När min pappa, snickaren, gick i pension lanserade han begreppet ”dagens bräda”. Även om han var pensionerad skulle han ändå göra en ”bräda” om dagen. Det kunde vara lite av varje: byta ett gångjärn eller sortera foton. Jag gör likadant.
Det här året började inget vidare ur bräd-synpunkt, eftersom en elak variant av årets influensa slog till på nyårsdagen och jag var helt däckad första veckan, matt och eländig andra veckan, men vecka tre hade jag så tråkigt att jag fick lust att ta itu med lite brädor.
Eftersom influensan medförde en hosta från helvetet, som blev värre om jag gick ut, gällde det att hitta på något hemmavid.
Min blick föll på bokhylleväggen. Här kan man lätt se några saker som behöver åtgärdas. Det där skåpet i mitten (1) är 80 cm brett. Där skulle jag vilja ta bort överhyllan (2) och ställa in TV:n, som är drygt 90 cm bred, så det blir svårt. Men överhyllan borde ändå upp till de andra överhyllorna, för symmetrins skull. Och den där överhyllan till höger (3) är ett provisorium. Tre små brädlappar ditställda och ditlagda, bara. Och för övrigt borde alltihop flyttas till motsatta väggen. Se där ett antal lämpliga brädor för en konvalescent!
Först den där överhyllan som inte satt ihop. Det var någorlunda lätt fixat med skruvdragaren och ett bra skruvsortiment.
Fast jag glömde först att förborra så det blev lite extra jobb med att limma ihop den spräckta överskivan på hyllan.
Sedan fick jag en snilleblixt. Den där 40- hyllan bredvid skåpet kan jag ju såga ner till samma höjd som skåpet. Det blir 120 cm och då får TV:n plats, utan problem.
Sedan var det bara att flytta hyllor och böcker till andra sidan rummet, sätta dit TV:n och klura ut något bra sätt att få upp överhyllorna ovanför TV:n. Låg det möjligen några snygga 120-hyllor i massiv björk på vinden, som följt med från arbetsrummet i förrförra bostaden?
Ja, det gjorde det! Det funkade finfint att använda de bortsågade sidorna från 40-hyllan till stöd för 120-skivan som håller de två överhyllorna. 
Visst blev det bra? (När jag tog bilden hade jag ännu inte satt dit den renoverade överhyllan till vänster, eftersom limmet behövde torka ett tag.)
Jisses så många bräder (brädor på åländska) du lade och det som konvalecent.
Snyggt blev det också.
Din far är säkert glad och nöjd i sin himmel. ’(höll på att skriva din himmelske fader, men kom på att det kunde missförstås)
Jag tror att det är brädor på svenska också (alltså fastlandssvenska). När jag kollar ser jag att språkbruket vacklar, men att brädor verkar vanligast idag. Hemmavid, i snickarverkstan, sa vi nog bräder.
Ja, jag tror att min himmelske fader är mycket nöjd. Han var mycket för att spara användbara träbitar och var en mästare på smart återbruk.
Vad det blev fint!
Tack! Jag är riktigt nöjd. Framförallt att jag lyckades ta tillvara allt, i stället för att slänga Billy-hyllorna från IKEA (som onekligen hängt med ett tag) för att beställa skräddarsydda hyllor från Hyllcentret på Kungsholmen. Det här är så skräddarsytt det kan bli. Och gratis!
Imponerande bräder, pappa är säkert nöjd. Att du orkade är också imponerande men det är drygt att vara sysslolös och nästa frisk.
Vi har klarat oss undan alla farsoter dock är vi mitt i en köksrenovering. Inte hade jag anat att jag skulle känna saknad efter diskbänken!
Snacka om brädor. Maken har trollat. Brutit upp köksgolvet, rörmokaren har lagt rör och och golvet har lagts tillbaka. Vi har borrat ur kvist och satt i plugg. Maken har lagt tillbaka en bräda i mitten av golvet, den är spontad i båda kanterna och han lyckades anpassa den exakt. Jag inser att det konststycket kräver ett eget blogginlägg, men bräder är det, eller plank.
Det där är bräder i en helt annan division än min lilla hyllflytt. Och den dubbelspåntade brädan mitt på köksgolvet är ett riktigt mästerprov! Hälsa Gösta att jag är full av beundran. Och dig själv också. Att borra ur kvist och plugga är ambitiöst!
Oj, vilket brädande! Vad bra du är på sådant.
Hade jag gjort det hade det nog mer liknat en brädgård.
Med det resultatet är klar att du ska var nöjd.
Tack! Det liknade en brädgård ganska länge, kan jag avslöja. Och ett tag var jag nära att ge upp. Men eftersom jag har hyfsat bra verktyg och är lite envis blev det ju riktigt bra till sist.
Men… Ska DU ta upp den sedan länge fallna manteln efter Fader Martin?
Själv är jag ju ingen snickare. Är glad om jag kan kapa ett vedträ utan att det ser ut som ett primitivt fornfynd.
