Jag har ett olyckligt förhållande till Island. Som ung läste jag de isländska sagorna och gillade dem så mycket att jag senare bestämde mig för att lära mig isländska. Sedan slumpade det sig så att jag på ett av mina jobb tidigt i livet fick hand om nordiska samarbetsfrågor och där ingick också minst en resa till Island varje år. Lycka! Trodde jag.
Första gången jag var där frös jag mer än jag någonsin gjort och det vill inte säga lite. Andra resan packade jag ännu mer varma kläder och då kom mitt bagage på villovägar. Tredje resan omfattade en utflykt för att vi skulle få se lite mer av ön. Det hällregnade hela tiden och var svårt att se någonting alls. Fjärde resan tog jag på eget bevåg ut några extra semesterdagar och åkte i förväg, för att ge Island en chans till. Det blev helt misslyckat, eftersom jag troligen valde fel utflykter och bara fick se mer av ett illgrönt landskap, utan några nyanser i det gröna och däremellan den där karakteristiska tråkgrå jorden som det blir av vulkaner. Rätt fult, faktiskt, men det sa jag aldrig till någon eftersom man i det nordiska samarbetet SKA vara Islands-entusiast.
Mina isländska kunskaper fick jag aldrig användning av, eftersom det var fornisländska och uttalet har hunnit ändra sig rätt mycket på tusen år Möjligen kunde jag stava mig igenom några tidningsrubriker.
Nåväl, allt det där kom jag att tänka på när jag gjorde mitt dagliga museibesök idag. Denna gång blev det Fotografiska museet, och utställningen Generation Wealth, av Laureen Greenfield.
Om länken funkar kommer man till museets digitala visning av utställningen.
Island är med på ett hörn i utställningen, om hur det kan vara att gå igenom totalkvaddad ekonomi.
Sedan var det det där med dagens bild och jag drog mig till minnes att det i alla fall kan finnas någon Islands-vy som är rätt OK, något vattenfall. Så jag bestämde mig för att försöka mig på det. Och visserligen är långfredagen lång, men banne mig om jag börjar om igen med detta projekt. Även en dålig målning är en målning, i detta sammanhang. Lärorik, på många sätt. Jag ska nog försöka träna lite på vattenfall. Dock inte på Island. 
Sen kunde jag förstås inte låta bli att testa ett par idéer. Lyssnar på Matteuspassionen på P2 och då passar det bra att måla till det. Den där skyn av vattenstänk ovanför vattenfallet, på första bilden, är ologisk tycker jag. Om man inte utnämner det till ett litet moln, förstås. Men jag testade i alla fall att låta vattnet komma från högre upp. Så mörkade jag ner runtomkring för att få vattnet att bli ljusare. Om det är en förbättring vet jag inte riktigt, men när man har lyxen att ha tillgång till en misslyckad akvarell ska man absolut ta chansen att pröva olika lösningar.
Pst. Vi har ett pyttelitet vattenfall i Geta. Som tips bara tills gränserna öppnar igen.
Men dagens bild är ju hur bra som helst. Man ser ju hur vattnet hoppar i vattnet ..
Om du trots allt känner för att ta dig till Island , man kan ju ändra sig, och ge den kärleken en ytterligare chans så ska du söka upp vår ålänning där. Då blir det nog jättebra! Namnet har jag förstås.
”Vattnet hoppar i vattnet.” Vilken bra beskrivning av ett vattenfall! Det är så det är och så det känns när man står bredvid och tittar på.
Vattenfall i Geta minsann! Det låter som ett mycket frestande utflyktsmål ,som kommer bra mycket högre upp på listan är Island. Men det är klart att om det finns ålänningar där åker det upp några snäpp.
Smittsamt med olycklig kärlek, jag var fast besluten att åka till Island men blev avrådd för det var både tråkigt och fult, kan ha varit du. Har fortfarande inte kommit dit.
När det gäller vattenfall så har vi ju Avestaforsen men den är ju infångad. Njupeskär kanske eller Helvetesfallet om det ska vara lite mera dramatik. Vatten är svårt, målade Zorn vattenfall någongång?
Oj förlåt! Jag kan ha fel, eller haft otur. Det finns många som tycker att Island är fint, utan så att säga vara tvungna. Så om du fortfarande är nyfiken på Island kanske du ska ta in second opninions?
Klart Zorn målade vattenfall. Och gjorde det bra, förstås. Suck!
Just det där molnet finns ju alltid ovanför Hästskofallet (del av Niagara) och där nere där vattnet slår sönder ytan (och orsakar molnet ovanför) ligger en ständig dimma. Sightseeingbåten heter mycket riktigt ”Queen of the Mists” och går så tätt intill som länspumparna klarar av.
Så det finns fakta som stöder den första bilden. Island har aldrig lockat som besöksmål. Kanske beroende av den ymniga förekomsten av Black Death och islänningarnas ofta obegripliga generositet.
Aha! Jo, när du säger det. Det enda större vattenfall jag besökt är Viktoriafallen, eller ”Röken som åskar” (Mosi-oa-Tunya), så det är nog därifrån jag fick molnet.
Det är ju alltid viktig att vara rädd om det vita när man målar akvarell och jag tänkte att här kan det kanske stänka vatten och sparade ut lite vitt. Men det ska ju vara mer dimma än stänk.
Vattnet i själva fallet ser ju mer ut som en mycket lång sidengardin på min akvarell och lärdomen av detta är (som alltid) att man ska ha en förebild, helst levande, när man ger sig på något sånt här. Eller egentligen alltid.
Kolla vad jag hittade! Me och Viktoriafallen!
Jag hade som ung samma förkärlek till Island, men har aldrig kommit dit, vilket kanske var tur. Hade t o m biljett klar en gång, men så sprack ett kort förhållande med min isländske pojkvän, vilket också var tur.
Ibland sätter ödet stopp och kanske är det också meningen.
Fortsatt trevlig helg!
Jag tror att du hade tur. Men jag känner flera omdömesgilla personer som på fullaste allvar menar att det är en underbar plats. Då tänker jag att dom kanske inte bryr sig på mycket om att det är illgrönt och gråaktigt överallt, utan ser andra världen. Gejsrar och sånt.
Trevlig fortsatt påsk till dig också!
Har en arbetskompis som åkte med familjen till Island för ett par år sedan, och de hade regn HELA vistelsen. En resa som blev ohyggligt dyr, dessutom, då priserna på Island tydligen är hutlösa.
Så det blir nog ingen Islandsresa för min del …
Precis så är min erfrenhet. Men det läser man aldrig om i resebroschyrerna!
Imponerande målningar, det lyser om vattenfallen, magiskt! Jag har länge haft Island som ett drömresmål, men ack så dyrt. Har en gammal bloggvän där, vi har aldrig träffats men umgåtts på nätet i över tio år. Hon är svensk och hamnade på Island i unga år, hittade kärleken och blev kvar, som bondmora på Akureyri . Nu ska jag kika vidare på författaren du ägnar så mycket tid åt, han Johansson
Oj, bondmora på Akureyri! Det låter både romantiskt och exotiskt. Hoppas hennes Island är trevligare än mitt!