”Bra” är kanske att ta i, men det är klart att det alltid är intressant att undersöka ett lands sjukvård, från insidan så att säga. Och ett tacksamt bloggämne är det ju.
Vi tar det från början: Det var i Jaffa, sägs det, som Noaks son Japheth slog sig ner när han klev i land från arken (korrigera mig gärna, biblisk historia är inte min bästa gren).
Jaffa är en av världens äldsta städer. Under några tusen år, när Jaffaborna såg ut över den här vyn, fanns här bara sand och möjligen några tält. I alla fall vid de tillfällen då någon beduingrupp råkade vara i trakterna.
Tel Aviv är bara drygt hundra år och det byggs för fullt överallt. Det är en kort promenad mellan Tel Aviv och Jaffa (som hör till Tel Aviv i dag). Jaffaapelsiner finns det förstås!
När man sedan går tillbaka till Tel Aviv går man längs stranden och då ligger det nära till hands att ta ett dopp, eftersom vinden är ljummen och vattnet varmt. Jag hittade en bunkerliknande byggnad med låga entrevalv – verkligen inte avsedd som omklädningsrum, men i brist på annat… När jag var klar för havet nappade jag åt mig handduken, reste mig upp precis lagom mycket för att för att ta mig ut ur genom det låga valvet, men märkte inte att ett vasst armeringsjärn stack ner en bit, lagom för att skära upp ett långt jack på sidan av huvudet.
Därför ser nästa bild i min kamera ut så här. ”Triage” betyder prioritering mellan olika akuta olycksfall. Jag fick både snabb och professionell behandling så länge det var lite osäkert hur pass illa det var och sedan fick jag – vilket ju är helt enligt triage-reglerna – stå tillbaka för mer akuta fall.
Visst känns det tryggt på något sätt med samma halvvissna yuccapalmer på sjukhusen oavsett var man befinner sig!
Nu uppträder jag så värdigt jag kan med halva skallen rakad och sju prydliga stygn i en lång stege. Turligt nog är jag rätt haj på att linda snygga turbaner. Vackra sjalar finns det gott om för ändamålet. Och röntgenläkaren som kollade resultatet av datortomografin hävdade att ”It looks beautiful”. Så då måste man väl vara nöjd, tycker jag.
Vilken oerhörd otur, men tur att du fick så snabb hjälp. Jag vet att det blöder något enormt från huvudet också. Hade det hänt i Sverige hade någon väl stämt någon för det. Kommun, byggföretag, länsstyrelsen eller vad det nu kan vara. Det kunde, som sagt, inte blivit något blogginlägg alls…
Ta ett kort av dig i turban så jag får se :-)!
Ingrid
Jag blev jätteförvånad över att det fullständigt forsade blod ur skallen. Dottern (hon på apelsinbilden) gjorde snabbt en tryckförband av en långsjal, så det värsta stoppade. Tror inte att det skulle vara framgångsrikt att stämma någon i det här fallet, för det var liksom lite avstängt, det där området… Nu får jag bara vänja mig vid turban, tills håret växer ut, för det där ärret ser rätt skräckinjagande ut!
PS. Det kanske blir någon turbanbild så småningom. Kanske.
Det gäller att befinna sig i ”civiliserade” trakter, dit Tel Aviv ju räknas, när man råkar ut så där!
Min reskompis som spräckte skalpen när vi var i Laos förra året fick kämpa emot att bli förd till sjukhus med tuktuk tills jag anlände och avstyrde. Med nagelsax och plåster samt sinnrikt tryckförband lyckades vi få stopp på det ymniga blodflödet och det något breda ärret döljs numera effektivt av frisyren. Och vi fick inga räliga baciller med hem.
Man är inte välkommen till svensk sjukvård utan bakterieprov när man nyligen varit på utländsk inrättning. Ibland är man inte ens välkommen till skånskt sjukhus om man varit på stockholmskt beroende på bakteriläget.
Hoppas få veta mera om Tel Aviv och dina öden och äventyr där!
Jösses vilken tur för din kompis att du var med! Och sjukhuset i Tel Aviv imponerade verkligen, både med sin professionalitet, sina resurser och den otroligt trevliga bemanningen.
