Ibland, som idag, åker jag in till mina gamla hoods vid Mosebacke och Slussen. Fortfarande blir jag både överraskad och beklämd över det tillstånd som råder där, sedan många år. Att den där så kallade guldbron kommit på plats gör inte saken bättre, estetiskt sett.
Det här är en klädsam vinkel för broschabraket. Tänk er hur det ser ut åt andra hållet, åt Gamla stan till. Jag återkommer med en sådan bild någon dag då det inte spöregnar.
”Jamen” säger de alltid lika okritiska slussenprojektpersonerna ”den ska ju målas med guldfärg så att den smälter in och harmonierar med omgivande fasader”.
Jag tror att det blir som när Nalle Puh försökte kamouflera sig till ett moln genom att rulla sig i en dypöl, låna en himmelsblå ballong av Christoffer Robin, och segla upp till bisvärmen uppe i ett träd för att stjäla honing. Det funkade inte heller …
Och jag undrar om reklambyrån som kom på idén med Guldbron ”vars namn och utformning på ett både historiskt och vackert sätt anknyter till den intilliggande Guldfjärden” vet varför Guldfjärden heter som den heter. Det handlar om det som trädgårdsentusiaster kallar ”guldvatten”. Avlopp. Vattnet var gulbrunt där, före vattenreningens tid.
Mina skisser från platsen blir allt spretigare och stökigare, precis som platsen själv.
Det berättas bland dem som jobbar med Slussen-projektet underifrån, så att säga, att den bro som först beställdes blev ungefär 20 meter för kort, genom ett mätfel. Den måste göras om, eftersom en sån konstruktion inte tål att skarvas. Därav förseningen. Det är den berättelsen som föresvävade mig när jag gjorde dagens akvarell.
Haha, men Nalle Puh blev ett sött regnmoln så vi kan väl hoppas på en söt bro kanske, som SYNS. Din tavla är alltså fantastisk!!! NÄR blir det vernissage och finns det en sportmössa att då få lägga rabarber på en?
(Jag har inte varit vid Slussen sedan den dag jag minns, men vänner påstår att det är trevligare att passera nuför tiden. Mindre trafik kanske hjälper?)
Stackars Nalle Puh blev svårligen stucken av de där bina som såg att det inte alls var ett regnmoln utan en björn med mycket liten hjärna. Och om man ska dra en parallell kan man ju undra vad som händer med Guldbron, givet vad namnet egentligen står för, uppkallad som den är efter gulbrunt avloppsvatten …
Vilka spänstiga vänner du har! Det brukar vara lite bergsbestigningsaktigt att ta sig fram i de där trakterna
Vernissagen dröjer nog – jag vill ju inte locka några folksamlingar, du vet. Inte förrän Tegnell säger att det är OK.
Trycker gilla knappen för din akvarellbro! Den är ljuvlig i all sin spretighet!
Tack Tove! Om man kisar lite är det ungefär sådär det ser ut!
Jag trycker på min gillaknapp i Geta jag också, både för akvarellbron men också för ”pratet”. Jag håller med …hur har man tänkt eller kanske man inte alls har tänkt? Nalle Puh med en mycket liten hjärna hade nog tänkt annorlunda och bättre skulle jag tro.
Nu väntar jag på att Tegnell säg OK, så du kan hålla en konstutställning .
Tackar, tackar! Vet du Tegnells chef på Folkhälsomyndigheten intervjuades nyss på TV och han sa väl kanske inte direkt att det var OK med vernissage, men han antydde att det så småningom kan bli aktuellt att differentiera lite mellan dem som är friska och pigga och dem som är sjuka när det gäller isolerandet. Kan vara en öppning!
Ja den akvarellen gillar jag också, mycket.
Jag kan hålla med om att akvarellen är finare än verkligheten i det här fallet!
Slussen var alldeles OK som den var. Lite sliten var den men inget som inte kunde repareras/saneras med enkla och små medel. Vi räknade en del på det där (hade hjälp av kunnigt folk i brobyggarbranschen) och de kostnader och tider vi kom fram till var rätt rimliga. I alla fall inte frågan om milliarders milliarder (var för har Lövet lagt sig till med det märkliga uttalet på senare tid – kanske studerat vår ende populäre finansminister?)
Jag har inte besökt området sedan arbetet påbörjades. Känns som dags för tioårsjubileum snart.
Och dessutom hade vi haft kvar en trafikmaskin som var en fin del av Stockholm.
Stomatolskylten, ja: ”Kunna dessa ögon ljuga? Ja – ty de äro borstade med Stomatol.”
Om jag vore det minsta konspiratoriskt lagd skulle jag kanske antyda att det lätt blir omfattande ombyggnader i stället för smidiga renoveringar när stadsbyggnadsborgarrådet kommer direkt från Skanska.
Ja, jösses, det är nog tioårsjubileum endera dagen!
Jag tycker den ser tämligen fyrkantig och tråkig ut. Inte kan väl en klatschig färg göra något åt det?
Visst var det väl lite mer former på vägen förut?
Tycker du …? Tänkte jag först, men så insåg jag att du menar broschabraket, inte akvarellen:)
Och visst var det mer former förr! Ett funktionellt klöverblad av körbanor som tog dig från överallt till överallt.
Nu hamnade jag hos Karin via Slussen och lo and behol – där talas det om Nalle Puh och hans försök att lura bina. Och då passar jag på att fråga om nån kan hjälpa mej med följande: I min ’Nalle Puh’, tryckår 1943, fattas sidan 17-18, just den där Puh planerar och ger sej iväg uppåt för att se ut som ett moln. Texten slutar på sidan 16 med ”Vilken skulle du helst vilja har? frågade du Puh.” Och sen fortsätter det på sidan 19 med
”-Hallå!
– Jag tror att bina mistänka nånting.”
Finnes väl hjälp att få, undrar jag nu. Har nån rätt utgåva och kan, mot hederlig vedergällning, kopiera mina två sidor som fattas? Karin har detaljer om hur man når mej.
… lo and behold …
… vilja ha …
Jag är så exiterad så jag kan knappt skriva.
Jamen vad kul Ökenråttan! Det här ska vi kunna lösa. Är det OK med den engelska utgåvan?
Nu har jag skickat iväg de saknade sidorna, dock ur den engelska utgåvan från 1946.
Frågan om den svenska utgåvan kvarstår alltså.
Är möjligen skyldig. Tror att jag skrev mitt namn i den och därmed var den min! Puh hade en filosofi som passade mig, hans upptäckt av Nordpolen och andra (regnmolnet) försök att förstå eller ignorera verkligheten passade mig bra.
När jag senare blev bekant med ”Hubben” och hans djupa fysikaliska utläggningar (Nalle Puh och atomens existens) eller ”Fysikens horisonter” så satt vänskapen som en smäck. Tyvärr bruten av en cancer med alldeles för snabbt förlopp.
BTT: Ska ge mig ner i källarvalven och försöka hitta boken. Om inte annat för att det kan vara dags för en omläsning.
Åhå! sa Nasse. Det är alltså SÅ man ska göra.
Väl unt! Jag har nog en senare utgåva i en bokhylla som tyvärr är utom räckhåll just nu. Hoppas du hittar ditt (”ditt”) exemplar!