Humlor, fjärilar och bin i mina trakter beter sig ungefär som de där ungdomarna som vanligtvis brukar hänga i området kring Stureplan i Stockholm. På sommaren drar de runt på så kallade Stockholmsveckor, dvs festveckor, i Visby, Båstad och andra ställen.
Här har vi en närbild på ett par medlemmar i det festsugna gänget som hänger kring stjärnflockorna i rabatten. 
Deras Visby, kanske?
Efter en vecka eller två drar de vidare för att festa i Båstad, eller vid axveronikan.
Sedan, troligen nästa vecka, brukar de dra vidare till den magiskt blå alpmartornen som kanske motsvarar Stureplansgängets S:t Tropez.
Jag kan inte ta åt mig äran av denna sommarfestmeny för humlor och bin. Det var min farbror Erland (som jag berättat om tidigare) som såg till att planera så att det skulle finnas godsaker för alla under hela säsongen. Rabatten som han anlade kring 1960 står där än, med minimal skötsel (somliga skulle nog säga trots vanskötsel). Så imponerande!
Uppdatering 31 juli: Hos syrran lajvar snäckorna som pollinatörer. Ska bli spännande att höra hur det gick sen!
Syrran forskade vidare och fick följande svar av Ted von Proschwitz på Göteborgs naturhistoriska museum.
Tack för fråga och bilder. Detta är inte trädgårdssnäckor
(Cepaea hortensis), utan fläcklundsnäckor (Arianta arbustorum).
Om du tittar på skalet så finns där många små, oregelbundna,
ljusa fläckar – de är typiska för fläcklundsnäckan men saknas
hos trädgårdssnäckan.Snäckor orienterar sig nästan helt med luktsinnet och det är
med det de finner favoritväxter att äta. När kronbladen (bollarna) börjar bli utblommade och bryts ner utsänder de dofter som lockar snäckorna att klättra upp och äta.
Halvvissna kronblad på bolltistlar är alltså en snäckdelikatess! Vem hade kunnat ana det!
Uppdatering den 3 augusti:
I kommentarerna tipsar Staffan om att duscha växtligheten för fjärilarnas skull. Det gjorde jag, och genast dök denna upp och satt till och med stilla så länge att jag fick en suddig bild.
Kan det vara en silverstreckad pärlemorfjäril? Eller någon annan sorts pärlemorfjäril? Den lät mig inte kolla under vingarna, vilket annars är bästa sättet att ”arta” dem, hörde jag just på Naturmorgon i P1.
Tack och lov för farbror Erland! Men lite hjälp antar jag nog att han har fått av sin brorsdotter i alla fall. Men hujedamej så vackert de där festprissarna har det!
Ja, tack och lov för farbror Erland! Han såg till att ge mig ett trösterikt medskick också, strax innan han dog. ”Det är lite med trädgårdar som med människor” sa han ”de växer upp, har sina bättre och sämre perioder och om de inte orkar längre måste de få dö. Men ska inte kämpa mot naturen.” När vi tog över hans fina trädgård jobbade redaktör’n och jag mer än heltid i Stockholm och den fick inte den kontinuerliga vård den hade behövt. Det är en hel del som har dukat under, men perennrabatten ger inte upp i första taget!
Du vet väl att martorn ska ha den uslaste och magraste växtplatsen av alla örter?
Den är ju van vid magra grusiga stränder och trivs förträffligt på öar som Gotland.
Jag är uppväxt med martorn. Vi hade en bekant som var linjearbetare hos Televerket och ofta på arbeten runt om i Sverige och han visste att far min var road av trädgård och tog med sig frön från martorn. Var skulle vi så dem? Jo i min f d sandhög utanför morfars kontorsfönster. Och häcken växte kämpahög…. och hade vi inte varit så flitiga att hålla efter småplantorna hade vår stora gårdsplan snart varit ett minne blott (vilket den höll på att bli ändå).
