Igår såg jag sluttampen på Skavlan, ja alltså på hans TV-program. Där intervjuades en snabbtänkt och slagfärdig dam, Bojan Carlsson, som blivit känd som Sveriges äldsta bloggare. Hon gick en datakurs när hon var 99 och började blogga när hon var 100. Nu är hon inne på sitt fjärde år som bloggare och är både flitig och läsvärd. Så här inledde hon 2016: ”Med den här vinterbilden, som är tagen på Skansen, vill jag hälsa mina läsare hjärtligt välkomna till den nya sidan, som jag kallat ’Jag hänger med.’ Jag hoppas att ni också hänger med och att vi skall trivas tillsamman.” Man gör klokt i att följa hennes blogg om man vill ha lite koll på kulturbegivenheterna i Stockholm.
Man kanske inte riktigt kan kalla det vanliga bloggande för projekt, men projekt blir det om man deltar i #blogg 100. Det går ut på att man ska skriva ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Det körs för femte året i rad från den 1 mars, men det går bra att hoppa på utmaningen även senare, bara man bloggar 100 dagar i sträck. Här är upplägget:
- Varje dag, 100 dagar i rad, måste minst ett nytt inlägg publiceras på din egen blogg.
- Det finns inga krav på hur långt inlägget ska vara.
Tanken är god. Det är ett sätt att jobba bort skrivkramp och att se sig om, både i närområdet och i världen, efter sånt som kan vara intressant att skriva om. Jag testade ett par år och tyckte det var rätt kul i början.
Framåt mitten av april började det dock kännas alltmer ansträngt och sedan tog vårbruket vid och den verkliga verkligheten tog över dagarna helt och hållet. Men det blev ändå hundra inlägg på hundra dagar.
Den sista blogg100-dagen 2014 summerade jag projektets för- och nackdelar.
Jag tror att argumenten står sig, nämligen att det kan bli lite motigt att blogga under de där fina vår- och försommardagarna samt att det är risk att man i längden tröttar ut sina läsare med alltför täta blogginlägg.
Mitt förslag till initiativtagaren Fredrik Wass var därför att han skulle lägga hela projektet lite tidigare på året. Start första januari, till exempel. Då skulle man gå i mål i april i stället för i juni. Eller kanske man rentav ska nöja sig med ett Blogg 50-projekt? Femtio dagar i sträck räcker gott för att träna upp bloggmusklerna.
Kommer jag att delta i år? Nej, men kanske något annat år om hela projektet tidareläggs till mörkare månader.
Ett projekt är Birgittas (aka Pensionären på ön) första marstema. Nästa vecka blir det vintersport. Hej och hå! Här finns övriga lördagstemabloggare: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur
Med tanke på att jag inte lyckats lösa skrivkrampen med ett inlägg varje lördag, misstänker jag att projektet med. ett inlägg om dagen skulle haverera ganska snabbt. Jag gillar hundraåringar som bloggar, det är coolt!
Heja Pysse! Är inte du ute i skidspåret? Nejvisstnej, det är uppladdning idag. I morgon ska vi heja på dig!
Mycket cool dam, Dagny. Jag funderar på ett alldeles egen blogg 100, som innebär att jag ska blogga tills jag blir hundra år. Åtminstone. Men inte varje dag. Känns bättre att låta bloggandet kommer mer spontant. Och med veckoteman hinner man ju klura lite i förväg…
Storbloggaren Lotten testade Blogg 100 för ett par år sedan och konstaterade att det bland annat gjorde att diskussioner i kommentarsbåset kom av sig när det kom ett nytt inlägg.
Blogga är kul, men ännu roligare om någon läser det man skrivit. Ja, det där med
bloggmaraton var ett intressant projekt, men själv skulle jag inte mäkta med det. En gång i veckan är mera lagom.
Hälsningar
Birgitta
Ja, det känns som att det kan bli lite väl mycket av det goda med ett inlägg varje dag. Även (eller kanske framför allt) för dem som läser.
Varje dag orkar jag inte med att blogga, inte 100 dagar i följd i alla fall. Livet är tillräckligt fullt av andra projekt, man måste ju prioritera! Ibland blir det ett helt projekt bara att lyfta sig ur soffan!
Men man kan ju ligga på soffan och blogga…
Sorry, kunde inte låta bli. Jag håller med dig om att det krävs både inspiration och ork och det är inget som man kan räkna med varje dag, hundra dagar i sträck!
