Det blev några turer till hästarna i grannskapet under påsken, ja till och med ridturer för barnbarnen som tindrade. ”Jag är lycklig”, suckade fyraåringen på kvällen ”för jag har ridit”. Tre fina hästar i olika storlekar, med mellanstorleken, en islänning, med vit rumpa som storfavorit.
På stallbacken fanns också annat intressant. Det här ekipaget kom långsamt hoppande och krypande över leran.
De är nästan osynliga med sin lerfärgade kamouflagefärg. Det är tydligen en vanlig padda, eller två, närmare bestämt, i full färd med att föröka sig. Eller kanske hannen har bestämt sig att det är bekvämare att ta sig fram på det där sättet rent generellt, sittande som en ryggsäck på honans rygg. Han håller så hårt i skinnet på sidan av honan att skinnet skrynklar sig.
Barnbarnen var allmänt förundrade över detta beteende, men mest förvånade ändå över djurens namn. ”Va, är det DÄR en padda?!” De är ju vana vid en helt annan sorts paddor, numera.
Fantastiskt paddfoto! Inte underligt att man sällan ser paddor när de är så väl kamouflerade. Bra att barnbarnen får lite naturlig undervisning i livets mysterier.
En god fortsättning på påsken önskar
Ingrid
Ja, och i en framtid kommer de att bli lika förvånade när de inser att det de vardags kallar ”padda” kommer av ordet iPad. Fast i ärlighetens namn var det fyraåringen som blev konfunderad. Jag tror att de andra till och med har lite koll på skillnaden mellan grodor och paddor.
Jag förstår så väl barnens reaktion. Dels gäller det ju djurarten. Där har jag svårt att skilja grodor från paddor. Jag har rationaliserat och kallar alla dom där hoppande och kravlande djuren för rälia grodor. Jag kan gott tänka mig att de små barnen, som kanske inte hunnit in på zoologins finare detaljer, också blev förvånade när det som de tror är rälia grodor sägs vara en padda.
Därmed kommer vi in på det som verkligen förvånar och som gör att utropet kanske hade betoningen på det fjärde ordet i den egentliga frågesatsen. För mig framstår den där grupperingen som ett flertal paddor. Kanske inte så många, det medges, men definitivt fler än en.
Jag förstår så väl att du kanske inte kunde urskilja de två individerna (jag förmodar av olika kön även om ”farbror på farbror”* förmodligen är comme-il-faut även i grodvärlden** numera) från din upphöjda position och att juniorerna, som ju har fördel av sina betydligt yngre och fräschare ögon och, kanske framför allt, sin avståndsfördel – en meter betyder mycket vid naturobservationer på detta avstånd – tydligt såg det du inte observerade, nämligen att det faktiskt handlar om två (2) individer.
Så, där har både gammal och ung dragit fördel av varandra. Barnen genom att du kunde meddela att det var padda och inte groda och du genom att få detaljobservationer från deras framskjutna observationsplats. Alla vinner!
*Detta handlar inte om någon form av könsdiskriminering. ”Tant på tant” är förstås också alldeles i ordning, men jag ville inte tynga den lätta och spänstiga texten med en anhopning av likartade, fast motsatta, medges, ordsammanställningar. Jag tycker nog att texten vann betydligt i stringens och klarhet – för att inte säga rytmik – på denna avhållsamhet från min sida.
**Eller paddvärlden.
Jag kan rekommendera förnyad genomläsning och begrundande av texten, där följande passage möjligen kan ge en ledtråd om antalet djur: ”Det är tydligen en vanlig padda, eller två, närmare bestämt…”
Och i paddvärlden tror jag att andra kombinationer än hona med hanne på ryggen kompliceras av storleksförhållandena. Hannen är ju alltid mycket mindre än honan.
Jag uppskattar dina försök att skyla över min fadäs. Om någon någonsin missuppfattat ämnet så torde det vara jag. Uppvuxen i en värld där mackintoshar och äpplen mest betraktats som konstnärsverktyg har jag noll koll på pad och pod.
Jag beklagar.
Ditt behjärtansvärda försök faller dock på det faktum att du redogör för antalet individer i orgien först i efterhand då juniorerna redan talat om för dig att det var två deltagare.
Som sagt, jag uppskattar ditt försök. Men känner att det inte nådde riktigt ända fram.