Torkade fröställningar av martorn äc mycket vackra och stickiga. Jag försökte mig på att göra nåt slags juldekoration av dem. En julkrans var helt otänkbar så till slut beslöt vi i byalaget att erbjuda våra julmarknadsgäster grunden, dvs en torkad martorn så fick de försöka själva att göra nåt fint.
Det blev rusning till fröställningarna. Misstaget många besökare gjorde var att som första inköp roffa åt sig en martorn och sedan gå och sticka både sig själva och andra med dem. Mycket folk i hyttan var det och många frön ramlade bort och ett par år senare kunde vi se att små martornplantor började växa lite här och där på backarna vid hyttan.
En martornplanta i trädgården, så var din lycka gjord, verkade det som och jag minns att de två plantor som slagit sig ner vid trappstenen till vår kaffestuga var mycket välbevakade och var en dag försvunna. Men ack och ve! Plantan måste vara mycket liten och ha gott om blöt jord kring sin lilla pålrot för att kunna flyttas till ett annat ställe än den ursprungliga växtplatsen och fröna är hårda och måste stratifieras, dvs läggas i blöt jord och ställas ut att frysa under en kall vinter. Sen kan du så.
Ta en liten silvervit torr gren av martorn, sätt några små domherrar av garn i och plåta så får du ett mycket fint julkort att skicka till dina vänner. Eller spreja guldfärg på en gren, sätt i hög vas och häng pyttesmå julgransprydnader i. Så låt din martorn växa sig hög och grann och torka och gör nåt fint.
Ja det var ”det hele”
hälsningar från Martornan själv
Hm … magert och uschligt, säger du. Vad ska man då dra för slutsatser av att min martorn verkar trivas hur bra som helst i perennrabatten?
Kanske det är lite skillnad på olika? Jag har en silverfärgad, stickig sort, som växer i det gamla stenpartiet nedanför den där altanen, som jag fick hjälp med i samband med en födelsedag för några år sedan. Där trivs de stickiga mycket bra. Men den där blå varianten, som inte sticks alls, utan är överraskande len och snäll och som jag tror är en alpmartorn, verkar kunna klara av lite bördigare mylla. Alternativt kan det ju vara så att jag inte gödslar så ofta och då har det kanske blivit tillräckligt magert där också.
Intressant med plantstölder och marton-hajp i hyttan! Och dekorationstips! Jag har varit dålig på att ta tillvara min växtlighet, men martornen är ju verkligen en av de mest dekorativa, så det ska jag försöka komma ihåg i höst. Tack för tips!
fantastiskt fint planerat att hela säsongen skulle innehålla blommor och bin! Vanskötsel är ibland faktiskt den bästa skötseln där naturen får bestämma!
Trösterik tanke att naturen kanske kan må bra av lite vanskötsel!
Stjärflockan är välbesökt av allehanda flygfän men vad snäckorna gör där förstår jag inte. När fjärilar, humlor och bin gjort sitt kommer snäckorna. Små sniglar med sitt hus stretar upp till blomman och bara sitter där. Finns det nåt kvar till dom eller vill dom bara ha lite utsikt?
Får jag be mom lite martonsfrö, jag verkar ha den rätta marken?
Nej, förlåt, det var ju den blå bolltisteln som var poppis bland snäckorna.
Men vilka udda typer. Frågan är om de fått för sig att de också vill vara med och pollinera, eller om det helt enkelt handlar om fakirsnäckor. Jag lade upp bilden i inlägget.
Nje, bolltistlarna är överblommade när snäckorna kommer. Inte imponerande att dom tar sig upp så högt, det är ju över en meter. Och vad gör dom där, det måste ju finnas något mycket åtråvärt för en liten snäcka. Detta måste utredas!
förlåt, Lite imponerande, ska det va ju.
Eller mycket imponerande!
Så synd att jag inte har några martornafrön kvar. De ser lite farliga ut, har några små stela borst i ena änden, antagligen för att kunna haka sig fast och åka med när nån passerar.
Ja nu fick jag svårt att sova -vad gör sniglarna i blommorna? Lite snigelgodis av nån sort som de små rackarna kan berusa sig på – kanske.
Jag röstar på att det är fakirsnäckor!
