Nu har flyttfåglarna vänt näbbarna norrut. Den svarta storken Priidu har redan flugit från Centralafrikanska republiken, genom Södra Sudan och är nu i södra Sudan (svårt med två länder som heter så lika). Storkkollegan Pirsu lämnade Kamerun den första mars och har redan hunnit en bra bit upp i Tchad. Skrikörnen Karin verkar däremot trivas så bra i Sydafrika att hon inte alls rör sig norrut.
Men fiskgjusarna då? Fiskgjusarna som man kunde följa i boet hela förra sommaren och där mamma Piret (aka Katharine) flög på vintersemester till det fina naturreservatet Zefah i Södra Sudan, hur har det gått för henne och de andra? Jag är kanske lite alarmistisk, men det ser ju inte riktigt bra ut att Piret inte rör sig ur fläcken. Hon är utrustad med en radiosändare som registrerar förflyttningar och de andra fåglarna rör sig i alla fall lite grann. Å andra sidan händer det att sändarna inte funkar riktigt, så vi får väl se. Pirets kompis Erika har också tillbringar vintern i Sudan och hennes sändare har krånglat lite, men nu har hon dykt upp vid Nilen, en bit upp i Egypten. Fiskgjusen Ilmar dröjer sig kvar i södra Angola.
Här är Piret i somras, när någon var uppe i boet för att fixa med kameran som följde fåglarnas liv. Piret övervakar det hela, lite oroad.
Nästa bild är från från augusti, då hon fick sin radiosändare och hon är inte alldeles nöjd med arrangemanget. Kartan över fåglarnas migration finns här. Och tidigare inlägg om fiskgjusarna finns lite varstans. En sammanfattning av förra sommaren hittar man här. Kolla videoklippet! Det är riktigt gripande.
Det började med den här katten som ser ut att hoppa från ner på Slussplan, fast den sitter egentligen fast på en tunn lina.
