Schweizarna röstade nej till att köpa stridsflygplanet Gripen E från Sverige. När det stod klart att nej-sidan vunnit började spekulerandet i svenska medier varför det blev så galet.
Kan det ha varit den svenske ambassadörens fel, han som med stor noggrannhet och målande beskrivningar kartlade centrala aktörer på nej-sidan? När de förolämpande formuleringarna om en del politiker kom ut, hoppade ledande kristdemokrater av Ja-kampanjen, som därmed försvagades.
Eller kan det ha varit den schweiziska försvarsministerns själv, Ueli Maurer, en gång i tiden major över en cykelbataljon. Han lär ha drivit en ganska lam kampanj för Gripenköpet. Möjligen tyckte han inte att det där med stridsflygplan var så viktigt? Cyklar i stället, kanske?
Det sägs också att han fått kvinnorna emot sig efter ett ofta citerat uttalande. När någon damtidning intervjuade honom fick han bland annat frågan om det fanns några hushållsredskap som var äldre än 30 år i hans kök. Det kontroversiella svaret blev: ”Bara min fru!”
Jag undrar ändå om inte svaret finns på annat håll. Nej-sidans argument var inte så tokiga: Vad ska vi ha planen till, undrade de, vem är fienden? Ett neutralt land med Natoländer runtomkring – vem ska vi frukta? Behöver vi inte pengarna bättre till annat, som välfärd och vägar? Och om det ska satsas på ökade försvarskostnader – är då dessa dyra plan den bästa idén.
Det som förbryllar mig med den här icke-affären är allt ståhej innan kring det eventuella köpet (kolossalt viktigt för Sverige!) och Saab-chefens axelryckning när det inte blev något. ”O nej, det här påverkar oss inte alls?” Nähä?
Själv har jag nog bara redskap som är äldre än 30 år, som till exempel redaktörn. Och så har jag några som är mycket gamla. Den där översta hör till en äppelmosvagga. Men den där i mitten med ett liksom avlångt ägg till rulle; det undrar jag vad det är.