Blogga hundra dagar i rad. Vilket projekt! Det gjorde jag i början av blogglivet, till och med tre gånger ibland, men det uppstod ett måste som jag inte tyckte om.
Nu blir det när det känns rätt att det ska bli.
Jag har försökt lägga Dagny till min blogglista otaliga gånger denna dag men pytts, det vill inte den härliga damen. Tur att man kan hitta henne ändå.
Nu kan man se tiden an med tillförsikt…åtminstone trettio-fyrtio år. Då kanske man kan ta en kurs i någonting man inte har hunnit med fram till hundraårsdagen. Vilka härliga människor det finns!
Ja, bloggen ska ju vara kul och inte bli ett måste. Vilket ju inte hindrar att man kan tycka att det är kul att blogga dagligen – eller oftare än så.
Vad skumt att det inte går att lägga in en Dagny-länk. Det måste jag testa om mitt WordPress-tema tillåter. Vi kanske ska starta ett eget Blogg 100-projekt, ”Vi som tänker blogga tills vi blir hundra!”
En mycket peppad Vasaloppsåkare, Pysseliten, med nummerlapp och allt kan beskådas hos mig. Bara för att jag inte vet hur man lägger in bild här.
Så trevligt! Måste genast bege mig på Vasaloppsåkarspotting hos dig.
Detta tema tillåter bilder i kommentarsfältet, med det är bara admin som kan lägga in dem. Ibland kanske man ska vara tacksam för det, men inte just i detta fallet. Kanske jag norpar Pysse från dig?
Gör det.
Kolla här, här har vi Pysseliten, som finns längst upp här i kommentarsbåset, i full Vasaloppsmundering. Man kan följa hennes framfart i morgon med hjälp av nummerlappen. Eller numret då.
Pssst, Pysseliten du vet väl att nästa veckas lördagstema är Vintersport!
Jag såg också Dagny hos Skavlan. Imponerande att vara så pigg i kropp och knopp, men framför allt att ha kvar nyfikenhet och att fortfarande vilja lära! Att inspireras av!
Ett mycket gott föredöme på många sätt. Inte minst det där med att man gott kan sätta sig in i något nytt när man är 99!
Jag har svårt nog att få till lördagstemat varje vecka – det är en utmaning, som räcker långt för min del. För jag vill att det just ska vara en utmaning – de där gamla vanliga rutinerna klarar man ändå. Att få ta del av hur andra tolkar ett ämne är mycket intressant.
Att skriva på ett givet tema kan också kräva lite betänketid. Det är en av poängerna med lördagstemat. men tänker först: ”Nä, den här gången hoppar jag över. Om detta kan jag nog inte skriva något.” Men så ligger temat där och gror och plötsligt dyker det upp någon användbar idé.
Blogg 100 passar dem som ändå bloggar varje dag och jag beundrar dem som klarar det :) Själv försöker jag få in ett par tre inlägg i veckan och det räcker gott och väl. Dessutom är jag med i ”365 +1 foton 2016” och det är ett väldans bra sätt att få inspiration och hitta nya motiv i fotandet. Fördelen är att man behöver inte lägga upp ett nytt inlägg varje dag, utan bara en bild och den behöver inte vara dagsfärsk, men måste vara tagen under året och att det blir lika många bilder som dagar på året. Dessutom är det spännande att se hur olika man kan tolka olika teman :)
Fast på sätt och vis behöver ju de som bloggar varje dag inte den extra puff som blogg 100 skulle kunna ge – de är ju i full gång i alla fall! 365 foton låter som en kul idé och ett bra sätt att samla sina bästa bilder från året. Förutsatt att man har så många bästa-bilder förstås, men det har du ju gott om!
Det gäller inte så mycket att ta de bästa bilderna, utan bilderna som visar hur du tolkar ett givet tema. Vet inte om du kollat mina 365 foton… om du vill så kan du titta in – länkar dit istället här i kommentarsfältet…
Tack för dina snälla ord :)
Det är ju verkligen en utmaning: att hitta bilder som både kan kopplas till ett tema och som är tillräckligt bra för att man ska vilja visa dem! Jag brukar ta en titt på dina bilder och de är alltid så otroligt bra!
När Dagny var 101 år fann jag hennes blogg. En pärla som tar för sig av livet och först blommar ut i hög ålder! Sällar mig gärna dit :-) Skriver gott och har humor!
