt!
Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut, alla gamla sånger de är vals och stämmer inte alls……
Så gick en sång och detta stämmer så väl in med idag, evenemang som hållit på i många år, är borta detta år.
En så annorlunda värld vi lever i just nu.
Sköt om dig!
Precis så – ingenting är längre som förut! Men vi får hoppas att det där som kommer sedan innebär förbättringar på olika håll. Kanske man inser att det är en dum idé att över 400 sk vårdgivare i Stockholm var och en sköter sina inköp, ofta i konkurrens med varandra. Kanske man också förstår att många möten kan hållas över nätet. Man måste inte åka till Bryssel varannan vecka.
Sköt om dig du också och din fina trädgård!
Jag måste ha varit ett undantag och lite otidsenlig när det gällde att samla växter. Växtpress fanns sedan länge hemma och likaså gråpapper . Tio år var jag väl och morfar och jag hade stort nöje av att botanisera och lista ut vad för slags växter vi hittade. Så fick jag papper att limma upp växterna på, etiketter där man skulle ange var och när man plockat blomman och vad den hette både på svenska och latin osv. Ett par stadiga pärmar i A3-format kompletterade härligheten och intresset höll i sig flera år. Vad man lärde sig! Blå blommor var nästan tji att bevara i pressat tillstånd,
de bleknade omgående, kabbeleka gick sönder bara man petade på den, somliga hade stora knöliga rötter eller en trasslig härva under en liten ynklig växt osv. Synd bara att obligatoriet med att samla växter inom skolan ram försvann innan jag hann börja i stan.
”Var har du herbariet nu?” undrar skogs. ”Ja, vart tog det vägen, kom det med i flytten?” Försvann kanske bland grejerna som lämnades kvar.
Men åh, jag hoppas ditt herbarium ligger i någon vrå! Det är nog viktigt att man har bra material och verktyg för att det ska bli kul. Vilket ju gäller alla verksamheter. Ideala förutsättningar är förmodligen en riktig växtpress och tillräckligt stora gråpapper och – inte minst – en engagerad morfar!
Själv tror jag att jag försökte sitta på mina insamlade växter en stund för att pressa dem. Sedan, när jag tröttnade på det, fick de ligga under en trave böcker. Men bra blev det ju aldrig.
Som skyldig till urspårningen tycker jag att de tekniska attiraljerna är av underordnad betydelse. Intresse och ackumulerad erfarenhet har större betydelse. Gamla tidningar och en plankstump funkar också.
Jag kommer att tänka på en annan bok (PiP-Larsons) där Desdemona, tror jag, inte kom igång med växtsamlingen förrän sen höst. Och då fanns det i stort sett bara fibblor att tillgå.
OK, de gör sig bra i torkat tillstånd. Men någon bra bild av botaniken i vårt land ger de inte.
Japp, intresse och ackumulerad erfarenhet väger tungt – till exempel i form av en engagerad morfar.
Ufo-arkiv utan bevis för ufo på Arkivveckan
Motsatsen skulle onekligen ha varit mycket spännande!
Ja, Karin!
Historielärarföreningen har varit i kontakt med Malmö universitet. En professor i historia önskade att lärarkandidaterna i historia skulle erbjudas en kurs om konspirationsteorier. Där skulle bland annat ufo-dokument och vittnesmål förutsättningslöst studeras källkritiskt.