Fiskgjusarna

Fiskgjusarna tredje säsongen

Fiskgjuseboet låg öde resten av förra säsongen. Små plantor började spira i stället för de fågelungar man kunde följa året innan. Vi får se vad som händer i år. Här är länken till kameran som är monterad vid boet, men den verkar vara urkopplad under vintern.

Tidigare kunde man följa fiskgjusarnas färd på en migrationskarta, men i år verkar de inte vara med. Örnar av olika slag, tranor och storkar finns med men ingen fiskgjuse.

Kanske lika bra, om det innebär att fiskgjusarna inte utrustats med sändare i år. För jag undrar lite om det inte var den där lilla radiosändaren som gjorde att det blev så sorgligt förra året.

Pirets kompis Erika dog i Egypten på hemvägen. I Erikas fall verkar det ha varit en olycka, men radiosändarna som fåglarna utrustas med uppfattas ofta av lokalbefolkningen som någon form av spionutrustning och fåglarna dödas.

Piret själv blev så försenad på våren att en annan fiskgjusehona hann före till hennes bo och hade väl Madis givit upp hoppet och så blev det som det blev.

För alla som följde Piret och Madis första säsongen blev det en minnesvärd upplevelse och den här lilla videon fångar mycket av känslorna för fiskgjusefamiljen.

 

Fiskgjusarna andra säsongen

Det händer mycket i fiskgjuseboet nu. Jag kommer att lägga in lite uppdateringar bakåt i tiden. Senaste händelserna ligger alltså överst.

7 maj

Nu verkar det vara Madis och Piret, till sist. De samsas gott i boet, är inte där samtidigt så ofta, men när de är det funkar det bra. De har parat sig de senaste dagarna och det är bara att hoppas på ägg framöver.

Här har vi det återförenade paret Madis och Piret i boet den 7 maj på kvällen. Kortet togs av Johanna Proksas, som lade ut det på Kalakotkasgruppen på Facebook.

5 maj

Piret har återtagit sitt hem från förra sommaren, efter stordramatik. Kanske för gott, men säker kan man inte vara. Striden har ju böljat av och an de senaste dagarna och var riktigt intensiv idag.

Det gick inte alltid att se vem som anföll, men enligt några observatörer ska Madis också ha klippt till Piret. Samt bjudit henne på fisk. Hoppet är nog ute för ägget som finns i boet. Piret har inte alls brytt sig om det. Madis har försökt ruva, lite halvhjärtat, men nu är han också ointresserad. De var inte samtidigt i boet samtidigt tidigare (utom möjligen för ett kort slagsmål), men nu kollar Piret kollar om Madis är på väg in för landing.

Och det är det ju.

 

Det har varit lite känsloladdad, det här. Först följde man Piret och Madis hela förra sommaren, ägg för ägg, unge för unge och sedan Pirets resa till Afrika.

Sedan de oroliga veckorna när sändaren gått sönder i Egypten och alla trodde att hon var död. Och så dyker hon överraskande upp i boet. Men där har Oxana hunnit före och det verkar ganska hopplöst för Piret, med sin klumpiga trasiga radiosändare på ryggen. Bortjagad gång på gång.

Men så kom hon igen och nu verkar det kanske bli hon och Madis igen.

 

 

4 maj 2013

I morse hade Piret (återigen) tagit sig tillbaka till sitt gamla hem. Hon attackerades häftigt av en annan fågel, troligen Oxana och försvann efter en stund. Här ser man en liten sekvens, som en Kalakotkasobservatör, Priscilla Hrabarchuk Szabo, lagt ut.

Lite senare kom Madis hem och lade huvudet mot ägget. Trampade omkring en stund och så lade han sig att ruva!

 

3 maj 2013

Här är en sorglig bild. Piret i sitt forna hem. Och där ligger ett ägg som hennes rival Oxana har lagt. I hennes hem.

 

En liten stund senare är hon borta och i stället sitter hennes partner Madis från förra året där.

Han ser rätt nervös ut. Det har ju varit rätt bråkigt ett tag, med Oxana och Piret som båda gör anspråk på boet. Men ägget är ju Oxanas.