Men det är väl alldeles i sin ordning. Damerna invaderar traditionellt manliga yrken i allt större utsträckning. Då kan vi ju hänga i soffan med våra pilsnerdrickor och glo på skräp-TV. Om vi vill. Eller översätta gamla texter om jordens utveckling till svenska. Det kan också vara ett tungt jobb. Men tillfredsställande – känner mig nästan lite F G Bengtsonsk när jag tar tag i Fouriers texter.
Nja, någon möbelsnickare blir det nog aldrig av mig. Men du har ju rätt i att jag gör precis som fadren när det gäller att ta tillvara saker och återanvända (och är precis lika nöjd som han när det funkar). Dom där hyllplanen från Urvädersgränd. Inte hade jag någon plan för dem, men när de som flyttade in efter mig inte var intresserade av att behålla dem fick de (hyllplanen) följa med till Axelsberg och sedan hit till Skarpnäck. Tur var det.
Översätter du Fourier?! Går det? Eller behövs det. Jag tänker att en mening som denna (visserligen om honom, inte av honom) är antingen obegriplig för flertalet, oavsett språk eller begriplig för dem som är insatta oavsett språk:
”Fouriertransformen är en transform som ofta används till att överföra en funktion från tidsplanet till frekvensplanet. Där uttrycks funktionen som summan av sina sinusoidala basfunktioner, eller deltoner. En förutsättning är att basfunktionerna är ortogonala.”
Exakt så känner jag Fourier. Hans metod har numera ersatts av Fast Fourier Transform. Den bygger på hans principer men när han satt (med gåspenna och pergament?) i dagar och veckor så gör FFT jobbet på ca 100 millisekunder i en snabb hushållsdator. För att klara det måste antalet sample vara en heltalspotens av två. Dessutom har man infört begreppet Twiddle Factor. Det låter som fuffens. Men det är det inte.
Att han utvecklade sin transform för att studera värmeutbredning i fasta kroppar hade jag en svag aning om. Men när en polare skickade över hans ’Mémoires sur les températures’ för granskning och översättningsassistans visade det sig att det var för att studera jordklotets temperatur och hur den påverkas av växelverkan mellan jordens inre värme, solinstrålning och atmosfärens egenskaper (han var den förste att använda begreppet växthuseffekt, ungefär 1820) som han hade utvecklat sin transform så kändes det angeläget att hjälpa till. Mycket bengtsonsk syssla. Och Karin läser samtidigt Karl den tolftes levnad. Med stor förtjusning. Vi känner oss som urtidsdjur. Men trivs med det.
Vilken kille! Fourier, alltså. (Ja du också:))
#kansjälv
Jajamän!
Jag hade också tänkt att göra en bräda per dag – kallar det för miniprojekt – men det blev liksom inte av. Nu blev jag inspirerad av dig.
Fantastiskt att du lyckades göra så fint med hyllorna alldeles på egen hand. Men mycket av din pappa finns ju kvar i dig. Han hade nog varit stolt. Snyggt blev det i alla fall.
Ingrid
Tack Ingrid! Ofta gör man ju en hel del i förbifarten, utan att tänka på det. Men det blir liksom roligare om man utnämner det till ett projekt. Och så känner man sig ju väldigt nöjd efteråt! Jag drar gränsen mellan ”sånt som bara måste göras”, typ tvätta, dammsuga eller tömma diskmaskinen och ”brädor” som är allt som man gör mer sällan, som att byta gardiner eller, som sagt, flytta bokhyllor.
Vilken jättefin bokvägg du har! Riktigt avis kan jag bli, själv får jag mest njuta av bibliotekets bokhyllor, men de är ju inte fy skam. Jag tänkte lite i samma anda som du när nya året började, men för att komma ihåg saker som borde göras så började jag med en liten lista. Bara några få saker jag skulle hinna åtgärda under en vecka. Det gick skapligt tills detta med jycken. Så nu får jag börja om från noll, men, tanken finns och jag ska baske mig få något gjort. Det behöver ju verkligen inte vara något besvärligt som tar en halv dag att göra…
Nä för vi ska ju hinna njuta av liveet också, eller hur? God bättring!
Tack! Jo, det har blivit en del böcker vartefter och ändå har jag rensat rätt ordentligt. Har nästan ingen skönlitteratur kvar, för jag tänker att om jag vill läsa om någon roman finns den (förhoppningsvis!) på bibblan, som ligger bara några minuter bort.
Bra idé med en lista, för man känner sig mer välorganiserad då och dessutom mår man väldigt bra av att pricka av de olika projekten, vartefter. Fast en ny hundkompis är ju projekt nog, skulle jag tro.
Dagens bräda var att gå med en massa bråte till grovsoporna och med lite odefinierbar kan-vara-bra-att-ha-bråte till vinden, där jag hittade ett par bra skarvsladdar så att jag fått bättre ordning på lamporna i lägenheten. I morgon blir det nog omplantering av krukväxter.
Vad gjorde du av alla skönlitterära böcker? Slängde du dem?
Ingrid
Nejdå, här slängs inga böcker. Skönlitteraturen fick flytta till landet, där det finns gott om plats. Och så har jag en kompis som har ett antikvariat och han förbarmar sig över det jag vill bli av med. Men det händer ju att jag får lust att läsa någon bok som är på fel ställe och då är det väldigt praktiskt att ha biblioteket ett par kvarter bort!