Är det bara jag som är trögfattad när det gäller vädret? Jag läser i förväg om resmålets 20-24 plusgrader, men tycker ändå att det är lika bra att behålla tröjan på när jag kliver av planet, den är ju av tunnaste ylle. Den åkte av rätt snart, kan jag berätta. Men så där har jag gjort ofta. Till och med när jag reser till ställen som jag känner till och där jag VET hur varmt det är. Klär mig olämpligt varmt på resan och tänker att det blir nog bra, det kanske är lite blåsigt. Som om jag inte riktigt kan föreställa mig temperaturskillnaden.
Och apropå trögfattad hann jag tänka lite fel, när en kvinnlig röst välkomnade oss ombord på planet i går, med orden: ”This is you captain.” He, tänkte jag, flygvärdinnan behagar skämta? Men så insåg jag att det var en kvinnlig pilot. Jag har flugit rätt mycket men det här var faktiskt första gången jag stötte på en kvinnlig kapten för besättningen. Undrar hur många det finns. Bild fick jag gärna ta. 
Men jag glömde förstås fråga vad hon heter.
Nu är jag alltså på den ö som Unamuno förpassades till från jobbet som rektor vid universitet i Salamanca 1924 eftersom diktatorn Miguel Primo de Riveras inte gillade honom. Jag kan inte mycket om Unamuno, men blev lite nyfiken på honom och hans fru, Concepcion. Och när det nu finns ett Unamuno-museum på ön kan man ju passa på att besöka det. Om inte annat för att jag tycker det är spännande att se hur man löser det där med ett museum om någon som är mest känd för sina idéer. Turligt nog är han också känd för sin origami, så man kanske har en chans att se hans ”kloka fågel”, eller något annat av hans verk.
Det där låter mycket trevligare än den utlandsresa Hyttis och jag alldeles nyss avslutade.
Det visar sig att så kallade internationella svarsporton inte finns längre. Hur gör man då om man ska skicka inbjudningar till seminarier till norrmän (som jättegärna kommer på sådana) om man inte kan sätta porto på de svarsblanketter där det redan stor ”Porto betalt”?
Jo, man anträder en utlandsresa. Vi startade 11.30 i förmiddags och nu är vi hemma. Sex kilometer in i det land där norrmän bor finns det en Co-op/Prix-butik där man kan köpa obegränsade mängder frimärken. Vi köpte 50 stycken, lånade muggen och vände sedan hemåt. Vi tror att det kan vara något slags rekord i minimalistisk utlandsresa.
När åker du hem igen? I morgon?
Men visst är det total skandal att det inte finns svarporton längre. DET borde väl EU kunna fixa. Till och med för Norge!
Eller kanske så här: Det borde ju Norge ha – dom som inte är med i EU?
Nävisstnä. Det var ju här i Sverige vi skulle kunna köpa dem. Att användas i Norge. På kort till Sverige.
Jag har nån gång i tiden slagit Gurras utlandsreserekord. Vi var några scouter som skidade över gränsen och vände efter ett tag. Jag minns inte så mycket, men det var ganska kalblåst på mitten sådär så att det var is med sten i och våra träskidor var inte så förtjusta.
Och ni var rätt unga låter det som. Då kunde det ju vara lite extra kul att kunna komma hem och berätta att ni varit utomlands.
Skoj med en kvinnlig pilot. På Skavlan häromsistens medverkade en sådan. Undrar hur många de är, i trafikflyget nuförtiden alltså. Att det fanns kvinnliga stridspiloter senaste världskriget känner jag till.
Jag var på den där ön för sisådär 22 år sen. Tröja var inte alls dumt att ha om kvällen, rent av den regniga dagen.
Men när jag var på Teneriffa nu i slutet av november gick det bra med en viskossjal.
Jag säger bara Worrals. För det var väl så hon hette Biggles kvinnliga motsvarighet? Men vad intressant att Skavlan intervjuar en kvinnlig pilot. Var det ”bara” för att hon var just det, eller var det något annat som var anledningen?
Jo, tröjan kommer fram igen på kvällen, men mitt på dagen igår var den rätt obehövlig.
