Bloggvärlden ger en ständigt nya impulser. För rätt länge sedan läste jag om en mosaik- kurs hos Mosaic Sweden på bloggen Stribergs Station och gjorde en komihågmarkering.
Sedan dess har jag haft mosaiktankarna i bakhuvudet. Och när det var dags för lite kreativa insatser med en förkyld tjej som måste vara hemma från skolan, åkte jag först till mosaikbutiken på Artillerigatan i Stockholm.
Det fanns önskemål om lite glittriga mosaikbitar, så jag gick direkt på det glittrigaste. Det var bladguld och kostade ungefär 18000 kronor kvadratmetern. Äsch då, tänkte jag och vände mig mot det näst glittrigaste, lite mer silveraktigt. Det visade sig vara vitt guld och kostade ännu mer. Ååååkej… Men det gick bra att hitta annat glitter – mosaikbitar, som glimmar fast de inte är guld.
Bilden på hundhuvudet har jag både lånat från Stribergs Station och beskurit lite.
Stribergs station hade valt ett hundhuvud att jobba med på kursen och skriver att det var lite svårt. Det hade varit bättre att satsa på planare ytor, tipsas vi om.
Det låter ju mycket rimligt och jag valde därför en alldeles fyrkantig kruka med släta sidor (trodde jag).
Men när vi väl började jobba med våra mosaikbitar visade det sig att den nog var lite ojämn ändå.
Framförallt var överkanten så ojämn att jag borde tagit fram stämjärn och hammare innan vi satte igång. Lite kan man fixa till med mosaikjoxet som fäster mosaikbitarna, men inte allt. Så det fick bli som det blev.
Eftersom det var ett samarbete mellan två rätt olika konstnärliga temperament var det en utmaning att hitta gemensamma idéer. Bältet med spegelbitar som går igen på alla fyra sidorna, fjärde raden nerifrån (eller femte, beroende på bitarnas storlek), kunde vi enas om. Sedan fick bli olika färgteman på de fyra sidorna. Barnbarnet kom loss med lila-vita-blå bitar medan den med rött-gult-orange-guld bygger på gemensamma beslut.
Jag fick fria händer med min gröna sida. Och när vi kommit så långt fanns inte så många bitar kvar, mest silver, och blått och några orange. Med en mosaiksax klippte jag smala bitar till hörnen och på överkanten lade vi ett lager med guldaktiga bitar. Rätt OK, tyckte vi nog att det blev, med tanke på att det var första försöket.
Tack säger jag i min tur!
Det där ser ju väldigt roligt och pilligt ut, något för 12-åringen och hans mormor, skulle jag tro. Treåringen kanske är för liten ännu, men vill säkert vara med och bestämma.
Det blev ju väldigt personligt och vackert det ni skapade!
För att inte tala om det som Christina hade skapat! Himmel, så duktig hon är!
Go for it! Det är hur roligt som helst och treåringen kan alltid sortera färger. Det är en hel vetenskap det också. Om man går in på länken Stribergs Station på andra raden i mitt inlägg kan man se olika kursdeltagares alster också. Mycket inspirerande, som sagt.
Jag undrar jag… om inte dina barnbarn ligger i sina sängar och funderar på morgnarna, är dom inte lite sjuka, lite ont i halsen kanske. Det är nog roligare och säkert lika lärorikt att vara hos dig. Hur mycket geometri innehåller inte mosaik?
Kan jag väl aldrig tro… Eller när jag tänker efter sade barnet i fråga något i stil med: ”Jag tror jag ska vara sju i morgon också.” Hmmm.
Jag tycker att ni var duktiga! Risken med att börja med ett hundhuvud är nog att det kanske slutar med att man står där med hundhuvudet.
När vi köpte huset vi bor i ingick en kruka i mosaik, samma som i ena badrummet, som kvinnan som bodde här hade gjort. En rund kruka. Och det ser faktiskt inte så svårt ut. Eller är jag överoptimistisk?
Tack! Det är nog inte så svårt om man kan det:-) Vi är ju verkligen nybörjare, som prövar oss fram och om det dyker upp någon kurs i vår ska jag absolut haka på. Rund kruka låter avancerat!
Jag hade underskattat problemet med ojämnt underlag. Det syns tydligast på överkanten, hörnet längst fram på sista bilden. Men jag tänker mig att om man sätter en krukväxt i krukan och lägger ett av bladen över det hörnet, så…