Avslagen arm för inte så länge sedan. Och nu värsta skallspräckan. Du får kanske börja bli lite värdigt vuxen i dina rörelser. Men jag vet hur det är. Och mittensjön är ju lockande. Så klart att du hade bråttom.
Jag befinner mig vid samma sjö, men hos de Heliga Mariorna. Kanske skulle ta båten över åt ditt håll? Jag har blivit bekant med en fiskare som har en snabb båt. Nej, nu när jag googlemappar så ser jag att det blir väldigt långt. Och du har ju redan bästa möjliga sällskap och vården ser också ut att funka med prioritering av apparatur och personal istället för tjusiga miljöer (sa någon Filippa?) och dito vegetation.
Mina apelsiner är också ganska hårda där dom hänger utanför dörren till min cabanon (=liten cabane, mycket tydligare så – eller hur?). Bra att veta att de kan användas i tryckförband. Äta dem känns inte så lockande.
Tur att du inte besväras av generande hårväxt utan att den istället kommer att dölja konsthantverket vad det lider. För du gör väl det? Lider ordentligt? Kanske får roliga krumelurpiller, till och med? Tänk då på att om du tar dem så blir du aldrig värdigt vuxen – dvs stur.
Värdigt vuxna rörelser vore förstås en bra idé. Hur gör man? Finns det kurser i sånt för sådana som jag?
Är du säker på betydelsen av ”cabanon”? Pueblo betyder by, pueblito liten by och pueblon betyder stor ful by. Just sayin’.
Inte lider jag så vidarevärst. Jo, av att jag inte får tvätta håret förrän i morgon. Tur att jag i ett obevakat ögonblick stack in huvudet under kranen i korridoren på sjukhuset och spolade av de värsta blodkokorna. Sjukhusets rengöring fokuserade mer snävt på själva sårområdet. Men det knäskurade de desto grundligare innan de tryckte dig en kraftig häftapparat: KADONG, sa det i skallen och ont som sjutton gjorde det, för det där med bedövning är för tunnisar. Och inte fick jag några trevliga piller, så nu missbrukar jag vanliga gammaldags Aspirin. Minst två om dagen!
Sällskapet är bästa tänkbara, vädret underbart, maten är to die for (nä, god, menar jag) och jag skulle inte ha något emot att stanna ett tag. Men flyget hem går på söndag och det är väl bara att hänga med.
Kontrollerade detta med cabanon när vi spelade kula på torget idag (ja, igår då, men Selander måste man väl respektera?) Kan inte bli säkrare. Alla sa samma sak. Och då var det sju sexmannagrupper plus publik som utgjorde faktabasen. Vaga försök att hitta någon enda motsatt uppfattning gjordes på baren efter spelet, men utan resultat. Det heter så.
OK, verkar evidenzbasiert. Inför så mycket empiri böjer jag mig. Faktiskt.
Vilken dramatik! Vuxet värdigt lugna rörelser är att rekommendera men det ligger väl inte i generna precis. Jag tycker du ska ge 17 i att belasta sjukvården i de där länderna, de verkar behöva den själv, där också. Ta det väldigt lugnt nu, vill gärna ha hem dig helskinnad.
Väääldigt lugnt vare. Cyklar långsamt och kliver av cykeln vid övergångarna…
Cykla låter också livsfarligt och cykla långsamt är nästan värre, som att flyga lågt och sakta ungefär. Kanske du skulle låta folk leda dig.
Tänkte samma sak. Men vågade inte säga det högt…
Om jag leder cykeln i stället, blir det bra?
Inte alldeles säkert. Tänk på hur det gick för brevbäraren Francois i ”Fest i byn”.
Javisstja. Och nejvisstnej.
Ajajaj.
Japp. Utmärkt sammanfattning!
Om du lyckas finna en kurs i värdigt långsamt så hör av dig. Jag nappar på direkten och kommer med. Tack och lov att du hade hjälpen nära till hands. Synd att du inte hann doppa dig. För oss läsare var det inte helt fel att få bli delaktiga. Jag har aldrig varit i TelAviv tidigare. Jag är säker på att du passar utmärkt bra i turban.
