Karin Englund

Båten låg på land när jag plötsligt fick lust att ro. Ingen handräckning till hands. Då får man fundera lite, för den är rätt tung, den här lilla rackarn. Inget som jag tar under armen och bär iväg med.  Men jag har mina knep som jag gärna delar med mig av.

Den har förstås legat uppochned under vintern, så min första åtgärd blev lägga ut gamla däck så att jag skulle kunna välta den rätt utan att den tog skada. Det gick bra.

Sedan kom jag ihåg att kolla en liten detalj som vi glömt under tidigare år, nämligen bottenpluppen. Den där lilla runda grejen som ser ut som badkarsbottenpluppar gjorde förr i tiden.

Om man skjuter ut båten i sjön utan plupp blir det liksom en liten fontän när vattnet sprutar upp. Skulle man då råka sitta i båten blir man rätt blöt, kan jag berätta.

Jaha, då är båten på rätt köl och plupp på plats. Då är det väl bara att dra ner den i sjön? Ack, om det vore så lätt!  Jag knuffade och drog och lyckades förflytta den några millimeter. Fram med rullarna! Det var vår fars universalmedel så fort något tungt skulle flyttas. Rullar. Med runda rullar under går det rätt lätt att flytta det mesta.

Till exempel den här lekstugan som syrran, pensionären, redaktörn och jag flyttade för… ja kära nån, för rätt många år sedan.

Här flyttar jag lekstuga för fullt, med rullar inunder och långa metallstegar för att rullarna ska löpa lätt. Men jag använder en vinsch och det ska man ju verkligen inte behöva för en liten båt. Dessutom blir det lite väl effektivt med metallstege och rullar i nedförslut. Det kan gå alldeles för fort. Om lasten är tung har man inte mycket att sätta emot. Det är därför vi har en strandad val vid sjökanten.

Jag skulle ju inte ens sjösätta den, bara flytta på den lite när jag skulle klippa gräs och eftersom den är tung tog jag till lekstugearsenalen (utom vinschen, då) men jag insåg inte att den skulle sticka iväg på egen hand när det började luta.

Det är en fin gammal båt som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Nu ligger den där och vänslas med en al och jag använder den som plattform när jag behöver tukta alen lite grann. Alen och valen. Vi försöker betrakta det som en konstinstallation.

Men tillbaka till sjösättningen. Det gäller alltså att hitta något som man kan kontrollera. Rullar som gör det lättare att dra båten, men som inte gör att den sticker iväg på egen hand. Lagom stora rullar och inga metallstegar under är tricket, som på översta bilden.
När det blir utförsbacke kan man strunta i rullarna och lägga dit lite gamla bräder i stället. Och nu gäller det att skjuta på i stället för att dra. Lägg det på minnet. Man ska aldrig stå nedanför en båt som längtar till sjön. Skjut på bakifrån. När båten är halvvägs i vattnet kan det vara lagom att lägga i årorna och så skjuter man ut lite till och hoppar i och ror till bryggan för att förtöja båten.

Och då rekommenderar jag verkligen varmt en förtöjningsanordning som går snabbt och kan skötas med barnbarn i båten. Allt fixande med rep som ska läggas i dubbelt halvslag om egen part och sånt är alldeles onödigt. En fast ögla i bryggstoplen och en vahetere – fästögla? som man bara hakar dit med en hand. Mycket praktiskt!

Tja, då har jag lärt er allt jag kan om sjöfart och båtliv. Det gick väl fort och bra?