Lördagstema idag är engagemang. Och ja, som det ser ut i världen i dag behövs det verkligen engagemang på alla håll och kanter. Mest för miljön, tycker jag. Men när alla lobbyister och intresseorganisationer sagt sitt verkar det inte finnas några problem alls, så det är bara att fortsätta som om vi hade obegränsad tillgång på jordklot.
Det finns inte många ålar kvar i världen, men försök att få fransmännen att sluta fiska glasål, dvs ålyngel, så får ni se!
Så tänkte jag i dag när jag hörde en representant för Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) som försvarade den hårdhänta utfiskningen, bland annat genom bottentrålning, av våra vatten.
Vi har sett utredningar, sade han, som visar att bottentrålning inte är något problem. Tvärtom: övergödningen blir ett ännu större problem om man inte bottentrålar. Övergödningen kan leda till snabbare bottendöd, nämligen… ”Men mänscha!” Sa jag till bilradion. ”Då är det väl övergödningen som är problemet, eller hur?”
Så mitt blygsamma engagemang är att försöka hålla koll på miljöaspekter på det jag gör och att klimatkompensera så generöst jag bara orkar om jag någon gång flyger och att se till att köpa någorlunda OK produkter ur miljösynpunkt.
Som de här räkorna som fick vara med om ett helt annat slags engegemang, nämligen ”engagement”, en liten förlovningsfest när yngsta dottern förlovade sig nyligen. Man tar ett pepparkaksmått och trycker ut lite brödbitar av någon lämplig sort – i det här fallet blev det smörstekta hjärtan av vetesurdegsbröd. (Smörstekning är onödigt krångligt. Ta något gott bröd, bara, som det är.) Så lägger man på ett salladsblad, ett par räkor och lite skagenröra och vips har man en förlovningsmumsbit!
Miljön och kärleken, se där två rimliga anledningar att engagera sig!
Livsrummet har givit oss oktoberlördagsteman som finns ovanför under rubriken ”Lördagstema”. Övriga lördagsbloggare är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas musikanta Olgakatt, Pysseliten. Byfånen har dock tagit långledigt, men Musikanta som pausat ett tag är tillbaka på banan.
Kompostera mera!
Jag har tänkt bort det där med flygsemester, delvis av miljöskäl.
Ska bli!
Vem är den lycklige?
En klok och gullig kille som heter Ben. Han bor i London men söker jobb i Sao Paolo för att kunna vara tillsammans med dotra som jobbar där på ett treårskontrakt för Sandvik. De har hängt ihop i ett och ett halvt år nu och verkar trivas bra ihop.
Vilken himla trevlig idé med hjärtsnittar! Den idén lånar jag nån gång!
Låna på, bara! Man kan nog välja lite av varje som pålägg, men just de där räkorna råkade passa så bra i formen. Annars går det till exempel att spritsa något ostjox på hjärtana och lägga på en rädisros eller bre på hummus med någon liten persiljebukett eller…
Jo visst handlar jag klimatsmart men det känns lite kluvet med kravmärkta grönsaker från andra sidan jorden förpackade i plastpåse.
Ja, det ställer ju krav på oss konsumenter, som aldrig förr. Häromsistens föll jag i begrundan över en burk ekologisk honung. VAD kan det månne innebära, om man utgår från att honung består av honung. Dresserade bin som undviker besprutade blommor?
Nåt sånt antagligen … eller inte.
Dessutom har jag för mig att den där ekologiska honungen är från Nya Zeeland så där for den miljöaspekten. Burkarna har knappast simmat hit.
Kul med förlovning! Och finurlig garnering med räkorna.
Honung per flaskpost… Nä, troligen inte. Dessutom hörde jag häromdagen att den flytande honungen utsatts för omild behandling för att bli flytande (och därmed förlorat en hel del nyttiga egenskaper). Det är tydligen bara akaciahonung som flyter naturligt. Som sagt, det är inte lätt att vara konsument i dessa tider!
En trevlig och bra måg är bra att ha. Vi har en sån.
