Minns ni barnbarnet Sofia, hennes farfar, den gråtande fiskargubben och farmor Valborg som seglade iväg till Stockholm, medan Sofias föräldrar var på retreat i skogarna kring Nora, med strikt mobilförbud.
När fiskargubben och hans besättning vände hemåt hörde de på skeppsradion att det var några från deras hemtrakter som anmälts försvunna. Farmor letade fram sin mobil och satte den på laddning, för nu när de var nästan hemma, ville hon veta vad som hänt i världen under deras seglats. Hon stirrade förvånat på displayen.
”När skulle dina föräldrar lämna det där reträtt-stället” frågade hon Sofia.
”Inte förrän i morgon” sa Sofia.
”Men jag har över trettio missade samtal från din mamma här.”
”Tihi, då har hon ringt fast hon inte får!”
”Bäst jag ringer upp henne.”
Och så fick de veta att Sofias föräldrar tröttnat på retreaten, att de längtade efter Sofia, att de hade åkt hem till farfar och farmor och ringt sjöräddningen när de upptäckte att alla var försvunna, även båten.
”Bäst att ni ringer sjöräddningen igen och berättar för dem att vi är räddade så att de inte skickar ut någon helikopter eller så! Och kom ner på bryggan så ses vi strax!”
Ja, sedan levde de förstås lyckliga i alla sina dagar!
Och så måste det förstås vara en bläckfisk, som ser lite rädd ut. Varför? Jo, för det kommer en haj, såklart. Bläckfisken försöker peka med en av sina alla armar så att fisken ska förstå att den bör simma åt andra hållet.
Trevlig midsommarannandag!
Det vanliga midsommarfirandet i Bruksparken var inställt i år, eftersom det är ett evenemang som drar flera hundra personer.
Diskussionen om vilken som egentligen är Dalarnas landskapsblomma rasar vidare: blåklocka eller ängsklocka? Själv har jag alltid hävdad blåklockelinjen, men på senare år har jag börjat vackla. Visst är ängsklockan på många sätt en elegantare blomma? Fast blåklockan är förstås jättegullig, med sina lite bulligare former.
Fiskarfamiljen har jag för tillfället förlorat ur sikte. Men det är inget att oroa sig för, dom har det bra i sin båt och kommer nog att angöra en brygga innan kvällen.
Sådär, då har fiskargubben, hans fru och barnbarnet Sofia installerat sig vid Söder Mälarstrand och första begivenheten blir enligt barnbarnets önskemål stadshuset.
Dessutom ligger ju bron inte åt Riddarfjärden, utan på saltsjösidan så till och med placeringen är fel.
Jag hade tänkt ta med båten där ute på Riddarfjärden, lite till höger, men jag hoppar nog över det. Dom har inte riktigt hunnit fram ännu. Det kanske gör bilden lite obalanserad, men om man tar med i beräkningen att det där (på bilden lilla) höga vita huset bortom Västerbron är en tidigare statsministerbostad, kanske det väger jämnt?
Det här är en annan, tidigare variant på samma motiv, som jag egentligen gillar bättre, men det kan ta några dagars experimenterande innan det lyckas med den här mer chansartade metoden.