Snigelgodis är det! Kicki kollade med sakkunskapen, vars svar finns i en uppdatering i inlägget.
Du som är trädgårdsentusiast… Hur har du det med fjärilar i år i jämförelse med tidigare år? Jag har märkt en viss… Ska inte säga mer eftersom jag då kanske påverkar ditt svar.
Jag duschar buskar och träd med vatten när det är som varmast på dagen. Det tar bara nån minut så kommer fjärilar från alla håll. Förstår inte hur de inser att ”nu jäklar ska vi festa om – på vanligt vådis!”
Jodå, det fladdrar lite här och där i trädgården. Mer i början av sommaren, tror jag. Jag har inte riktigt koll på om det är någon skillnad i år, men en sak är sig lik: så fort jag nalkas med kamera eller mobil i högsta hugg flyger fjärilarna iväg. Sitt still! ryter jag och då gömmer dom sig ännu mer. Det är mest nässelfjäril, citronfjäril, blåvingar och en och annan makaonfjäril och andra som jag inte har koll på. Men jag ska absolut testa ditt tips om att duscha växtligheten. Då kanske jag till och med kan få ta bilder på fjärilarna!
Ja, testa duschen!
Jag tycker att fjärilarna ute i naturen är färre i år, medan de är flera i vår lilla täppa, kanske just beroende på duschningen och sådd av insektslockande blommor.
Lycka till med kameran nu.
Jag testade duschmetoden och det verkar funka: några fjärilar dök upp och en av dem satt still tillräckligt länge för att jag skulle kunna fotografera. Bild i uppdatering i inlägget (eftersom det är krångligare att lägga in bilder i en kommentar).
Jubel! Metoden funkar alltså.
För några år sedan gjorde G och jag särskilt bad för fjärilarna. En platt skål full med vatten och några små träbitar som flottar där di små kunde sitta och svalka sig.
En dag var en flotte borta och jag hittade den i gräset bredvid. En annan dag var två flottar borta, den ena en avsevärd bit längre bort än den andra.
Till slut såg jag en dag vilka som varit framme – s(k)atungarna. De satt på ömse sidor om skålen och slet åt sig flottarna och flög iväg och tappade dem. Så var det en kvar och båda fåglarna ville ha den med resultat att den som nappat den åt sig plötsligt fann sin näbb tom och den andra ungen flög glatt iväg med sitt rov.
Så det blev att skaffa fram flera flottar men kampen människa och fågel och i i någon mån fjäril blev inte direkt oavgjord.
Vilka satungar, de där skatungarna!
Jag har tänkt att här finns ju gott om vatten, hela sjön full. Men det är klart att en fjäril vill ha ett mer storleksanpassat bad. Och dessutom ett som inte innehåller monsterfiskar som kan äta upp en fjäril i ett nafs. Någonstans i gömmorna finns ett fint litet fågelbad, som gärna också kan få bli fjärilsbad (kanske med bara lite vatten). Mitt i den grunda räfflade skålen finns en förtjusande liten nymf, som fjärilarna kan pausa på när de badat färdigt.
Ted von P är en ytterst välkänd auktoritet bland biologer, och går där under namnet Mollusk-Jesus.
Det är sällan gott om fjärilar mitt i sommaren, men snart så. De fjärilar vi såg i våras övervintrade som fjärilar, vaknade till, gjorde vad fjärilar plägar göra och nu larvar deras avkomma omkring och eller har just förpuppat sig. Snart kläcks de, och gör inte mycket annat än att leta redo på en övervintringsplats i väntan på VÅÅÅÅREN.
Ett bra insektsbad gör man av en flat skål eller fat, som man först fyller med små, vackra stenar eller fina glaskulor och en häller i vatten till tre fjärdedelar. Då kan inte satungarna sno sittplatserna, HAHAHAHA!
Oj Ninja, den här kommentaren hittade jag först nu! Tack för folkbildande insatser om varför det är så glest med fjärilar mitt på sommaren! Små skålar har utplacerats lite här och där och jag hoppas att fjärilarna förstår hur jag menar!