Det är precis det som grämer mig mest: jag hann ju aldrig simma! Kanske, kanske jag vågar mig på ett kvällsdopp i kväll, men nu bär det av till Jerusalem om en stund.
Jag lovar att tipsa dig om jag hittar en kurs i hur man anlägger ett värdigt rörelsemönster!
Ta det lugnt och dundra inte in i klagomuren med full kraft.
Nejdå. Jag tassade fram lite försiktigt och klagade bara lite grann och så backade jag därifrån, lika försiktigt.
Jaha, det var inte lätt att koncentrera sig på Jaffaapelsinerna när du utlovat inblick i sjukvården … Sjal på huvudet är förvisso snyggt, men det var väl onödigt att sy i skallen för att få vira? Hoppas det läker snabbt och att du kan bada trots stygnen!
Hoppas jag med. Sista chansen i morgon bitti och det vore ju trevligt att kunna rapportera ett dopp i semesterbadarklubben!
Jag tar på mig uppgiften att hitta på nya teman för november. Då tänker jag att vi kan behandla följande ämnen:
2/11: Skrämmande! (Det är ju Halloweentider)
9/11: Handen på hjärtat.
16/11: Leva länge.
23/11: Finurliga lösningar.
30/11: Förberedelser …
Jättebra, jag blev plötsligt orolig att det kanske var min tur, men jag har ju inte ens hunnit med dagens tema. Trevliga förslag!
Kära nån … tassa nu försiktigt hemåt, lugnt och fint, så ses vi nästa vecka! Kram!
Nu blev jag verkligt förvånad. Trodde det var kompisen Eva som var det trevliga sällskapet. Inser att det är dottern som är det. Och där kan man ju inte ha några som helst invändningar.
SG: Sååå lika är de väl ändå inte?
Tack Eva; jodå, jag tar det försiktigt och alla i min omgivning är mycket uppmärksamma på varje steg jag tar. ”Se upp för trappsteget!” ”Akta huvudet!”
Men aaaaah! Och aj. Men du är så cool och jag är övertygad om att du är assnygg i turban!
Fördelen med turban är att man inte behöver bekymra sig om någon frisyr. Nästan så att man skulle kunna tänka sig det även utan halv rakad skall.
Jag måste säga att rubriken till inlägget är på pricken rätt – och banne mig om inte den insikten har gjort mången människa nästan lite förtjust över allehanda olyckor som t.ex. hål i huvvet.
Visst är det en liten tröst i eländet! Hmm, kan kanske blogga om’et, tänker man och då känns det inte fullt så dystert.
Men uj… varmt och sol och apelsiner (eller är det inte grapefrukt?) men hårda armeringsjärn!
Ja, det är attan vad det forsar. När jag fick hål i huvet på Sveavägen (järngrunka föll från byggnadsställning) ställde någon butik ut en pall åt mig och främmande snäll dam tryckte min scarf mot såret (trots det var det jättepöl på trottoaren) tills ambulans kom. Men jag blev bedövad och sydd, inte ihophäftad! De kanske har ändrat här också numera.
Du kan ev vänta dig en liten förtjockning på skallbenet, det har jag. Extra skydd, tänker kroppen, om man skulle dänga i någonting just där en gång till.
Så om man slår i huvudet tillräckligt många gånger och på olika ställen (på huvudet) får man med tiden en inbyggd cykelhjälm, liksom? (Nejdå, jag tänker inte testa!)
Ibland undrar jag om ögonen verkligen har fått sin ultimata placering under evolutionens gång. Tur att det inte blev värre, men illa nog när man är ute och reser.
Hade inte varit så dumt med några ögon till, i nacken, t.ex. Men om jag hade haft ett tredje öga uppe på huvudet hade jag nog inte haft det längre…
Aj då. Att skada sig är aldrig roligt och ännu mindre roligt om man är utomlands. Tur att det inte blev värre.
Det skulle sitta fint med en bild! Alltså, utan mössa eller turban. ;)
Du menar en bild på mitt scary scar? DET är alldeles för läskigt och jag klarar knappt att se bilderna själv. Kanske när det läkt lite grann…