I april 2012 tipsade Niklas om ett fiskgjusebo som man kunde följa i direktsändning. Och det var vi rätt många som gjorde. Någonstans i Baltikum fanns en kamera monterad vid boet och där lades ägg på våren, föddes upp ungar under sommaren och undervisades i flygning på höstkanten. Och så gav de sig iväg, mamma Piret, pappa Madis och de tre ungarna, Uno, Elo och Nori. På vintern kunde man följa fiskgjusemammans färd i Afrika, via Egypten och neråt Södra Sudan.
Våren 2013: Här har Piret just kommit tillbaka från sin långa Afrika-flygning, hittat en annan hona i boet och slängt ut henne. På ryggen sitter radiosändaren kvar.
Hon hade en liten radiosändare på ryggen som gjorde det möjligt att se var hon var. Kanske den fördröjde hennes hemfärd. Innan hon hann tillbaka till boet förra våren hade pappa Madis redan hunnit komma hem och träffat en ny kvinna, förlåt, fågelhona. När Piret till sist dök upp blev det slagsmål och dramatik och det hela slutade med att boet stod sorgligt tomt hela förra sommaren. Men nu är kanske Madis tillbaka i sitt bo. Eller är det någon av ungarna som återvänt hem? Kameran är vinklad så att man inte kan se märkningen. I Facebookgruppen Kalakotkas som följer fiskgjusarna diskuteras vem det kan vara.
Och här är länk till själva boet. När jag kopplade upp mig nyss för att se vad som händer fanns en fågel där. Jag smög fram till bokanten, stängde av ljudet på datorn så att den inte skulle höra något klickande från tangenterna… innan jag insåg att det nog inte behövs. 
Den här fågeln verkar välbekant, men kanske lite för ung för att vara Madis? Kanske någon av ungarna? Jag har försökt att sammanfatta fiskgjusarnas liv och leverne på den här sidan. Kolla gärna på den fina videon, som någon (jag hittar ingen upphovsman) sammanställt. Men tänkt på att det kan vara beroendeframkallande att följa fiskgjusarna!
Uppdatering: Den här fågeln har identifierats som Madis i går. Visst är det väl samma?
Madis har synts till i sitt bo samt en okänd hona som inte är Piret eller Oxana.
Madis/Pirets ungar är ringmärkta och denna gjuse saknar väl ringmärkning
så den bör då inte vara någon av Madis/Pirets ungar.
De måste fixa kameravinkeln så man kan se fötterna på fåglarna. Nu är det svårt att veta vem som är vem, om de inte kliver upp på bokanten och visar ringmärkningen.
Härligt, det är så kul att följa fåglarna och tid tar det men det är säkert nyttigt för något.
Det kanske är lärorikt i alla fall. Vill jag gärna tro…
Som jag förstått det så är detta ett forskningsprojekt där man bl.a.
vill lära sig mer om gjusarna beteende under häckningsperioden.
Du kan läsa mer här: http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=63&t=509
Kul att dom delar med sig till oss vanliga dödliga!
Ja Crowdsourcing kallas det väl för.
Dvs de som sitter och tittar kan själva hjälpa till
med forskningen genom att lägga upp skärmdumpar,
videoklipp och observationer.
Vi är väl i det b o som är lite fyrkantigt och glest? Där hölls gjusen nyss och försökte få
ordning på kvistar och grenar och det är inte utan att man skulle vilja komma sättande med en sekatör och hjälpa till. Hoppas att boet blir påbyggt så att inte äggena
faller igenom. Snopet i så fall, men vår gjuse har säkert koll på hur allt ska vara.
Nej, jag håller mig till 2012 års bo, runt och risigt. Där lade mamma Piret ch pappa Madis upp en fin mur av grenar när ungarna var kläckta så att ingen skulle ramla över bokanten av misstag. På FB-gruppen Kalakotkas finns det någon som hävdar att det är Madis som syns i boet ibland, medan andra tvivlar på det.
då finns det tre bon med kamera och det senaste har jag sparat på favoriter under zivju-erglis. Det är det glesa boet där gjusen är och försöker bädda.
Japp, Kalakotkas 1 (Pirets och Madis) och 2 (Ilmars), samt fyrkantiga ”zivju”. Oj, oj, det blir mycket att hålla reda på i vår!
Madis och Ilmars respektive bon finns i Estland medan det tredje boet finns någonstans i Lettland.
Sedan finns det drösvis med andra fågelwebbkameror att hitta på Looduskalender, både fiskgjusar och andra typer fåglar.