Såg henne också i serien Det är inte så dumt att bli gammal.
Blogg 100 deltog jag i 2014, men bröt då jag bröt höger handled :-)
Men Tove, DET var väl ett drastiskt sätt att ta sig ur blogg 100-racet! Man kan bryta ändå med bibehållna handleder:-)
Jag hänger på blogg 100 ur perspektivet blogga tills du blir hundra :-) Blogga varje dag vill jag inte, men tror som du skrev att det är ett jättebra sätt att få bort skrivkrampen. Jag har ibland varit inne på att skriva en liten sång eller melodi varje dag, det skulle jag kunna tänka mig. Men blotta tanken på att ett hundratals människor skulle skriva en liten melodi varje dag och dela med sig till alla som skulle lyssna på varandras melodier varje dag… Jag blir trött i örat bara jag tänker på det. Lagom är bäst. Och Dagny är ett föredöme på många sätt
En sång om dagen – jösses det skulle jag aldrig klara, ens utan musik! Men det beror på vad man vill träna på förstås: en akvarell om dagen skulle jag kunna tänka mig. Men bevare mig väl för att visa upp dem för andra varje dag, eller överhuvudtaget.
Men vi kör på med bloggandet mot hundraårsdagen, det gör vi!
Jag förstår inte riktigt poängen med blogg100? Blogga för bloggandets skull?
Kvantitet istället för kvalité? Varför?
Det är tänkt som ett sätt att lösa upp låsningar, jobba bort blogg-blockeringar. Det händer ju att man gärna vill skriva, men har svårt att komma igång, skjuter upp, gör ideliga försök, som kommer av sig. Det var (tror jag) för att ge alla skrivkrampande bloggare en puff att komma igång och bryta ner den där komma-sig-för-vallen. Sen finns det ett Blogg100-forum där man byter erfarenheter, ger varandra tips, diskuterar just ”kvalitet” och annat.
Så det är nog inte så tokigt tänkt, men som sagt, hälften kunde vara nog. Och det finns bättre månader än vårmånaderna för detta projekt.
Njae jag köper inte det riktigt. ;)
Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar i sträck känns som
rena tokerierna oavsett tid på året. Hade räckt om det hade
varit t.ex. 30 nya blogginlägg på 90 dagar. Det är ett
inlägg var tredje dag och betydligt mer måttfullt.
Hellre kvalité en kvantitet. :P
OK. Ska vi säga 25 inlägg på 50 dagar då? Deal?
Nja ok då. ;)
Hundra dagar i sträck, nej du. Jag nöjer mig med två eller tre per vecka. Man får försöka samla sig till något vettigt. Försöka sa jag. Och det är inte hundra för det.
Chacun à son goût! Men jag kan hålla med om att varje dag i hundra dagar tunnar ut blogginnehållet till en ganska innehållslös soppa. För mig alltså. Men det finns andra som lyckas åstadkomma fina pärlband som bara trillar ur dem i en strid ström, dag efter dag. Begåvning, kanske det kallas? Å andra sidan behöver väl just dessa personer inte ett Blogg100-projekt för att komma eller hålla igång…
Såg också Skavlanprogrammet. Hon var helt fantastisk, den här lilla damen. Rolig också – kul att se att Skavlan hade så svårt att hålla sig för skratt.
När det gäller bloggen lägger jag ner ganska mycket arbete och tid på mina inlägg. Redigerar bilder och lägger in youtubeklipp som i det senaste. Därför vill jag gärna att det ska ligga kvar några dagar. Jag vill inte skriva bara för skrivandets egen skull.
Jag tycker det är ganska jobbigt att läsa bloggar med nya inlägg varje dag som ofta inte handlar om någonting annat än att någon går ut och promenerar eller handlar eller sköter om krukväxterna. Eller ännu tråkigare, vad någon äter till frukost eller middag.
Ingrid
Visst var hon fin, 104-åringen!
Håller helt med dig om att ett omsorgsfullt utarbetat blogginlägg (som dina!) gärna ska ligga kvar några dagar så att man inte missar det. Dessutom kan det ju hinna bli lite diskussion, som gott kan få hålla på ett tag.
Men å andra sidan kan det finnas de som behöver mjuka upp bloggmusklerna med ett inlägg om dagen och du funkar ju Blogg100 bar. Men det är nog mer som skrivövning, inte som kommunikation och skrivunderlag.