Här kommer lite mera valborgsnostalgi i form av en dikt som är skriven av Karin Englund, men inte av mig, utan av min svägerska som heter likadant. Hon har fångat på kornet hur det kan vara för en talare en Valborgsmässokväll, kallt och blåsigt och stimmigt och ingen ordning på publiken och … och … alldeles underbart!
Dagens akvarell är en teckning som konstnären Walter Crane tillägnade arbetarna ”En girland för första maj”. Jag har ofta tänkt att det vore kul att se den i färg, så nu har jag färglagt den. Som barndomens målarböcker. Det är ett helgerån egentligen, men Crane var en vidsynt och tolerant person, så han har nog överseende. Fast jag vet inte. Den är nog bättre svartvit. Du hade rätt Crane!
Ett av kraven som är inlindat i girlangen är ”produktion för nytta inte för profit”. Kanske en paroll som skulle kunna tillämpas på välfärden?
Vårtalaren
Brasan brinner, ”Majsol ler”
manuskriptet jag ej ser,
ensam här i talarstolen.
Någon tok har bett mig hit
för att prata lite sk-t
just om våren här i Norden.
Tänkte säga några floskler nu
om kärlek, tro och hopp,
kanske någonting om världsfreden
men sen så är det stopp.
Inte har jag fantasi
tota hop nåt med espri,
ensam här i talarstolen.
I allt stoj och i allt stök
omvärvda av brasans rök
sjunger liten tapper skara.
”Sköna Maj” och ”Vintern Ra”
så är stadgat, så ska va,
intet nytt inunder solen
Vet väl jag som också stått där
i en kör så mången gång.
Inte någon kan oss höra
när vi brister ut i sång.
Knappast någon akustik
och en oordnad publik.
Det är kallt så ini Norden.
Ungar springer av och an
kastar smällar på varann,
ramlar nästan in i brasan.
Varm där fram och kall där bak
eller tvärtom efter smak,
komma av mej stora fasan.
Och så ska vi väl ha en första-maj-fana också. Här är Stockholms brödutkörares fackföreningsfana.
Letat på ett snyggt citat ifrån en
skald som alla glömt.
Om en annorlunda vinkling av
mitt vårtal har jag drömt.
Nu ska vita mössor på
för envar att skåda få,
studerat folk så in i Norden.
Oj, jag tror jag tappat trån
något fel på mikrofon,
ensam här i talarstolen.
Om jag lägger på en rem
får jag ganska snart gå hem,
sätta mig i TV-stolen.
Brasor brinner i vårt kalla land
det doftar gott av jord.
Varje år så dukar samma hand
av vitsippor ett bord.
Varje år är likadant
knappast tror att det är sant
att våren kommit har till Norden
Melodi: Ensam på en krog i Hamburg. Dikten publicerades i Karlskoga Tidning på åttiotalet.
Beslutet om att första maj skulle firas internationellt som arbetarnas dag togs sommaren 1889. Året därpå hölls första-maj-demonstrationer runt om i världen. Här i Sverige samlades 50 000 personer den 1 maj 1890 på Gärdet, som länge var dit demonstrationstågen gick. Förstamajfirandet firar alltså 130 år i år. Men digitalt. Det ska nog gå bra det med.
Har för mig att det berättas om en första man när man inte fick demonstrera. Mäster Palm lär ha annonserat i pressen att han skulle ta en promenad, beskrivit vägen och avslutat med uppmaningen: Följ med på promenaden!
Här kanske finns någon som är mer bevandrad i historien och kan komplettera/korrigera mig.
… maj …
Du har så rätt! I Socialdemokraten fanns en annons i pingstveckan 1887:
”Pingstdagsmorgonen kl. 8 företager jag en promenad från min bostad i Saltmätaregatan öfver Adolf Fredriks kyrkoplan, Drottninggatan, Fredsgatan öfver Vasabron, St. Nygatan öfver Slussplan, Södermalms-torg och Hornsgatan. Vid Liljeholmsbron möter mig en musikkår, som spelar upp en marsch och så bär det åstad till en plats i det gröna, där medförd frukost ätes. De som önska göra sällskap vid denna angenäma morgonpromenad anmodas infinna sig bestämdt kl. 8. /-/Aug. Palm.”
