Om man råkar fira nyår i New York (nej, det har jag inte gjort – bara nästan, en gång) kan det vara en bra idé att gå till Times Square. I alla fall om man gillar att fira tillsammans med en miljon andra, som vill se den berömda tidkulan sänkas ner vid tolvslaget.
Tidningarna är fulla av råd inför nyårsafton om hur man ska lyckas få och behålla en bra plats för att kunna se evenemanget:
”Kom i god tid” ”Räkna inte med att kunna markera en plats som du kan återvända till om du går på toa eller går och äter.” ”Samarbeta med några kompisar, så kanske det funkar. Kanske.” ”Inga ryggsäckar, paraplyer, kassar, flaskor …”
Här ser vi tidkulan på Navigationsskolan i Göteborg
Hela idén med tidkulan bygger på den metod man använde på 1800-talet och en bit in på 1900-talet för att hjälpa kaptenerna ombord på skepp i hamnarna och deras närhet. ”Ball drop” skedde klockan 13.00 runt om i världen och då kunde kaptenerna korrigera sina kronometrar. Jag tror att USA i stället valde 12.00, men syftet var detsamma.
Men hur kommer det sig att en mitt-på-dagen-korrigering av kronometrar blev ett midnatts-evenemang i New York?
Jo, helt enkelt för att tidningsägaren Adolph Ochs hade övertalat New York att Longacre Square, där tidningen hade sitt huvudkontor, borde döpas om till Times Square. Som tack ordnade Ochs ett gigantiskt nyårsparty 1904. Men han ville ha mer och tydligare Time-tema så tidningens elektriker fick i uppdrag att bygga en ”time ball”. Och sedan 1907 har firandet vid Time square ökat varje år.
Om man till varje pris (bokstavligen) vill se evenemanget utan att knuffas eller frysa finns bra takbarer och restauranger i området. Eller kanske en midnattskryssning i New York som ger en chans att se tidkulan ramla ner?
Den tidskulan var något helt nytt för mig.
Så det nya året börjar bra! Jag lärde mig något nytt!
God fortsättning Karin!
Säger Karin via Uffes dator
Hej Karin via Uffes dator och hej Uffe! Riktigt god fortsättning på er båda (och datorerna)!
Jag försöker hitta tidkulor i er närhet, men den närmsta verkar vara sjöfartsskolan i Uleåborg, som eventuellt inte finns kvar.
Känns som mycket omak för att se en kula. Man kan ju använda en julgranskula i sitt eget vardagsrum om man går igång på idén, mycket enklare på alla sätt och vis. ;)
Mycket fiffigt förslag. Och bra för klimatet om man kan övertala bara en tredjedel av alla som flyger till NY för The Ball Drop att stanna hemma och fixa eget.
Jag funderar på om vi har något kombo (torg+tidning) torg här i Sverige där man skulle kunna ta efter idén, men tidskriften Tiden ligger inte vid något torg. Tidningen Tidssignal gick i graven någon gång kring 1970. Har vi några andra tidningar med tidsnamn månne?
Nillas kommentar är både realistisk, ironisk och innovativ. Och kanske duger mycket bra för dem som ”bara vill se en kula falla”.
Men bakgrunden är dramatisk och intressant på många sätt. Googla ”The Longitude Problem” och se hur charlataner, administratörer och advokater missade poängen. Och, framför allt kanske, försökte undanhålla Harrison det pris för problemets lösning som han gjort sig väl förtjänt av.
Intressant kronometerhistoria! Men bitvis svårläst. Det här förstår jag inte:
”… Harrison realised that the loss of time of the H-1 on the Lisbon outward voyage was due to the mechanism losing time every time the ship came about while tacking down the English Channel”.
Och så en undring. Vet du som gammal sjöman om det uppstod förvirring med time-ball-droppandet på grund av att USA valde en annan tid än resten av världen. Men skulle kunna tänka sig att någon oerfaren kapten trodde att det var som hemma i England och justerade sin kronometer därefter, dvs en timme fel. Och sedan seglade åt fanders.
Inte lätt att veta. Jag var inte med ;)
Men med alla inflytanden från temperaturändringar, hårt väder och ett skrov som kastades av och an av vågorna (som Paris, ungefär, utan att sjunka) så var det troligen så att resan söderut var tuffare än hemresan. Med den förhärskande vinden i Kanalen måste man kryssa söderöver medan hemresan gick för förlig vind. Som gav en mycket lugnare segling.
Men det krävdes förstås gott uppförande under hela resan. Så Harrison såg över alla detaljer och förbättrade dem så att den (H4) klarade sig i alla väder.
Stepwise refinement heter det idag. Och det gjorde det kanske när det begav sig också.
Alltså, det var egentligen två helt orelaterade frågor:
1. Innebörden av den där meningen ur kronometerhistoriken som jag inte riktigt lyckas uttyda.
2. En undring om hur riskabelt det var att man körde olika tidkule-släpp: klockan 13.00 i hela världen utom i USA som släppte klockan 12.00. Borde minst kunna ge upphov till en romanidé om den unga oerfarna andrekaptenen som plötsligt måste rycka in och som inte har en susning om USA:s släpptid och så går det som det går…
PS. Stepwise refinement ägnar jag mig åt också, tror jag. Influensan slog till på nyårsdagen med preciiiis under 40 grader (typ 39,95). Sedan har den gått ner med 0,5 grader per dag. Jag bör alltså vara feberfri på tisdag. Därefter hoppas jag att den stegvisa förbättringen avstannar innan den övergår till en stegvis försämring, annars hamnar jag ju på minus någon gång i början av mars.
Kulan i Göteborg och dess användningsområde är välbekant för mig som utbildad Göteborgsguide, även om det var längesedan nu.
Däremot har jag inte firat nyår i New York, skulle vilja det, men tycker inte om för stora folksamlingar.
Trevlig helg!
Kul :) att du känner till kulan! Verkar vara obekant för många.
Nyår vid Times Square kan kännas som lite FÖR mycket. I stället kan man ge sig ut på Ball-drop-spaning i landet i övrigt, för det är klart att alla ska ha sin Time drop… Ett rött lönnlöv i Maine. Apelsiner och ananas på olika ställen i Florida och gissa vad i Floridas Legoland. I Duluth, Georgia hissar man i stället upp en discokula. Lite vadsomhelst som kan sägas ha anknytning till orten kan droppas: jättenycklar, ekollon, uppstoppade nallebjörnar.
Trevlig trettondagshelg!
Och, ofrånkomlig utveckling? En brinnande Halmbock i Gävle. Min gamla hemmahamn där jag tydligen fortfarande är inskriven vid Sjöfartshuset som Obefaren Jungman X242.
Att låta halmbocken falla i sina egna flammor måste ju vara den yttersta yttringen av återanvändning?
Har du tur så kommer vårvärmen innan kroppstemperaturen fallit under noll grader.