Vad sägs om lite historia? Idag är det 293 år sedan vi (alltså Sverige) förlorade delar av Pommern, söder om floden Peene och öster om Oder, samt öarna Usedom och Wollin. Det var i fredsavtalet med Preussen i Stockholm den 21 januari 1720, i den allmänna uppstädningen efter Karl XII:s krig.
Och så har vi ju det här med den amerikanske presidentens ed i dag. Egentligen är det ju redan avklarat, eftersom den 20 januari är ”rätt dag”, men det var en söndag så Obama genomförde en miniceremoni i går och så körde han det igen, mer publikt, idag.
Förr i tiden var det den 4 mars som gällde, fram till Franklin Roosevelt, som var den första som svors in i januari. Han bytte från den 4 mars till den 20 januari 1937, eftersom alla började tycka att det annars blev lite väl långt mellan valet i november och presidenteden.
USA:s första president, George Washington, svor presidenteden i New York (eftersom Washington ännu inte blivit huvudstad) den 30 april, 1789, på en balkong vid Wall Street i New York.
Thomas Jefferson var 1801 den första som avlade eden i Washington, D.C. och hans tal var det första som trycktes i tidningarna.
John F. Kennedy var den första som lät en poet att läsa vid ceremonin. Robert Frost skrev en dikt särskilt för tillfället, ”Dedication”. Men i det skarpa solljuset kunde han inte läsa den utan tog något som han kunde utantill i stället: ”The Gift Outright”*. Dålig tonträff, kan man tycka, eftersom dikten kan uppfattas som kolonialistisk och hänsynslös mot Nordamerikas urbefolkning.
Bill Clinton var 1997 den första president vars ceremoni sändes på internet.
Och så har det förstås varit en uppmärksammad nyhet att Barack Obama blev den första afro-amerikanska presidenten, vilket dels – förstås – är en god nyhet och dels inte borde vara en nyhet överhuvudtaget.
*The Gift Outright
The land was ours before we were the land’s.
She was our land more than a hundred years
Before we were her people. She was ours
In Massachusetts, in Virginia,
But we were England’s, still colonials,
Possessing what we still were unpossessed by,
Possessed by what we now no more possessed.
Something we were withholding made us weak
Until we found out that it was ourselves
We were withholding from our land of living,
And forthwith found salvation in surrender.
Such as we were we gave ourselves outright
(The deed of gift was many deeds of war)
To the land vaguely realizing westward,
But still unstoried, artless, unenhanced,
Such as she was, such as she would become.
Glest med kommentarer. Det kanske inte finns så mycket att kommentera.
Jo, det måste det ju finnas. Den första. Eller den sista. Jag kommer på alldeles för mycket. Kan inte välja mellan ett stort antal infall. Vet inte vilket jag ska prioritera – eller förförstliga. Nej, det får nog vara. Säger som man plägade säga innan alla blev mediautbildade: ”Inga kommentarer”.
Very topical, som alltid, SG. Dagens första kommentar var väl väldigt välfunnet!
Ja, så det kan hampa sig!
Eller: ”Som det kan toka sig!”
Uppgift: Varifrån kommer citatet?
Ange: 1. Manlig skådespelare. 2. Lokalens typ. 3. Årtionde.
Läste det först som en fråga om var jag hittat citatet i inlägget, dvs dikten av Frost och den kommer från diktjakten, eller http://www.poemhunter.com/poem/the-gift-outright/
Men så insåg jag att det var citatet i kommentaren du menade och det skulle kunna vara Lars Hjärtner i dramatiseringen av Johan Olov Johanssons novell ”Änglaknäpp”, framförd på Tvåbo-tunet för några år sedan. Men å andra sidan minns jag citatet lite annorlunda så jag garderar med X.
Inte fullständigt, men så gott som helt, fel. Vi avvaktar svar från världen i övrigt.
Jag råkade svara på fel ställe. Se annat inlägg.
Jag har faktiskt en samling av Robert Frosts dikter som jag fick av min amerikanske fästman när jag fyllde 21. Kanske det är dags att börja titta i den och läsa några dikter. Han gillade Robert Frost.
Ingrid
Jag tror han var mycket uppskattad, rikspoet och allt. Men just den där presidentceremonin blev kanske lite fel. Men han var mycket gammal då och fick solen rakt i ansiktet – eller värre, på texten som han skulle läsa från ett vitt papper. Så det var ju en nödlösning att läsa något han kunde utantill.
Det man spontant får i huvudet är väl Tvättomaten. http://www.youtube.com/watch?v=3IvElmA3LwY Skådespelare Jan Malmsjö, lokal: tvättomat, år: 1970.
Vi tyckte den var hejdlöst kul på den tiden och lite kul är det att återse den nu.
Man tager vad man haver, var det ja!
Och någon ska ju vara den första…
Och så har vi ett svar på Skogsgurras fråga här ovanför! Bravo Barbro!
Och tack för titten – jag bodde utomlands 1970, så för mig är det första gången jag ser den.