Ja, man kan hitta det ena boet mer spännande än det andra, men är man en gång präglad på gjusar så vill det mycket till för att man ska snegla på örnar eller finkar!
Jag tillåter mig gärna ett sånt här beroende!:)
Tack för påminnelsen!
Även om det är vanebildande är det nog inte skadligt. Det är i alla fall vad jag hoppas.
Så fantastiskt vacker…
Ja, nu väntar jag bara på att hen kunde lyfta upp foten lite så man får se om det finns någon märkning och i så fall vad. Eller att man vinklar om kameran lite.
Kollar om jag är portad för evigt.
Råkade testa ett olämpligt ord – olämpligare än luguber – och sedan verkar det kört för mig på systers blogg.
Eller inte. Detta är en avgörande test.
Spamkontrollen är strängare än jag. När jag o-spammar lägger den kommentaren i vänteläge för att jag i ett nästa steg ska släppa in den på banan. Vilket jag härmed tror att jag gjort.
OK. Jag anande att det olämpliga ordet kanske skulle få problem i säkerhetskontrollen. Det är ju en sammanställning som jag inte ens kunnat hitta skuggan av en likhet till i andra språk.
Skönt att inte vara evigt förtappad och fördömd.
Förra året ville Mitt i Naturen att tittarna skulle ge Martin Emtenäs vissa uppdrag som
han skulle utföra och jag försökte få dem att skicka honom till något av gjusebona
men jag var nog för sent ute.
Eller också var det den rigida säkerhetskontrollen kring boet som gjorde att det inte gick? De är jähättehemliga om läget, vilket nog är klokt.
Ja, jag läste att så fort ett nytt bo upptäcks och registreras
i den databas som de har, så upprättas automatiskt ett
fågelskyddsområde som har en radie på mellan 100-500m
från boet beroende på vilken typ av fågel det är.
Det är samma sak som de öar i t.ex. Mälaren och
Stockholmsskärgård som är fågelskyddsområden och som
det råder landstigningsperiod på under våren/sommaren.
Dessutom ligger ju Madis bo inne i ett militärt område
vilket gör boet ännu svårare att komma åt.
Sedan så ska man naturligtvis helst inte heller störa
fåglarna under häckningsperioden.
Förra året brukade jag hälsa på en storkfamilj, svarta storkar, som hade sitt bo inträngt i ganska tät lövskog. Googla kurg så kommer ni rätt. Fast det var egentligen
ingen fart och kläm över den storkfamiljen och när ungarna blev större och kunde stå upp, verkade det som de stog hela dagarna och det enda man såg var två par långa smala ben, resten försvann upp i lövverket. Det förvånar mig att boet låg så pass inklämt i grönskan. Storkarna brukar ju ha sina bon högt och fritt.
Var och tittade in hos storken för några dagar sedan och nu ser det ut som om boet
ligger på marken nere bland grästuvor och nederdelen på trädstammar, ja det verkar då inte alls vara nån ordning på deras hem. Har huset fallit ner på backen? Någon fågel har jag inte lyckats upptäcka, de kanske har övergivit sin häckningsplats för nåt annat bättre.
Häftigt med riktig direktsändning, utan kamera, så att säga. Även om det bara är benen som syns.
Jag uppskattar dina rapporter storligen — jag vill gärna bli beroende igen, men har liksom inte hunnit ta årets jungfrusil.
Strongt att kunna hålla igen lite! Men om det blir ägg i boet… och när ungarna kommer… Då!
Hej Karin.
Jag är glad att jag hade vett att spara dina sidor på mina favoriter, så att jag kunde hitta dig igen.
Jag började följa Fiskgjusarna 2012 och det var en otrolig upplevelse. Det blev ”lite” tragiskt 2013, så i år hoppas vi på ett bra år. Genom dina artiklar så har mitt intresse vidgats och jag är tacksam för att du finns och skriver.
Allt Gott’
Verona
Hej Veronika,
Visst är det märkligt med dessa fåglar som engagerar så! Jag följde ju Piret på hennes färd till Afrika också, hur hon kämpade på, förlorade sin kompis Erika i Egypten, försvann från radarn under lång tid och så blev man ju så himla glad när hon kom tillbaka till boet – fast då var ju redan den där Doris där… Och sedan stod boet tomt hela sommaren. Ack ja. Vi får hålla tummarna för att Piret och Madis får en fin sommar tillsammans!