En fiktiv middag för två är Toves utmaning denna vecka för oss lördagstemabloggare. Det var sannerligen inte lätt. Ska man bjuda ihop ett par trevliga författare från olika århundraden? Eller ska man passa på och bjuda in någon favoritperson? 
I går eftermiddag när jag strosade omkring i Söderhallarna och förfasade mig över priserna (ÄR det inte ovanligt dyrt där – dyrare än de andra hallarna i Stockholm?) kom jag på det. När jag såg abborre för 455 kronor kilot… Jag ska förstås bjuda in mig på middag med farfar! Jag har skrivit om honom tidigare i några inlägg, till exempel här, om när han tyckte att han mådde som en sockenprost.
Jag har visat den här bilden också tidigare, med farfar, farmor och deras fem barn framför stugan, som vi har nu.
Då var det potatisland överallt och äppelträden stod tätt på tomten. Nu är det rabatter och gräsmattor i stället.
Då bodde grisen i svinstian, hönsen i hönshuset och koa i ladugården. Idag är det gästrum där.
Till vintern måste förråden vara fulla, för det var ganska knapert i hushållet. Potatis, vinteräpplen, äppelmos och lingonsylt i källaren.
Jag önskar att jag kunde få äta middag med farfar, en lyxmåltid av det slag som var möjlig då. Med färskpotatis och nyfiskad fisk ur sjön. Kanske kräftor, för det fanns det också gott om en gång i tiden. En omelett på smakrika ägg. Hembakat knäckebröd med hemkärnat smör.Och om vi ses i augusti blir det hallon och grädde till efterrätt.
Så här såg han ut, min farfar. Sympatisk, tycker jag.
Min farfar dog när jag var ett år, så jag har inga minnen av honom. Eller jo, det finns ju hans fina minnesbok på vers. Några bilder och ett och annat brev finns också. Och det vore så trevligt att få träffa honom och prata om hans liv. Han var engagerad i Svenska freds- och skiljedomsföreningen och i olika arbetarrörelseorganisationer. Han var egenföretagare och hade ett snickeri där min pappa och farbror också arbetade.
Det var slitsamt, men han verkade ändå alltid rätt nöjd med sitt liv.
Det vore intressant att få höra mer om hur han såg på samhällsutvecklingen. Han ser ju dessutom ut att vara en gullig och humoristisk person. Tänk om det gick att fixa på något sätt, en middag med farfar!
Här kan man hitta övriga lördagstemabloggare: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur. Tove har visserligen aviserat att hon tar en paus från lördagstemat, men eftersom hon är temavärd denna månad står hon kvar i listan.
Pst….får jag komma med? Sitta tyst och stilla och bara lyssna på er.
Jag lovar att inte knapra högt på knäckebrödet med det hemkärnade smöret.
Jag ska suga det i mig.
Jag lovar – om jag får till den där middagen ska jag bjuda in dig också!
Trevligt med gästrum i stia och hönshus. Det tror jag farfar skulle ha gillat. Men förfasat sig över den dyra abborren – men det gjorde ju du med.
Ja mört och abborre är ju kattmat! Gös däremot… Och allt fanns ju gratis i sjön.
Det vattnas i munnen! Låter som en spännande middag att lyssna till…
Färsk abborre, det var väl filéer annars var det mer än dyrt…?!
Jo, jag tror det är filéer, men farfar hade förfasat sig oavsett. Fisk ska ju vara gratis, om man ska klara hushållet.
Du har helt rätt i att man borde ”bjuda” några släktingar och ta igen det man försummat, ställa en massa frågor som aldrig blev ställda.
Det är spännande när man får en skymt av de äldre generationerna. Brev är väl det som låter en komma dem lite in på livet och jag funderar ibland på hur det kommer att bli om hundra år eller så. Kommer alla våra digitala avtryck att vara utplånade, eller kommer kommande generationer att digna under trycket av allt vi lämnar efter oss på FB, i e-post, på bloggar, instagramkonton och annat.
Du kanske närmar dig stadiet när man börjar dödsstäda?
http://www.news55.se/kronikor/har-du-ocksa-borjat-dodsstada/?
Heh, det har jag försökt med hela livet, men det hjälper liksom inte. ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper.” Och till skillnad från Bodil Malmsten lever jag ju fortfarande…
PS jag hann inte på¨lördagen så därför blev mitt bidrag ett dygn försenat
http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2016/02/middag-med-selma-forsenat-lordagstema.html
Lördagsteman kan dyka upp vilken veckodag som helst, tycker jag. Ska bli spännande att se vem eller vilka du har bjudit på middag.
