Det är inte ofta jag köper kläder. Och det är ännu mer sällsynt att jag bloggar om det. Det har nog inte hänt förut, men nu: varsågoda, se här mitt senaste inköp!
Det är en slags tunika i jersey, med ett finurligt mönster i olika grå färger nertill. Sitter snyggt och är väldigt bekväm. Färgvalet är kanske inte så originellt. Det är som syrran säger. Om vi någon gång vågar lämna den trygga svarta färgen kastar vi oss ut i djärva färgorgier som knallgrått eller chockbeige. Egentligen borde jag kanske visa ett foto när jag har den på mig, men det funkar inte för då kan man ju inte se det viktigaste.
För det intressanta med denna outfit är varken färgen eller modellen utan en liten, liten detalj. Kolla noga på bilden. Kanske man måste klicka den större för att kunna se riktigt. Synd det inte ändå? OK här kommer en förstoring.
Nej, det är inte märket jag menar. Vad kan det då vara? Jamen precis! Storlek 38. Det var när jag märkte att krympmalen hade gått hårt åt mina kläder i storlek 42 som jag började fundera på att göra något åt saken. Och med hjälp av en mirakelmetod har jag alltså lyckats minska storlek 42 till 38. Samt, vilket egentligen är viktigare, fått ner blodtrycket till acceptabla nivåer.
Metoden är helt suverän. Knepet är nämligen att man ska se till att göra av med fler kalorier än man stoppar i sig. Och det gör man genom att röra sig lite mer och äta lite mindre. Smart va? Och i morgon är det invägning så då får jag veta hur många kilo det handlar om och hur långt det är kvar till målvikten. Återkommer…
Grattis!
Och guvaenkelt, suck. -1 kg.
På mitt gym är löpande bandet trasigt, och jag har just kommit på att det står RPM på apparaterna, inte R.I.P.
Svärmor hälsar, jag har just varit där. Hon skickade med tre burkar havrekakor och skulle till att baka siktkaka.
Kämpa på. Det finns inget löpband på gymmet där jag tränar. ”Ut och gå”, säger dom, ”det är mycket nyttigare och roligare!” Men havrekakorna, ja hur sjutton gör man med dem? Där har jag ingen bra lösning. Jag vet i alla fall att jag inte kan motstå dem. RPM? Rör På Musklerna?
Jo jag vill gärna gå ute i naturen men det är lite mycket natur nu: http://www.dt.se/nyheter/mora/1.5326381-alg-jagade-tva-vargar-inne-i-byn
Och det är lite tråkigt att gå ensam så lånade en ljudbok, det var 14 cdskivor (suck) och cdspelaren var väldigt försvunnen. Men jag går så gått det går ändå.
Om det inte funkar med ljudbok på CD kan man fundera på nästa kapitel i den kommande succéromanen medan man går… Till exempel.
Ja just ja, hm.
Snyggt!
Tackar!
Du måste visa HELA tunikan! Helst på dig själv i en snygg pose! Det där duger inte ;)
Bra gjort med krympningen!
Lugn, bara lugn! Tänkte kanske våga mig på någon bild när jag närmar mig målvikten. Och krympningen har varit förvånansvärt smärtfri. Sedan gäller det ju bara (”bara”) att stanna kvar där på den nya nivån.
Älskling! Jag krympte bar.. öh mig själv.
Redaktörn har inte klagat ännu i alla fall. Det kan rentav slumpa sig så att han tappar något kilo av bara farten.
Heja – vad du varit duktig! Men ta inte i så du försvinner, det vore synd.
Ingen risk Margareta! Det finns mer att ta av men jag tänker hejda mig om sisådär två-tre kilo.
Den där tunikan ser ut att vara riktigt snygg, helt i min stil. Och jag brukar ju ärva kläder av dig men nu är det ju lite tvärtom. Så nu får jag väl lägga på ett kol, eller av. Vill du ha tillbaka något? Jag tror jag har kvar en gammal Brüsseldräkt.
Den grå flanelldräkten?! Finns den kvar? Jösses, jag skulle ju kunna ta jobb som Brysselbyråkrat igen.
Men, tunika? Är det inte det som också kallas fläsktält?
Det är väl fel väg om man vill berätta om sin nyvunna lättja?
Jo, du har lite rätt i det. Jag har nog kvar av ”Åh-vad-den här-döljer-mig-bra-tänket”. Ska öva på mentala bilder av mig själv i något åtsmitande…
Tänk att man kan bli så glad av några kilon bort. Jag jublade i går när mina långbyxor från förr nästan ramlade av mig. Välkommen åter midja!! Bra metod i vänligt klimat och bästa träningskompisen har gett mig bra resultat :)
Jag bävar bara för vintern för jag har ingen lust att promenera på snö och is. Får väl bli extraturer (med buss) till gymmet. Eller nya broddkängor :)
Grattis till midjan! Jag röstar för vandringskängor med broddar. Det blir lite beroendeframkallande det där promenerandet och en dag med för få steg på stegmätaren är en förlorad dag.
hej jag undrar hur mycket du går för att gå ner i vikt i relation till hur mycket du gick innan du börjde med denna mirakelmetod?
Eva
Hej Eva 2. Välkommen hit! Förut gick jag en promenad då och då. Målet var väl en gång i veckan, men ibland blev det inte ens det. Nu försöker jag få ihop minst 8000 steg per dag, framförallt genom att gå i stället för att ta buss och tunnelbana när jag ska någonstans.. Ibland blir det uppåt 12000 och ibland 7000, men snittet ligger lite över 8000. Dessutom har jag lagt till minst två träningspass i veckan på gymmet (utöver yogan en gång i veckan som jag höll på med förut också). Dessutom kanske det betyder lite grann att jag skaffat en möjlighet att stå och jobba vid datorn. Tidigare satt jag mest hela dagarna. Det är alltså inga dramatiska förändringar av livsstilen, men förvånansvärt effektiva.
tack för det!
Då får jag allt knata på ett extra varv på kvällen. Jag har känt mig ganska nöjd med mitt gående (3,5km) till o så klart lika långt hem. Dessutom går jag en del på jobbet, jag får göra slag i saken o ta trapporna istället för hissen.
Det ser ut som om du kan vara rätt nöjd, tycker jag! 3,5 km x 2 = 7 km. Och så en del gående på jobbet. Det borde innebära att du får ihop åtminstone 7,5 km per dag, dvs 10 000 steg om du tar ungefär 75 cm långa steg. Väldigt bra, tycker jag. Men för sjutton, reclaim the stairs. Det skadar aldrig.