Om bara inte Piret haft den där radiosändaren hade hon kanske kunnat flyga hem från Afrika lite sbnabbare och då hade inte Oxana hunnit före och då hade ju problemet aldrig uppstått. I efterhand kan jag få lite dåligt samvete för att vi med vår nyfikenhet utsätter fåglarna för dessa experiment. Något som jag inte alls tänkte på i vintras när jag följde deras färder.

Och sedan är det tomt i boet. Men ägget ligger kvar, oskadat. Men det måste väl ruvas? Hur ska det här gå?

 

Fiskgjusarna säsong ett

Fiskgjusarna har blivit en följetong. Det började förra våren, när Niklas tipsade om att man kunde följa ett par fiskgjusar i Estland, tack vare en webbkamera som monterats vid deras bo.

Och så kom äggen, tre stycken.  Fiskgjusemamman ruvade i ur och skur tills alla tre ungarna var kläckta. Pappan fixade mat. Ungarna döptes i Lottens kommentarsbås till Estelle, Estrid och Estellan, medan mamman fick heta Katharine (pga något oklar association till Katharine Hepburn). Pappan döptes helt oornitologiskt till Ernie. Ett av mina mest lästa blogginlägg är ”Estelle har fått en lillebror”. En och annan läsare lämnade nog sidan och kände sig lite lurad, är jag rädd.

Det var en orolig tid när ungarna var små och minstingen, som kläcktes ett par dagar efter syskonen inte verkade få tillräckligt med mat. Men det ordnade sig och sen kom nästa nervösa period: Skulle de klara att lära sig flyga?

Katharine gav sig av söderut i augusti. Troligen tyckte hon att hon tagit det tuffaste passet under sommaren. Nu fick pappa Ernie ta över och lära ungarna flyga och fiska. Det gick bra och så en dag hade alla lämnat boet.

Katharines officiella namn är Piret och det är under det namnet hon flugit till Afrika, försedd med en liten radiosändare, så att man kan följa hennes färd, i alla fall som en prick som rör sig på kartan. Här är några av fåglarna som jag följer.

Kartbilden visar deras positioner den 13 mars. Den gröna pricken i Spanien är den större skrikörnen Tönn. Jag blev intresserad av honom när han flög söderut i höstas, eftersom han verkar ha lika dåligt lokalsinne som jag. Ska bli intressant att se hur han tänker ta sig tillbaka till Norge, som han kommer ifrån. Den cerisefärgade pricken i Egypten, vid Zuezkanalen är fiskgjusen Erika. Hon flyger snabbt och spiktrakt dit hon ska.

Den rosa pricken i Sudan är Piret/Katharine. Hon tar det lugnt, eftersom hon nog känner på sig att det är rätt kallt och otrevligt här i norr. Och så slutligen den bruna pricken som är den mindre skrikörnen Karin som följt mig i fotspåren i Östra och södra Afrika och som nu – lite motvilligt, verkar det – vänder norrut.

Kartan är konstruerad så att man man välja vilka fåglar man vill följa. Man kan klicka fram gränser och namn på städer och floder. Man kan se fåglarnas (eller prickarnas) flykt och hur de rört sig de senaste veckorna och man kan få deras rutt markerad på kartan. Här ser vi Piret i Sudan. Hon har lämnat natur-reservatet i Södra Sudan och börjat hemfärden så smått. Kartan uppdateras så gott som dagligen, så är man lite intresserad kan det hända att det blir en daglig rutin att gå in och se hur långt fåglarna kommit.

I slutet av månaden kommer kameran vid boet i Kalakotkas att tas i bruk igen (nu är det så kallt att batterierna skulle ta slut alldeles för fort). Men då, i början av april kanske vi får se Katharine och Örni återförenas i sitt hem. Länken blir enligt kameraansvariga troligen att bli samma som förut, nämligen: http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas.html

Här är fin en sammanfattning av förra sommaren, en spelfilm, ett relationsdrama, med Katharine i huvudrollen. Väldigt se- och hörvärd!