Worrals! Luftens Fröken Sprakfåle. Jag vet inte om det var så mycket bättre förr. Dåtidens Barbie och My Little Pony var nog egentligen rätt så unkna, de också.
Biggles och tjejer, ett speciellt kapitel. Det anses allmänt att Ginger var Biggles tjej. Dom höll det för sig själva och då var det OK. Men vilket liv det hade blivit om de kommit ut ur gard… cock-piten.
Menar du att min hjältinna inte var den rakryggade, rättrådiga och dådkraftiga kvinna som jag minns henne som? Menar du att jag ska bli tvungen att leta upp någon Worralsbok och läsa om? Ja, det menar du tydligen.
Kan väl vara bra litteratur vid poolkanten? Läs hela listan här:
Fröken Sprakfåle
Fröken Sprakfåle växer upp
Fröken Sprakfåle på grönbete
Fröken Sprakfåle förlovar sig
Fröken Sprakfåle byter namn
Unga fru Sprakfåle
Sprakfålen tar farväl
Inga-Majas baby
En liten Sprakfåle till
Sprakfålen tar semester
Susanne på egen hand
Mamma opp i dagen
Susanne och en ann
Susanne i prästgården
Susanne i hushållsskola
Susanne som barnsköterska
Susanne står brud
Erik har sista ordet
Heja Peter
Susanne och Pricken
Susanne i Vällingby
Amanda som filmstjärna
Susanne på sommarnöje
Peter gifter sig
Susanne och ungarna
Faster Susanne
Susanne far till Rom
Vi sprakfålar
Familjen Sprakfåles nya baby
Det finns ingen som du
Hallå Sandra!
Lyckans station och andra sagor
Randi från Cirkus Brauman
Sju år med Artur
Skicka hem n:r 7
Oj. Jag tappade nog kontakten med Fröken Sprakfåle (som borde heta sparkfåle, tyckte jag – vadå sprak?) någonstans vid grönbetet.
Jag flyger visserligen inte en gång i veckan som
denen del, men jag har heller aldrig träffat på en kvinnlig pilot. Härligt att det finns några i alla fall – och henne skulle jag haft helt förtroende för bara på grund av utseendet. Kul att du fick ta ett kort!Nu får jag nog i alla fall googla på Unamuno så jag får en
sustningsusning om vem han är.Kram!
En detalj som jag noterade med den kvinnliga piloten var att hon välkomnade ”Mina damer och herrar och alla barn”. Första gången jag hör det! Själva flygande är jag inte riktigt kapabel att bedöma, men det kändes lugnt och tryggt hela tiden.
PS: Kolla Örjans länkar till förra inlägget, där finns lite Unamunoiana.
Det är lite jobbigt med den här bloggen att man inte kan förhandsgranska eller redigera. ”som en del”, ska det förstås vara, men det begrep du väl. Och ”sutsning” är ett helt nytt ord märker jag (du som översättare kanske kan ha nytta av det i något sammanhang) – men man förstår nog bättre här om man tar bort teet…
Jag kan samtidigt passa på att erkänna att när jag avlade skrivmaskinsprov år 1958 fick jag A i snabbhet och C i noggrannhet.
Jag vet. Kollar WordPress-hemsidorna då och då för att hitta en diskussion om detta eller en begriplig beskrivning av vad man ska ha för tillägg, eller vad det kan vara. Tack för påminnelse!
Märkligt, jag som flyger så sällan har lyckats få flyga med flera kvinnliga piloter, jag trodde det var ganska vanligt.
Är det där dom är? I Moratrakten?
Acknej, men i Europatrakter förekommer dom då och då.
Åh. Säger bara det. Så härligt! Grassera ordentligt, kära du!
Grasserar för fullt!
Jag råkade en gång vara med på en flygning där det var Herr och Fru Nånting som satt framme i cockpit, hon var kapten på flygningen och han styrman, eller first officer som den engelska titeln lyder.
Visst är det vanligare med män i cockpit men det är inte så ovanligt att jag lägger särskilt märke till det längre.
…så ovanligt med kvinnor…
Det gick lite för fort där
Märkligt slumpvis urval av piloter som jag råkat ut för! Hoppas Herr och Fru piloter lyckades hålla familjegrälen på marken!