Jag samlar på såna:-)
Här i landsorten sopsorterar vi i alla fall. Det är mer än vad ni gör i Stockholm. Har väldigt svårt för att slänga glas och konservburkar i de vanliga hushållssoporna när jag är uppe i Mälarhöjden. För att inte tala om alla plastförpackningar som går samma väg! Så jag har inte ett dugg dåligt samvete för att jag inte köper kravmärkta bananer som är dubbelt så dyra som vanliga…
Snittarna var härliga att titta på och smakar säkert likadant. Säger som Marianne, de ska jag kopiera någon gång.
Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen.
Ja, Stockholms stad ligger verkligen efter när det gäller sopsortering. Och lätt är det inte att vara renlärig. Jag har alltid diskat ur glasburkar och lagt dem i glasåtervinningen, men nu läser jag någonstans att det bara är flaskor som ska tillbaka. Burkar har liksom fel slags glas. Men? Kan det verkligen vara så?
Här på landet är det välordnat värre och ibland har jag bakluckan full med plastburkar och annat från stan, för att slänga här på den stora fina återvinningsanläggningen i Avesta, bemannad med hjälpsamma killar som vet vad precis varje liten pryttel hör hemma!
Grattis till dottern förresten! Hoppas Ben hittar ett jobb i Brasilien med det snaraste!
Ingrid igen
Tack! Så tokkära som de verkar kommer det att lösa sig på något sätt!
Kärlek är BRA engagemang!
I Stockholm blir i alla fall alla sopor som inte går till återvinning av ”eget slag” fjärrvärme och återvinns ändå och resterna som blir över sorteras in på rätt ställe.
Snittar med Skagen är mums!
Vi människor är mästare på att blunda för verkligheten, (fiskerinäringen, frakta vatten i flaskor när vi har vatten i kran, men det går inte att frakta till Afrika…, slänga bort saker som fungerar, mobiltelefoner till exempel, mobbing…) här finns många exempel där jag kan engagera mig till tusen! Slutar därför nu.
Fortsatt skön helg!
Tack! Visst finns det ett och annat att engagera sig i, det har du så rätt i! Men svårt är det att veta hur sjutton man ska göra. När jag pratade om mina planer på en kompost som man kan mata med allt matavfall protesterade någon och sade att i så fall, om alla gör så, då måste vi IMPORTERA sopor för att få material att göra biogas av. Suck!
Men just det! Lite engagerad i miljön är jag väl … Komposterar, handlar i möjligaste mån ekologiskt och sedan en tid tillbaka försöker jag äta kött bara en dag i veckan – också av miljöskäl! Förlovning hoppade vi över en gång i tiden över, vi slog till på direkten och gifte oss. Trodde nästan vi var före vår tid, men det är ju kul att man fortfarande förlovar sig!
Det känns ju lite retro, förlovningen, men det verkar vara vanligt igen bland ungdomar. Mina tre barn har alla valt varsin modell, äldsta tjejen: samboskap, mittenkillen: barn först, bröllop sedan och nu minstingen med förlovning först.
Och försök snacka med skåningar om att ålen är utrotningshotad! Jag har försökt. Det gick åt väldigt mycket plåster till pannan den dagen. Så sent som förra året var min sambo bjuden på ålagille i Skåne. Han fick inte åka.
Blä,
Jag vet! Men vad gör man? Tjatpedagogik, hotpedagogik, mutpedagogik… Ja, det är väl det som krävs i väl avvägda doser!
Jag är skåning i Skåne och har slutat äta ål sedan minst 10 år! Ryser när jag ser rökt ål på ett julbord…..( även om det är vansinnigt gott men jag lever på smakminnet).
En skånsk ålambassadör, vad bra! Och gott är det ju, men man får göra som du skriver, leva på minnet. Och bråka med dem som ännu inte insett hur nära utrotningen ålen är. Själv blev jag brutalt upplyst om det när jag bjöd utländska gäster på ål för fem, sex år sedan. Och jag är tacksam att de inte var artiga och lät bli att berätta för mig om hur det är med ålarnas hotade situation.