Blir säkert en middag utöver det vanliga :) Jag hade lite funderingar åt samma håll, men så blev det andra planer…
Spännande tema, tycker jag och mina tankar vandrade också vida omkring innan jag landade hemma ii farfars stuga.
Tänk om man hade vetat det det man fiskade upp småabborre som barn, vilka dyrgripar man slängde i pannan! Imponerande vacker skrivstil, det ser man aldrig nu för tiden och stugan är ju så söt den kan bli! Jag vill nog gärna finnas med på den där middagen också, kan man få servera kanske! Jag kan till och med tänka mig att diska!
Välkommen, välkommen! Du slipper diska, för numera finns diskmaskin i lilla stugan. Det kommer nog farfar att gilla!
Det låter som en perfekt middag! Jag älskade att bo i stugan hos Oma och Opa och få äta Omas goda mat. Tyvärr kom hon ibland ihåg att jag också älskade kokta morötter med smör, vilket gjorde att jag ibland inte orkade mer efter den tallriken … Annars var hon en mästare på att tjata ner mat!
Borde kunna bli rätt bra, tycker jag. Fäviken style…
Jag har ännu inte lyckats steka ägg på farmors vis, trots ihärdiga försök. Jag minns särskilt de ägg som vi åt i den minimala sommarstuga, som vi hade några år, ett par hundra meter från farmors och farfars stuga. Det berodde säkert på äggen att det var så gott, för farmors hönor var nog rätt lyckliga; men det kan också bero på smöret som de stektes i. Pappa var väldigt noga med vad vi åt för smör och när farmor hade gjort sig av med koa brukade han cykla någon mil för att köpa hemkärnat smör.
Jag tror att det skiljer mycket på ägg och ägg. Min pappa är petnoga med vilka ägg han köper (precis som med det mesta när det gäller råvaror) och påstår att smaken och ”beteendet” skiljer åt. Tänk om utvecklingen kunde gå bara lite bakåt när det gäller mat …
Intressant! Jag har alltid trott att det beror på min hantering och bristande kokkonst när äggen blir konstiga, särskilt när konsistensen på äggvitan är annorlunda än vad jag tänkt mig. Kunde man få lite tips om vilka ägg man ska välja, månne?
Jag ska fråga hur hans ägg-tänk går. Återkommer. (Och jo, jag har ett halvfärdigt inlägg om middag för två – ska försöka slutföra det …)
Jag hade också gärna ätit middag med min farfar – skolkantorn. Jag tror han hade haft mycket att berätta. Jag var visserligen tonåring när han dog, men inte tänkte man på att fråga honom om hur det var förr. Han hade tjänstgjort på minst tio ställen runt om i landet, så det hade nog varit intressant.
Din farfar ser verkligen trevlig ut. Så fint foto på hela familjen också utanför stugan!
Ingrid
Ja, visst är det synd att man som tonåring inte hade vett att vara lite mer nyfiken! Det är väl just därför som det är en bra idé att skriva dagbok. Förr eller senare (kanske oftast senare) kommer någon att tycka att det är intressant att få veta mer om ”förr i tiden”. Fast det funkar nog med bloggar också?
Vilken farfar, vilken levnadskonstnär som emellanåt mår som en sockenprost! På bilden ser jag en mycket sympatisk man. Jag klickade mig in på länkarna du har och det var roligt och läsa. Så vackert han skrev. Ett fint och varmt inlägg du gjorde på tema Karin!
Jo, hade gärna närvarat jag också :-) Så bra att så mycket finns bevarat så du kan få delta på det sättet!
Tack Tove för temaförslaget! Det var kul att fantisera om en farfarsmiddag och det hade nog inte blivit av annars!
Låter som en fantastisk middag.
Har aldrig träffat min farfar. Han dog längt innan jag var född. Inte framor eller morfar heller, men mormor var en underbar riktig mormor som jag tyvärr fick ha alldeles för kort tid.
Fint skrivit och rörande.
Det får en ju att fundera lite på hur vad man låter kommande generationer få ta del av. Om inte farfar skrivit sina dagböcker och brev hade jag inte haft någon bild av honom alls, egentligen. Nu känns det ändå som om jag lärt känna honom lite grann.