Promenaden (som skedde i stället för en demonstration mot arbetslösheten som förbjudits av polisen) blev en
massdemonstration. (Byfånen har kollat tidningarna från tiden och de massor som Palm hoppats på anslöt inte.) Inte den gången. Tidningarna rapporterar ett trettiotal. Palm själv räknar till några hundra …Inte helt rätt – det var inte första maj, men i alla fall en listigt iscensatt demonstration!
Kul att få se originaltexten, jag har bara hört det som en anekdot berättad av mina föräldrar. Pappa var ju en ”lågmäld rebell”, det här tillvägagångssättet tilltalade honom mycket!
Jomen ändå, i princip rätt. Och demonstrationen, mittåt promenaden, hölls ju tre år innan man började med första-maj-demonstrationer, så vad skulle en stackars fattig skräddare göra. Klart han passar på när det är pingstledigt.
Bröderna Englund gillade civil olydnad om den skedde med viss finess.
PS. Och här är herr Palm i full färd med att agitera. En liten träskulptur som finns på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Och då fick jag en förklaring till varför det heter ”talarstol”. Det ser ju faktiskt ut som han står (knäböjer?) i en fåtölj (eller stol).
Den där skulle du väl kunna göra en akvarell av? Lite mera lågmäld (fast det var han väl inte?) än de skira och färgstarka alster vi fått ta del av de senaste dagarna. Det vore intressant.
K. kan fortfarande. Hon fick en massa likes på Maskinisten.net häromdagen:
https://www.maskinisten.net/viewtopic.php?f=33&t=9033&lv=0&start=8280
Inlägg #8287
Jag tycker att både getmotorn och jetmotorn hos Maskinisten var kul!
Men, varför valde jag den där Palm-bilden med konstig uppifrånvinkel? Det finns en bättre (kommer inom kort…).
Där är det nog jag som står på knä för att fånga den lilla figuren. Inte nog med att han var kort. Han är dessutom placerad på ett lågt bord. Eller var i alla fall då. Nu hoppas jag han har fått en mer upphöjd position.
Jag borde ju bett min namne om förnyat publiceringstillstånd för dikten, förstås, men jag räknade med att det jag fick för några år sedan fortfarande gäller och det tackar jag i så fall hjärtligen för!
En kanske skulle börja samla på första-maj-tal.
Ett underbart tal jag hörde för några år sedan var Talet till april. Sammanfattningsvis var april en jädrans pubertetsmånad med opålitlig och med grava hormonsvängningar.
Det andra var Talet till elden. Det handlade om elden ur alla synvinklar. Det var det år det getts ut en video med en evigt brinnande eld ( i alla fall så lång som videon var)
Och så nu Karins tal om talarens vånda.
En riktigt fin lite samling.
En mycket bra idé! Du kan – om du vill glädja fler medmänniskor – deponera din första-maj-tal-samling på Arbetarrörelsen arkiv och bibliotek.
Det hade jag så gärna gjort men jag har inte talen i pappersformat, jag har dom bara i huvudet, behändigt men vansklig förvaring
Tack för talet, det fina, som din namne dig givit.
Sent omsider såg jag att jag kunde ha sjungit det också , men jag börjar om och väntar mig få se en något förvirrad make när jag tar ton.
Ha en fin lördag!
Jamen ni kunde väl ha sjungit duett, du och Uffe – vad fint det kunde ha blivit!
Visst är den på pricken, skildringen av hur det är med talet vid vårbrasan. Jag har inte själv behövt hålla något, men jag har ofta lidit med talaren som har en svår uppgift.
Glad andra maj!
Trevlig dikt av din namne och svägerska.
Här i UK är 1 maj ingen helgdag till motsats mot många andra länder.
Fortsatt trevlig långhelg!
Jag har aldrig förstått vad som hände där, när England aldrig anslöt sig till det internationella fösta maj-firandet. Och inte i USA heller, men där har ju aldrig arbetarrörelsen varit särskilt stark, till skillnad från England.