Nu rullar tågen igen, verkar det som, mellan Stockholm och Uppsala och vidare norrut. Krånglet på den sträckan kom lite olägligt förra veckan. Även om vi är vana vid improvisationer och komplicerad logistik blev det till sist bil när dottern skulle ta sig från Arlanda till Horndal (efter en lååång resa från Sao Paulo).
Jag försökte få någon rätsida på situationen, men på SJ var de lite hjälplösa. ”Ni kanske kan möte henne i Västerås?” (Och varför i så fall inte hämta henne direkt på Arlanda?) ”Men Sala då? Möt henne i Sala!” (Fast vilken tid på dygnet det skulle kunna bli aktuellt visste man inte.) Någon samordning med sträckan Krylbo – Gävle (som passerar Horndal) var det inte tal om. I vanliga fall är det hur smidigt som helst med tåg från Arlanda till Krylbo. Fast nu verkar det inte finnas några vanliga fall längre.
Väl ombord på tåget upptäcker jag att jag valt fel. Tidpunkten passade bäst, så det blev snabbtåg, trots att det är långsammare (och dyrare) än regionaltåget. Ett SJ-mysterium som jag lärt mig leva med. Det jag har svårare för är att man blir illamående på snabbtågen. Att jag aldrig lär mig!
Det här tåget är dessutom lite slutkört. Förutom krängningarna i sidled hoppar och skakar det rätt ordentligt.
På väg till stationen letade jag förgäves efter Max Gustafsons nya bok, Det rånade folket. Ska se om den går att beställa på nätet. Här är i alla fall en populär bild, Kollektivtragik, som jag fått låna från hans hemsida. (Och så blev vi – som en liten kommentar till bilden – stående i Uppsala på grund av ”bristande koordinering med mötande tåg”…)
På hemsidan finns många fler bilder, till exempel den här som jag nog inte vågar skicka till en kompis vars dotter verkar ha hamnat på fel gymnasium, trots mycken valvånda innan det till sist blev vad det blev. 
Och nu är vi nästan framme i Krylbo, nästan i tid! Men så tar det stopp. Meddelandet om varför vi stannar denna gång känns lite dubbeltydigt: ”Vi blir stående här en stund för ett planerat tågmöte.”
Haha, skrattar högt åt både skämtteckningar och text. Vi lever i en skruvad tid, det är ett som är säkert!
/Trogen tågen och skolan, TROTS ALLT.
Måste vara svårt att vara satirtecknare när verkligheten liksom springer före på det där sättet!
Skakigt ja. Idag köpte jag trots hot om strejk ett nytt månadskort på pendeln – för biltrafiken i Stockholm är värre än stillastående tåg just nu!
Biltrafiken i Stockholm är väl emellanåt rätt stillastående den också? ;)
Precis! Och tiden i den kön kan man i princip bara utnyttja till busvisslingsträning …
Vilket å andra sidan inte är det sämsta! Jag skulle verkligen behöva några timmar i bilkö för att komma i busvisslingsform. Nu kan jag bara imponera på barnbarn med att låta illa med hjälp av grässtrån.
LL99. Undrar om det inte körs ovanligt mycket bil mellan skolavslutningar och semester? I alla fall i Stockholmsområdet.
Om du inte redan hittat Det rånade folket så finns den på Bokus.
Tågbiljetter är numera en obegriplig historia. Ett tåg med avgång en halvtimme före eller efter ett annat kan kosta dubbelt så mycket.
Just nu trängs vi skåningar på Pågatågen eftersom Öresundstågen står stilla – men nästan ingen gnäller! De allra flesta har förståelse för de strejkandes krav. Nu återstår det att se om Stockholms pendeltågsresenärer är lika tålmodiga när strejken utvidgas.
En hel massa sympatiåtgärder från andra fack bryter också snart ut. Prekariatet förenar sig!
Boken beställd! Och råkar man vara i Norrköping idag kan man köpa direkt av författaren och få den signerad.
Om tågen inte går på grund av avreglering, utförsäljning, bristande underhåll och alla-skyller-på-alla-problem blir jag arg. Men om tågen inte går för att tågpersonalen strejkar på goda grunder, ja då kan man nog stå ut med både det ena och det andra.
Nej, sorry och mittåt, förra veckan var det som Max Gustafson var i Norrköping!